Bör föräldrar som skiljer sig hålla ihop för barnens skull?

Och därför tar man ansvar för sig och sin relation och hamnar inte i ett läge där man känner så....vilket jag skrivit hela tiden.

Finns inte känslorna så gör de inte. Det handlar inte om att ta ansvar, det handlar om att ibland svalnar kärleken eller människor växer ifrån varandra.
Men det är ju bra att du vet att du aldrig hamnar där - så kan ju du ordna din tillvaro som du finner bäst och låta andra som anser att separation är bäst för dem ordna sin tillvaro som de finner är bäst.
Inte svårare än så.

Känslorna är något som måste underhållas efter att den kemiska förälskelsefasen är över. Det är ett viktigt ansvar att bära och som jag skrev så handlar det inte bara om en själv och partnern utan till och med om efterkommande som inte ens är födda än. Och såklart ha en realistisk syn på livet. Ja, livet kommer att gå upp och ner. Svårigheter kommer att finnas där i olika grad. Nej, livet är inte så glamoröst som på instagram. Men håll fast vid det konstanta - familjen. Sitt still i båten och var tacksam över vad du har.

Jag hade aldrig varit gift i 35 år om det hade krävt konstgjord andning på känslorna.
Som sagt var - om du gör på ditt sätt så får andra som inte delar din självuppoffrande ådra göra på sitt sätt.
Det är ju inte svårare än så.
Däremot bör man inte skylla på barnen för att man inte orkar med en separation eller ett äktenskap.

Men suuuuck...det handlar inte om konstgjord andning. Det handlar om att ta ansvar för att inte komma till stadiet av konstgjord andning. Och om det blev betydligt svårare att skilja sig skulle människor ta ett större ansvar både innan och under äktenskapet.

Skylla på barnen? Vilket fint barnperspektiv...att i vanlig ordning lägga ansvaret på barnen. Jag kan inte göra så mycket åt andras relationer, men det lilla jag kan göra - att skapa reflektion och peka på det sjuka och onaturliga sättet mönga lever på idag - det tänker jag fortsätta med. Lyckligtvis är det många som insett detta idag och försöker skapa diskussion. Det finns en anledning till att olika strömningar av konservatism växer hos yngre vuxna - vi är produkten av det moderna samhället. Vi är unga nog att ha vuxit upp på dagis och med skilda föräldrar. Vi vet hur det är. Och därför reagerar vi.

Endera håller man ihop av kärlek och vilja eller också inte.

Du kan säga att du inte vill ha det så - men inte döma andra.

Korta svaret är ändå nej.

Man har ett ansvar över sig själv och en relation också.

Men visst har man ett större ansvar att försöka hantera en relations naturliga upp- och nedgångar.

Eller så håller man ihop av en rad olika anledningar eftersom att livet inte är konstant....

Självklart kan jag döma folk. Precis som du troligtvis har företeelser du ogillar och tror är destruktivt. Som du kämpar emot genom att kanske rösta, bojkotta, prata om det, engagera dig i någon grupp för sakens skull osv. Att acceptera allt är att inte tro på något. Och jag tror ändå att du har dina värderingar som du kämpar för.

Lite trött på att personer alltid säger "hålla ihop för barnens skull" som att det inte är bättre för föräldrarna om de kan stanna tilsammans med. Klarar man av att stanna tilsammans för barnens skull och gör det på ett sätt som gör att det faktiskt är bra för barnet är det utan tvekan bra för dem med.

Verkligen, oavsett så kommer (i de allra flesta fall) ingen skydda och värna om barnen så mycket som de egna biologiska föräldrarna! Ren egoism och kortsiktighet i mitt tycke att gå isär under småbarnsåren...
Håller med om att vi är alltför bekväma idag, och dåliga på att reglera våra känslor och stå ut!
Vad sänder det för signaler i sin tur till våra barn?

Du har helt rätt.

Ärligt talat, är ju inte så att någon av föräldrarna har dött liksom.

Kanske beror på att de som inte skiljer sig har ett bra förhållande. Det betyder inte att det skulle vara bättre för barnen om föräldrarna höll ihop fast de inte vill.

Vidare kan det vara genetiskt också. Det kan vara så att de som skiljer sig statistiskt har en annan genetik än de som håller ihop, och att det är den genetiken som gör att barnen klarar sig sämre.