39-åringen skaffade aldrig barn – skyller på ”feminismen"

Nej, det går inte både äta kakan och ha den kvar.

Antigen ger man kvinnor samma möjligheter och rättigheter som män i samhället och arbetar aktivt för att det ska bli så också, även normativt, eller också väljer man aktivt att inte göra det, utan begränsa just kvinnors rättigheter och möjligheter, alltså så som du önskar via att skambelägga just kvinnors sexualitet, men inte mäns.

Allt annat är dubbelmoral, inkonsekvens och lögn.

Det feministiska målet med jämställdhet mellan könen är inte något "extremt" för fem öre.

Exakt. Kvinnor har i alla tider både jobbat och tagit hand om sina barn. Förutom en mycket kort parentes i historien då de var hemmafruar.

Kvinnors "natur" är att jobba och ta hand om sina barn (om de har barn). Inte sitta som isolerade hemmafruar medans maken är på jobbet och barnen är i skolan eller vuxna och utflugna.... Då skulle förmodligen kvinnan bli olycklig, börja pimpla vin på daglig basis eller ta valium och städa/laga mat och mögla bort i sitt ensamma liv... För grannfrun kanske inte är den mest stimulerande att umgås med. Hon kanske även har fullt upp med sitt liv, hushåll, make och yngre barn.

Visst, vissa kvinnor mår säkert bra av att vara hemmafruar. Absolut. och då ska de givetvis få vara just detta, om familjens ekonomiska situation tillåter.

Men kvinnor är människor. och människor mår i regel bra av att vara sociala (med tex. arbetskamrater) och att ha en stimulerande uppgift (tex. stimulerande arbetsuppgift och ta hand om sina barn).

Fritiden blir också mycket mer uppskattad om människan jobbar. Gå hemma och dra hela dagarna, blir till slut slentrian.

Däremot mår säkert många män bra av att ha en hemmafru. Slippa ta hand om hushållet, komma hem till nylagad middag, leka med kidsen, ligga med frugan senare på kvällen när barnen somnat. Och känna sig uppskattad på jobbet och få stimulans där.

Många kvinnor skulle säkert också må bra av att ha en hemma-man, av samma orsaker som en man skulle må bra av en hemmafru.

Så jag misstänker att antifeministerna försöker få det att låta som att kvinnor mår dåligt av hur kvinnor har det nu, för att antifeministerna vill ha en hemmafru. Gärna en som är ung, snygg och fertil.

Och eftersom dessa antifeminister i nuvarande samhälle inte kan få en ung, fertil och snygg hemmafru. Så blir de nästintill skadeglada när de läser om Melissas öde. Och får väl ett slags hopp om att unga, snygga fertila kvinnor ska bli rädda att bli som Melissa. Och så glömmer de bort att Melissa bor i det icke barnvänliga landet USA.

Sverige är barnvänligt. Här kan unga kvinnor kombinera jobb och barn. Vilket är bra. Denna kombination är tyvärr svår i USA och då blir det som för Melissa... Hon fick välja mellan barn och man (och att inte ha någon självständighet) eller sin självständighet. Extremt svår val. Tack och lov behöver inte kvinnor i Sverige göra ett sådant val. De kan välja båda: både barn och självständighet/jobb.

Kvinnor kanske skulle må bättre om de fick ha varsin hemma-man. Kvinnan jobbar, tar hand om barnen (tillsammans med maken) och maken tar hand om hushållet. Då skulle kvinnor slippa stress i sina fritids-liv. Vara lediga när de är lediga.

Du verkar gilla att racka ner på USA. Att denna kvinna valt bort barn i sina yngre år och nu mognat och kommit fram till att hon visst vill ha barn iallafall, har inget med det du skriver om USA att göra, mer än att i Sverige där skattepengar slängs efter småbarnsföräldrar säkert gör att kvinnor pumpar ut fler ungar än de borde ha, med följden att de gnäller de orkar inte ta hand om dem och kräver allehanda psykologstöd, bup och vete f*n och hans moster i stöd. US fungerar bara annorlunda, och att sveriges norm med att mammor ska vara hemma med sina barn i 2-3 år som att det alltid är det bästa för barnen, är inte det som gäller överallt och ingen universiell sanning.

USA har bra saker. USA har dåliga saker. En dålig sak är att mammor där måste börja jobba när deras bebisar är 4 månader och då får mamman lämna bort sin lilla bebis till barnomsorg (som är dyr). De viktiga anknytningsåren för bebisar/barn är de första 4 levnadsåren. Så inte sunt och inte vettigt någonstans att bebisar inte är med sina föräldrar. Och bebis är man tills man fyllt 1 år. Finns inget barnvänligt i detta. Det inte barnperspektivet man tar hänsyn till i USA, när mödrar måste lämna bort sina barn över dagen (för att jobba) när bebisarna fortfarande är så små som 4 månader. Sedan måste mamman jobba, för att inte förlora jobbet.

Vem har sagt att det bästa för barn är att vara hemma med mamma sina 2-3 första år? Mamman är utmärkt som föräldraledig det första året, sedan är pappan lika utmärkt som föräldraledig. Så får barnet en nära relation till sin pappa också. Bra start inför förskolan.

Melissa hade givetvis valt att skaffa barn om hon haft det som i Sverige. Barnlängtan pluppar ju inte upp från tomma intet vid 39 års ålder. Ha en kvinna barnlängtan, så har den garanterat funnits där betydligt längre än så.

Läste artikeln, hon lät allmänt obalanserad. En sån som vet vad hon vill först när det kanske är för sent?

Jag är ett offer för er , AnTiFeMiNiStErs, korkskallighet.

Man måste ingenting, det finns 1000 olika sätt att göra saker på, inklusive barn och jobb. Att svenska kvinnor har som en norm att allt utom att stanna hemma första åren med mamma eller pappa är dåligt är ingen universiell sanning. Du vet inte alls vad Melissa hade valt i Sverige. Det finns många som inte skaffar barn bara för att de har alternativet att bli försörjda av staten på heltid i två år. En del har inte barnlängtan, men inser efter halva livet att det blir tomt utan, precis som Melissa.

Hon har vetat vad hon vill och inte vill. Men med tiden har hon ändrat sig; ändrar du dig aldrig genom livet om saker du vill göra?

Jo. Och jag hoppas hon får som hon vill.

Fast jag fick lite intrycket att hon kanske varit - och kanske fortfarande är - rädd för att skaffa barn.

Antar det är knepigare i USA.

Finns ju en biologisk klocka


Nån gång efter 40 är det försent.

De två första åren? Du menar väl ändå de första 18 åren? Som man som förälder har ansvar för sina barn. Det blir svårt i USA.
Dyr barnomsorg, dyr skola, inget skyddssystem (vab) när barnen blir sjuka osv.
Att få barn i USA kräver att man har det gott ställt (om man ska kunna ge barnen ett bra liv). Det har i regel inte 20-åriga kvinnor och förmodligen inte deras män heller. Dessutom måste de gå tillbaka till jobbet när barnen är 4 månader gamla, om de vill behålla sina jobb.

Melissa trivdes inte som hemmafru. Och hon hade säkert inte trivs med att lämna bort sin 4-månaders bebis för att jobba heller. Hon tänkte att kvinnor kan göra allt som män kan, men märkte att det inte gick. För det gör det inte i USA. I USA behöver kvinnor i regel välja: vara hemmafru och ta hand om barnen. Eller jobba och svika barnen eller inte skaffa barn.

I Sverige däremot så går det att göra allt. Eftersom vi här har ett annat system, som är mer barnvänligt och mer arbetarvänligt. Här går det att som både man och kvinna kombinera jobb med barn.

Det här är ju inte en tråd om att ha barn i USA. Men din syn på att få barn i USA är ganska verklighetsfrånvänd. Precis som i Sverige finns socialbidrag till unga fattiga mammor. Normal skola kostar inte, och även fsk finns prisreducerad eller gratis för fattiga. Betald vab finns inte nej, men man löser det ändå, och man blir inte så handlingsförlamad som man verkar bli i sverige och man håller kanske inte ett barn hemma tre dagar efter det kan anses tillräckligt friskt 'bara ifall att'. Man kan normalt både jobba och skaffa barn, men man kanske nöjer sig med ett eller två, och inte en hel hjord man inte kan ta hand om utan att ha vab och bup.