Personer med fotografiskt minne

Ber om ursäkt om detta hamnar i fel forum men har länge undrat en sak, har människor med fotografiskt minne svårare att leva med sorg?

T.ex en annan "glömmer" bort att en närstående har dött med tiden och kan leva som vanligt, hur fungerar det med människor som har fotografiskt minne?

Varför ställa frågan här när du kan ta reda på informationen själv via google mkt snabbare

Då kan vi ju stänga ner hela forumet med den logiken.

Nej eftersom de flesta trådstartar handlar om diskussion eller saker som inte är 5 sekunder googling bort.

Det finns nog ingen koppling.
Det handlar mer om hur du hanterar sorg. Att kunna minnas allt roligt, nära, intressant du minns med personen vars bortgång du sörjer kan mycket väl underlätta sorgearbetet.

Nej. Jag har lätt för att gå vidare med saker

Kände en person med fotografiskt minne i skolan, han gick bara vidare med livet efter varje bakslag precis som oss andra.
Han hade däremot någon form av diagnos/personlighetsstörning utöver sitt fotografiska minne och hade därför problem med att träffa nya vänner. Detta var uppenbarligen ett större problem för honom än hans minne.

De som intresserar sig för det mänskliga minnet ställer sig tveksamma till att fotografiskt/eidetiskt minne faktiskt finns på riktigt, och om det nu existerar så är det oftast hos barn. De har ett utformat test som går ut på att bevisa att man har ett fotografiskt minne och än så länge verkar ingen ha klarat av det. De säger att efter den första gör det så kommer de erkänna att det är ett verkligt faktum. Ingen av dem som vinner minnestävlingar säger sig ha ett eidetiskt minne.

1. There is no evidence of photographic memory

There was only one verified case of photographic memory, but the researcher married the subject and she was never tested again. Joshua Foer, author of Moonwalking with Einstein and USA Memory Champion, wrote:

In 1970, a Harvard vision scientist named Charles Stromeyer III published a landmark paper in Nature about a Harvard student named Elizabeth, who could perform an astonishing feat. Stromeyer showed Elizabeth’s right eye a pattern of 10,000 random dots, and a day later, he showed her left eye another dot pattern. She mentally fused the two images to form a random-dot stereogram and then saw a three-dimensional image floating above the surface. Elizabeth seemed to offer the first conclusive proof that photographic memory is possible. But then in a soap-opera twist, Stromeyer married her, and she was never tested again.

The article goes on to describe an attempt to find anyone with a photographic memory, but out of a million applicants, no one had a photographic memory:

In 1979, a researcher named John Merritt published the results of a photographic memory test he had placed in magazines and newspapers around the country. Merritt hoped someone might come forward with abilities similar to Elizabeth’s, and he figures that roughly 1 million people tried their hand at the test. Of that number, 30 wrote in with the right answer, and he visited 15 of them at their homes. However, with the scientist looking over their shoulders, not one of them could pull off Elizabeth’s trick.

https://artofmemory.com/blog/eidetic-memory/