2024-01-03, 10:55
  #229
Medlem
Tratten52s avatar
Åk till Thailand eller Filippinerna där finns det hur mycket brudar som helst som vill ha en västerländsk man.
Citera
2024-01-03, 11:06
  #230
Medlem
Xpander-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DixieD
Nu är jag ingen man utan kvinna och några år yngre men förstår att det kan vara besvärligt när man ser alla vänner, kollegor och bekanta ha familjer så kommer man själv till ett tomt hus.

Men skulle fantastiskt säga att det är grymt misskött av era vänner, kollegor och familjemedlemmar att aldrig tänka på den ensamma individen som har svårare att finna någon.

Jag har flera kollegor som är medelmåtta i utseende men utbildning och plånbok men har svårt att hitta någon. Är ju inte så lätt för någon som aldrig festar att hitta någon.

Personligen brukar jag gå ut med vissa vänner som är singelmän på bio, padel eller tennis även om jag är gift. Se vad deras smak är/eller vad som tilltalar deras intresse så man kan hitta någon åt dessa män.

Inte alltid så lätt heller då såna män vill ju ha kvinnor av kvalitet och inte en putfröken

Tänker bara man ska vara realistisk, kvinnor knullas hellre av fuckboys och annat, samt generell brist på kvinnor, så inget mening med att invagga ts i lösningar som är mest rena fantasier för en i hans sits.han kommer fortsätta grubbla och ej komma framåt i samma spår i samma för honom och andra hopplösa land.. väljer han att inte göra något radikalt annorlunda än förut lär tiden gå mot sitt slut utan någon relation. Det är den bistra verkligheten..
Citera
2024-01-03, 11:08
  #231
Medlem
Är i 30års åldern och känner igen det här, när jag ännu hade tjej för några år sen så blev man bjuden på middag eller någon aktivitet fan minst en 1-2 ggr i månaden, man vistases ute bland folk ofta iallafall och man lärde känna många nya personer. Nu duger man bara som umgänge om de har fått en liten paus från frugan eller om de ska försöka para ihop mig med någon. Det är så uppenbart att man inte duger som umgänge i vissa situationer bara för att man är singel och det känns så jävla löjligt, jag är ju samma person oavsett civilstånd. Det måste alltid finnas en baktanke som att t.ex försöka para ihop mig med någon om jag ska få delta. Minns till en början att jag mådde skit när jag gick in på sociala medier och såg att polarna hade hittat på något utan att bjuda med mig, numera har jag lärt mig att njuta av mitt eget sällskap så jag bryr mig inte så värst mycket om det längre men jag önskar ju förstås att man oftare fick umgås som man gjorde förr, det skulle också göra det lättare att få till ett förhållande om man kom sig ut och fick chansen att få skapa nya vänskaper och umgås oftare.
__________________
Senast redigerad av Sandolol 2024-01-03 kl. 11:15.
Citera
2024-01-03, 11:10
  #232
Medlem
DixieDs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Xpander-
Tänker bara man ska vara realistisk, kvinnor knullas hellre av fuckboys och annat, samt generell brist på kvinnor, så inget mening med att invagga ts i lösningar som är mest rena fantasier för en i hans sits.han kommer fortsätta grubbla och ej komma framåt i samma spår i samma för honom och andra hopplösa land.. väljer han att inte göra något radikalt annorlunda än förut lär tiden gå mot sitt slut utan någon relation.


Fast vilka kvinnor tänker du på?
Du måste skilja på kvinna och kvinna. Kvinnor som låter sig beblandas med kriminella eller fuckboys är ju kvinnor som festar och är ute varje dag för att hitta sig en man som kan försörja hennes livsstil.

Kvinnor som TS är ute efter eller som jag tror han är ute efter kommer aldrig vistas i såna miljöer. Vad vinner en utbildad med intressen och ett jobb i övre 30 + åldern på att festa som det inte finns en morgondag?

Finns massa lösningar som många tagit upp som att gå på danskurser, event, osv

Många män på mitt jobb som är singlar fiskar efter kvinnor på den fronten. Blir lättare att hitta en kvinna med samma intressen på det sättet
__________________
Senast redigerad av DixieD 2024-01-03 kl. 11:12.
Citera
2024-01-03, 13:57
  #233
Medlem
CC75s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av pbo
Efter en nyårsafton i ensam stillhet, trevligt på sitt sätt men i alla fall utan chans att träffa någon partner, så fyller jag på med nya funderingar i tråden.

Jag firade nyårsafton ensam. För precis som inbjudningarna till eventuella fester uteblir resten av året så uteblir de för nyår. Det slår mig hur annorlunda livet var för 25 år sedan. I ungdomen hade man ett socialt nätverk som gjorde det självklart att man hittade fester på nyårsafton, ibland var man den som ordnade dem. Och på dessa fester fanns andra singlar. Inte för att jag då lyckades med några nyårsragg, men chansen fanns. Idag är jag mindre bortkommen och skulle kanske lyckas med raggen, men nu finns inga fester. Inte heller finns några att bjuda till fest. Alla jag känner firar med "nära och kära" och är nöjda med det.

Samtidigt noterar jag i sociala medier att andra i min ålder och livssituation verkar ha liknande partyn som i 20-30-årsåldern (mindre fylla sannolikt). Andra sitter ensamma som jag. Tyvärr är det människor i den yttersta kretsen av min jättestora filterbubbla så jag kan varken bjuda in mig till festerna eller bjuda de som sitter ensamma. Istället funderar jag på det här med hur olika sociala sammanhang vi hamnar i. Anledningen till att just jag inte träffar några singelkvinnor på hemmafester hos mina vänner och bekanta är framförallt att just mina vänner och bekanta inte anordnar några hemmafester. Inte ens på nyårsafton. Samtidigt kan jag ju föga förvånande notera att de där som anordnar och går på fester sällan är singlar så länge. Jag ser dock ingen uppenbar social skillnad mellan oss som är ensamsittare som singlar eller firar med familj om vi kan, och de som anordnar fester för varandra.

Så frågorna jag sitter och funderar över på nyårsdagen är två:

1. Vad är det egentligen för skillnad mellan festfixarkretsarna och oss andra?
2. Och hur ska man kunna hitta och bli insläppt i festkretsarna?

Hej PBO

Jag tror att många känner igen sig i det som du skriver. Själv har jag dock tur för i min krets är det inte så. Vi har flera singelkillar i 40+ åldern och de är alltid medbjudna på våra evenemang. Senast nu på Nyår var det 2 av tio som var singelkillar. Ytterligare två var inbjudna. Vi hade gärna bjudit in singelkvinnor men dessa är inte många inom min krets. Jag håller med att folk generellt inte bjuder in singlar, varför vet jag inte då jag själv aldrig har tänkt så men jag vet att majoriteten gör det (tyvärr).

Har man inte turen att ha vänner som tänker utanför boxen, då får man ta tag i det själv. Då får man själv bli "fixaren" och vara ute i god tid med en bra tanke och idé. Risk finns att det blir en "korvfest" för tjejerna kommer att lysa med sin frånvaro men hellre det än att vara ensam.

Mycket negativt kan sägas om vad sociala medier ha lett till när det gäller att förstöra de sociala strukturerna i samhället men det finns också bra saker. Det är lättare för många som känner och upplever samma sak att hitta varandra. I min stad finns det flera grupper som anordnar singelkvällar eller hobbykvällar där man kan gå och socialisera med folk. Vad gäller singelkvällarna är dock problemet att vi killar inte går dit. Kanske läskigt att göra det själv men då får man hitta andra singelkillar att gå dit tillsammans med.

Sedan tror jag att man behöver titta utanför sin egna box också. Någon nämnde personer från andra kulturer är ofta mer välkomnande än vad vi svenskar är mot varandra. En del umgås också mer blandat än vad vi svenskar gör, både vad gäller ålder och kön. Kanske inte helt lätt att hitta och komma med i en sådan grupp men man kan alltid börja leta och ofta känner någon - "någon".

Generellt tror jag att det bästa man kan göra är att utsätta sig för möjligheter. Vill man träffa folk gäller det att våga och att arbeta för att träffa folk i alla olika sammanhang. Man behöver utmana sig själv, våga vara nyfiken och kanske prova på eller göra saker man aldrig tidigare har gjort. Skrämmande men en singelkillekompis kan underlätta.

// CC

Edit - en liten personlig anekdot. För 2½ år sedan efter att jag och min exfru gått isär skulle jag och en kompis ut på en längre dagsvandring. Han blev dock sjuk dagen innan men jag bestämde mig för att ge mig ut själv, vilket jag aldrig tidigare har gjort. En banal sak för många men inte för mig. Strax efter att jag påbörjat vandringen kom jag ifatt en grupp människor med en hund. Hunden kom fram och hälsade på mig och jag som är van med denna typ av hund såg direkt att hunden hade fått en fästing vid örat som jag tog bort. Jag började sedan prata med ägaren, en tjej från Estland. Sedan började jag tala med de andra i gruppen där två killar var svenskar, en tjej från Indien, en kille från Afghanistan och en tjej från Belgien.

Jag hade sällskap med dem under större delen av dagen. I slutet kom vi in på vattenrening och då jag hade några Sawyer vattenfilter hemma erbjöd jag att sälja en till tjejen från Estland. Vi bytte nummer och jag kom med i deras Whats-Upgrupp. Kort därefter hörde tjejen från Belgien av sig och frågade om jag vill gå ut och gå. Kommande veckor var vi ute och gick några ggr. Jag bjöd hem henne på middag och vi umgicks vänskapligt. Hon bor i Belgien men är i Sverige då och då och när hon är det träffas vi. Jag har även en stående inbjudan att besöka henne i Belgien vilket jag kanske en dag väljer att nyttja. Vi är visserligen bara vänner men för mig räcker det. Med henne kan jag öva upp min sociala kompetens när det gäller kvinnor. En kompetens som delvis försvann under mitt 20-åriga äktenskap.

Säger inte att ovan händer varje gång man gör något utanför sin box men mig hände det.
Citera
2024-01-03, 15:41
  #234
Medlem
Geomeisters avatar
Citat:
Ursprungligen postat av pbo
Så frågorna jag sitter och funderar över på nyårsdagen är två:

1. Vad är det egentligen för skillnad mellan festfixarkretsarna och oss andra?

Man får inte underskatta hur jobbigt det är att vara värd/festfixare. Man ska ringa runt folk, bistå med lokal, kanske ordna mat och snacks som fungerar för alla (gärna lite finare på t.ex. Nyårsafton), ha alkohol tillgängligt, vara ute med inbjudningar i tid, ha människor att bjuda, städa, veta vad man ska hitta på vid tolvslaget osv.

Har man ett givet kompisgäng så faller en del saker naturligt. Bjuder man de man kan, vilket bör vara fallet för folk i denna tråd, är det knepigare. Fungerar alla ihop? Vissa vill supa mycket andra vill inte supa alls. Många vill ha oxfilé och andra är veganer. Får barn vara med?

Det är inte bara att köpa en whiskey och hoppas på att folk dyker upp.

Risken innan man blir "känd" som en festfixare är det finns risk att folk tackar ja, men sedan hoppar på annat ifall det dyker upp. Så första festerna kan bli rätt ojämna innan man har mer givna gäster och först då kan de ta med sig kollegor, vänner, släkt och så, där nya ansikten/partners kan dyka upp!
Citera
2024-01-03, 19:21
  #235
Moderator
pbos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av zoraya2
Du får väl bjuda in folk själv. Ordna en fest. Eller problemet är att du kanske inte känner några att bjuda in?

Håller med föregående talare. Du är ju vuxen. Du kanske dessutom utstrålar en desperation. Det brukar vara så med folk som förväntar sig att bli inbjudna. Det kan stöta bort folk med. Dessutom känner jag inte till så mycket folk i det övre ålderspannen du nämner. Som festar. De flesta har barn och ägnar sig åt det. Eller andra aktiviteter.

Festlivet är något som de flesta lämnar bakom sig runt 25 års åldern. Speciellt om det finns barn involverat. Brukar vara mest middagar/parmiddagar som den kategorin ägnar sig åt. Om man kommit över 30 i alla fall. Om jag tittar på min egen omgivning och arbetskamrater. Finns inte mycket singel pappor och mammor som sitter på fester. Och hoppas leva om livet igen. Det tåget har gått. Det får man acceptera ibland. Finns ju fler ställen än på fester du kan träffa folk. Tänker jag.
Som jag skrev så har jag heller inte många att bjuda in. Särskilt inte på nyår. Det är ju som du skriver att över en viss ålder avtar festandet för de flesta. I vissa kretsar verkar det då pågå i lugnare former, jag antar att de kallar det "bjudningar" istället.

Problemet med att träffa en partner någon annanstans än via vänner är att alla andra sätt är svårare. Krogen och appar är en köttmarknad som är svår för alla och omöjlig för vissa av oss. Föreningsliv är jag aktiv i men det är liksom svårraggat på fotoklubbens årsmöte. Man kan ju inte utesluta att man träffar någon och det är bra att engagera sig, men tänk hur mycket lättare det vore att få till det med en kopis kompis som man träffade ibland med en lätt berusningsnivå.

Citat:
Ursprungligen postat av CC75
Hej PBO

Jag tror att många känner igen sig i det som du skriver. Själv har jag dock tur för i min krets är det inte så. Vi har flera singelkillar i 40+ åldern och de är alltid medbjudna på våra evenemang. Senast nu på Nyår var det 2 av tio som var singelkillar. Ytterligare två var inbjudna. Vi hade gärna bjudit in singelkvinnor men dessa är inte många inom min krets. Jag håller med att folk generellt inte bjuder in singlar, varför vet jag inte då jag själv aldrig har tänkt så men jag vet att majoriteten gör det (tyvärr).

Har man inte turen att ha vänner som tänker utanför boxen, då får man ta tag i det själv. Då får man själv bli "fixaren" och vara ute i god tid med en bra tanke och idé. Risk finns att det blir en "korvfest" för tjejerna kommer att lysa med sin frånvaro men hellre det än att vara ensam.

Mycket negativt kan sägas om vad sociala medier ha lett till när det gäller att förstöra de sociala strukturerna i samhället men det finns också bra saker. Det är lättare för många som känner och upplever samma sak att hitta varandra. I min stad finns det flera grupper som anordnar singelkvällar eller hobbykvällar där man kan gå och socialisera med folk. Vad gäller singelkvällarna är dock problemet att vi killar inte går dit. Kanske läskigt att göra det själv men då får man hitta andra singelkillar att gå dit tillsammans med.

Sedan tror jag att man behöver titta utanför sin egna box också. Någon nämnde personer från andra kulturer är ofta mer välkomnande än vad vi svenskar är mot varandra. En del umgås också mer blandat än vad vi svenskar gör, både vad gäller ålder och kön. Kanske inte helt lätt att hitta och komma med i en sådan grupp men man kan alltid börja leta och ofta känner någon - "någon".

Generellt tror jag att det bästa man kan göra är att utsätta sig för möjligheter. Vill man träffa folk gäller det att våga och att arbeta för att träffa folk i alla olika sammanhang. Man behöver utmana sig själv, våga vara nyfiken och kanske prova på eller göra saker man aldrig tidigare har gjort. Skrämmande men en singelkillekompis kan underlätta.

// CC

Edit - en liten personlig anekdot. För 2½ år sedan efter att jag och min exfru gått isär skulle jag och en kompis ut på en längre dagsvandring. Han blev dock sjuk dagen innan men jag bestämde mig för att ge mig ut själv, vilket jag aldrig tidigare har gjort. En banal sak för många men inte för mig. Strax efter att jag påbörjat vandringen kom jag ifatt en grupp människor med en hund. Hunden kom fram och hälsade på mig och jag som är van med denna typ av hund såg direkt att hunden hade fått en fästing vid örat som jag tog bort. Jag började sedan prata med ägaren, en tjej från Estland. Sedan började jag tala med de andra i gruppen där två killar var svenskar, en tjej från Indien, en kille från Afghanistan och en tjej från Belgien.

Jag hade sällskap med dem under större delen av dagen. I slutet kom vi in på vattenrening och då jag hade några Sawyer vattenfilter hemma erbjöd jag att sälja en till tjejen från Estland. Vi bytte nummer och jag kom med i deras Whats-Upgrupp. Kort därefter hörde tjejen från Belgien av sig och frågade om jag vill gå ut och gå. Kommande veckor var vi ute och gick några ggr. Jag bjöd hem henne på middag och vi umgicks vänskapligt. Hon bor i Belgien men är i Sverige då och då och när hon är det träffas vi. Jag har även en stående inbjudan att besöka henne i Belgien vilket jag kanske en dag väljer att nyttja. Vi är visserligen bara vänner men för mig räcker det. Med henne kan jag öva upp min sociala kompetens när det gäller kvinnor. En kompetens som delvis försvann under mitt 20-åriga äktenskap.

Säger inte att ovan händer varje gång man gör något utanför sin box men mig hände det.
Krovfest är ju just vad det blir. Herrmiddagar kan jag bjuda in till. Men att introducera mig för sina fruar och då i andra hand för fruarnas singelväninnor verkar vara en främmande tanke.

Båda era svar fick mig att tänkta på en detalj i forna tiders etikett runt umgängeslivet. Vad jag förstår tog ett par som blev bortbhudna inte med en gåva till värdparet, de bjöd istället tillbaka. Det var ungkarlar och ungmöer som tog med en bukett till värdinnan som motgåva eftersom det inte ansågs rimligt att en ensamstående skulle bjuda till fest.
Citera
2024-01-03, 19:38
  #236
Medlem
LaCucarachas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av pbo
Men att introducera mig för sina fruar och då i andra hand för fruarnas singelväninnor verkar vara en främmande tanke.

Fast jag tror du kanske behöver få in foten där. Att börja umgås med vänner även om dom är med ”nära och kära”.
Så länge dina vänner anser att du är en bra kille så kommer ju du vara i tankarna när det kanske snackas singlar nån gång.

Jag kan bara tala för mig själv och då jag är i ett ganska nytt förhållande där jag nyss blev medbjuden till partnerns vänner och fira nyår. Där framgick det ändå ganska klart att folk gärna försöker sälja in sina singelvänner osv.
Visst nu var ju ingen där på festen singel men det pratades ändå och det är knappast orimligt att det kan matchmakas när det blir en blandning av folks bekanta osv.
Citera
2024-01-03, 21:14
  #237
Medlem
DixieDs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av pbo
Som jag skrev så har jag heller inte många att bjuda in. Särskilt inte på nyår. Det är ju som du skriver att över en viss ålder avtar festandet för de flesta. I vissa kretsar verkar det då pågå i lugnare former, jag antar att de kallar det "bjudningar" istället.

Problemet med att träffa en partner någon annanstans än via vänner är att alla andra sätt är svårare. Krogen och appar är en köttmarknad som är svår för alla och omöjlig för vissa av oss. Föreningsliv är jag aktiv i men det är liksom svårraggat på fotoklubbens årsmöte. Man kan ju inte utesluta att man träffar någon och det är bra att engagera sig, men tänk hur mycket lättare det vore att få till det med en kopis kompis som man träffade ibland med en lätt berusningsnivå.


Krovfest är ju just vad det blir. Herrmiddagar kan jag bjuda in till. Men att introducera mig för sina fruar och då i andra hand för fruarnas singelväninnor verkar vara en främmande tanke.

Båda era svar fick mig att tänkta på en detalj i forna tiders etikett runt umgängeslivet. Vad jag förstår tog ett par som blev bortbhudna inte med en gåva till värdparet, de bjöd istället tillbaka. Det var ungkarlar och ungmöer som tog med en bukett till värdinnan som motgåva eftersom det inte ansågs rimligt att en ensamstående skulle bjuda till fest.


Men kan vi få inblick i ditt liv mer?
Har du inga kvinnliga bekanta på jobbet? Har du barn?

Personliga frågor men relevanta för en 40 årig man. Jag skulle exempelvis aldrig dejta eller beblanda mig med en man som har barn

Har du några intressen?
Vad för intressen har du?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in