Citat:
Ursprungligen postat av
pbo
Efter en nyårsafton i ensam stillhet, trevligt på sitt sätt men i alla fall utan chans att träffa någon partner, så fyller jag på med nya funderingar i tråden.
Jag firade nyårsafton ensam. För precis som inbjudningarna till eventuella fester uteblir resten av året så uteblir de för nyår. Det slår mig hur annorlunda livet var för 25 år sedan. I ungdomen hade man ett socialt nätverk som gjorde det självklart att man hittade fester på nyårsafton, ibland var man den som ordnade dem. Och på dessa fester fanns andra singlar. Inte för att jag då lyckades med några nyårsragg, men chansen fanns. Idag är jag mindre bortkommen och skulle kanske lyckas med raggen, men nu finns inga fester. Inte heller finns några att bjuda till fest. Alla jag känner firar med "nära och kära" och är nöjda med det.
Samtidigt noterar jag i sociala medier att andra i min ålder och livssituation verkar ha liknande partyn som i 20-30-årsåldern (mindre fylla sannolikt). Andra sitter ensamma som jag. Tyvärr är det människor i den yttersta kretsen av min jättestora filterbubbla så jag kan varken bjuda in mig till festerna eller bjuda de som sitter ensamma. Istället funderar jag på det här med hur olika sociala sammanhang vi hamnar i. Anledningen till att just jag inte träffar några singelkvinnor på hemmafester hos mina vänner och bekanta är framförallt att just mina vänner och bekanta inte anordnar några hemmafester. Inte ens på nyårsafton. Samtidigt kan jag ju föga förvånande notera att de där som anordnar och går på fester sällan är singlar så länge. Jag ser dock ingen uppenbar social skillnad mellan oss som är ensamsittare som singlar eller firar med familj om vi kan, och de som anordnar fester för varandra.
Så frågorna jag sitter och funderar över på nyårsdagen är två:
1. Vad är det egentligen för skillnad mellan festfixarkretsarna och oss andra?
2. Och hur ska man kunna hitta och bli insläppt i festkretsarna?
Hej PBO
Jag tror att många känner igen sig i det som du skriver. Själv har jag dock tur för i min krets är det inte så. Vi har flera singelkillar i 40+ åldern och de är alltid medbjudna på våra evenemang. Senast nu på Nyår var det 2 av tio som var singelkillar. Ytterligare två var inbjudna. Vi hade gärna bjudit in singelkvinnor men dessa är inte många inom min krets. Jag håller med att folk generellt inte bjuder in singlar, varför vet jag inte då jag själv aldrig har tänkt så men jag vet att majoriteten gör det (tyvärr).
Har man inte turen att ha vänner som tänker utanför boxen, då får man ta tag i det själv. Då får man själv bli "fixaren" och vara ute i god tid med en bra tanke och idé. Risk finns att det blir en "korvfest" för tjejerna kommer att lysa med sin frånvaro men hellre det än att vara ensam.
Mycket negativt kan sägas om vad sociala medier ha lett till när det gäller att förstöra de sociala strukturerna i samhället men det finns också bra saker. Det är lättare för många som känner och upplever samma sak att hitta varandra. I min stad finns det flera grupper som anordnar singelkvällar eller hobbykvällar där man kan gå och socialisera med folk. Vad gäller singelkvällarna är dock problemet att vi killar inte går dit. Kanske läskigt att göra det själv men då får man hitta andra singelkillar att gå dit tillsammans med.
Sedan tror jag att man behöver titta utanför sin egna box också. Någon nämnde personer från andra kulturer är ofta mer välkomnande än vad vi svenskar är mot varandra. En del umgås också mer blandat än vad vi svenskar gör, både vad gäller ålder och kön. Kanske inte helt lätt att hitta och komma med i en sådan grupp men man kan alltid börja leta och ofta känner någon - "någon".
Generellt tror jag att det bästa man kan göra är att utsätta sig för möjligheter. Vill man träffa folk gäller det att våga och att arbeta för att träffa folk i alla olika sammanhang. Man behöver utmana sig själv, våga vara nyfiken och kanske prova på eller göra saker man aldrig tidigare har gjort. Skrämmande men en singelkillekompis kan underlätta.
// CC
Edit - en liten personlig anekdot. För 2½ år sedan efter att jag och min exfru gått isär skulle jag och en kompis ut på en längre dagsvandring. Han blev dock sjuk dagen innan men jag bestämde mig för att ge mig ut själv, vilket jag aldrig tidigare har gjort. En banal sak för många men inte för mig. Strax efter att jag påbörjat vandringen kom jag ifatt en grupp människor med en hund. Hunden kom fram och hälsade på mig och jag som är van med denna typ av hund såg direkt att hunden hade fått en fästing vid örat som jag tog bort. Jag började sedan prata med ägaren, en tjej från Estland. Sedan började jag tala med de andra i gruppen där två killar var svenskar, en tjej från Indien, en kille från Afghanistan och en tjej från Belgien.
Jag hade sällskap med dem under större delen av dagen. I slutet kom vi in på vattenrening och då jag hade några Sawyer vattenfilter hemma erbjöd jag att sälja en till tjejen från Estland. Vi bytte nummer och jag kom med i deras Whats-Upgrupp. Kort därefter hörde tjejen från Belgien av sig och frågade om jag vill gå ut och gå. Kommande veckor var vi ute och gick några ggr. Jag bjöd hem henne på middag och vi umgicks vänskapligt. Hon bor i Belgien men är i Sverige då och då och när hon är det träffas vi. Jag har även en stående inbjudan att besöka henne i Belgien vilket jag kanske en dag väljer att nyttja. Vi är visserligen bara vänner men för mig räcker det. Med henne kan jag öva upp min sociala kompetens när det gäller kvinnor. En kompetens som delvis försvann under mitt 20-åriga äktenskap.
Säger inte att ovan händer varje gång man gör något utanför sin box men mig hände det.