39-åringen skaffade aldrig barn – skyller på ”feminismen"

Vi kan väl återkomma till tråden om en 5-6 år, när Du fyllt 50, och se hur det blivit?

Män mår allmänt dåligt, så det är just inget nytt. Det är i vissa avseenden svårare att vara man, vilket bl a visar sig i lägre medellivslängd. Men, män kan som sagt trots detta, finna andra meningar i livet. Kvinnors viktigaste mening är fortplantning - det hjälper inte hur mycket Ni feminister försöker förneka detta och hitta dåliga vägar runt faktum. När större mängder kvinnor, som nu avstått barn för att de inte klarat av relationer, slentrianaborterat, gjort sig ofruktsamma och haft klimatångest, passerar klimakterier, så kommer de säkerligen att på något sätt beskylla oss män för detta. Särskilt oss män som ganska hyfsade personer, som klarar relationer, har fått barn, har försörjt sin familj osv. Det är på något sätt alltid vårt fel.

Detta är endast en fånig artikel som Expressen sökt upp och riktar ljuset på för att få mer klick till sin hemsida.
Vi talar om en, bara EN, som är missnöjd med de valen hon gjort och har uppenbarligen ett stort behov att skylla sina livsval på någon/något utom sig själv. Vilket i sig är löjligt - alla har eget ansvar. Men trots att det bara handlar om en kvinna (som inte ens bor i Sverige) börjar ni män här inne gaffla om i vilken ålder kvinnor bör skaffa barn i, när kvinnor är för gamla eller för unga för att skaffa barn, hur många barn kvinnor ska föda, att kvinnor är kräsna osv. Inget nytt under solen med andra ord.

Jag har en newsflash till er - alla, verkligen ALLA, kvinnor i min närhet (nära vänner, bekanta, kollegor... runt 30 st) han fått tala med mannen om att hon vill ha barn snart, men han har inte velat. Hon har fått ställa ultimatum. Sätta upp tidsramar ("jag vill börja försöka inom 2 år" ex). Männen är rädda för förändringar som ett barn innebär trots att de slipper hela den fysiska och psykiska faktorn som krävs genom att vara gravid. Det är alltså MÄNNEN som inte vill ge sig in i rollen som familjefar utan helst vill spela tvspel hela kvällarna och inte alls är beredd på att ge upp deras nuvarande tillvaro och ersätta den med familjeliv. Många män som väl gått med på barn är också av naturen "det räcker med ett barn" för då har du fortfarande tid med "självförverkligande" dvs spela tvspel när mamman har barnet. Har du mer än ett barn i småbarnsålder kan du nämligen bara drömma om att ha ork eller tid till det.

Så om MÄNNEN kanske skulle steppa upp så skulle det nog födas fler barn ska ni se.

Fast det verkar väldigt konstigt att skylla på feminismen. Det känns som att den här kvinnan bara vill ha något att skylla på. Sedan kan många kvinnor få barn vid 39 och man behöver inte ha en partner för att skaffa barn. Det finns donatorer om man önskar skaffa barn själv. Jag tycker faktiskt att hela artikeln var lite löjlig.

Hade varit intressant att se vad snittet för barnafödande ligger på hos etniska svenskor, håller dock inte med om att det måste ligga på minst 2,1.

Mentalstörda västerlänska/svenska puckon av båda könen avskaffar sin egen existens för de har en ideologi och tankesätt som inte fungerar.

Feminism poängterar att "frihet". Kvinnor ska inte vara beroende av en man utan göra vad de känner för.

Att ha relationer oavsett om man är man eller kvinna innebär ofrihet. Den påstådda "friheten" som man vill ha kommer till priset av att vara ensam.

För etniska svenskor ligger det runt 1. Jo, 2,1 är minimum för att upprätthåll ett samhälle på lång sikt (givet att man inte importerar negrer).

Melissa kommer från ett icke-barnvänligt land. Synd att inte Melissa själv har fattat detta.

I Sverige går det alldeles utmärkt för kvinnor att både vara feminister, jobba och skaffa barn.

Varför?

Jo: för att Sverige är uppbyggt som ett barnvänligt land. Föräldrar får här ta ut föräldraledighet tills barnen är över 1.5 år, får ta ut tillfällig föräldrapenning om barnen blir sjuka, finns kommunal barnomsorg när föräldrar jobbar. Finns fritids för/efter skolan för de föräldrar som behöver barnomsorg då pga. att de jobbar. Barnen får mat på förskola och skola, det ingår. Barnperspektivet är en rådande norm i Sverige.

Så i Sverige kan kvinnor både utbilda sig, börja jobba, skaffa barn och vara feminister. Går alldeles utmärkt här! Iaf. utifrån hur Sveriges barn-vänliga samhällsstruktur är uppbyggd.

Sedan är det ju inte bara att "skaffa barn". Män och kvinnor behöver finna varandra, kärlek uppstå och viljan om ett liv tillsammans måste finnas och sedan behöver det genomföras också. Sen kommer barn, om båda i paret så vill. Och i detta är det oftast männen som är bromsklossarna.

Betänk då de som är över 60 år och har barn och barnbarn, men som ändå knappt träffar dessa för att de bor långt bort eller har fullt upp med sina liv. Man ska liksom inte förutsätta att bara för att man skaffar barn, så kommer man träffa barn och barnbarn så ofta man själv vill... "Barn är till låns" som det heter. Man har en tid i deras liv då man är livsviktig. Men när barnen sedan är självständiga, så väljer de ju själva vad för kontakt de vill ha med sina föräldrar. Så. Det är väldigt fel att skaffa barn för at man tänker "så jag inte blir ensam när jag är över 60...". För ensam kan man bli ändå.

Utan man skaffar barn för att man genuint tycker om barn och det är kul att få vägleda egna barn på deras väg mot självständighet. Få ge kärlek och omsorg till sina barn. Se dem växa upp och glädjas att få vara med dem! Barn är livet! Men man ska absolut inte ta för givet att man kommer vara en stor del i deras liv när man själv är 60. Det väljer barnen själva, hur stor del av deras liv man får vara då.

Och vid 60 års ålder kanske kvinnans äkta make är död. Eller har lämnat henne. Eller hon honom. Att de gifte sig och skaffade barn vid 20 års ålder är ingen garanti för att de håller ihop vid 60 års ålder.

Men självklart ska man ändå skaffa man/fru och barn! Och ett bra jobb. Och nära vänner. Och intressen. Eftersom allt detta berikar ens liv här och nu. och förhoppningsvis fortsätter det att berika ens liv även när man har passerat 60.

Denna 39-åriga Melissa kanske ändå hade varit ensam vid 60 års ålder. Även om hon skaffat barn när hon var 20 år. Det vet vi inte. och då hade hon kanske gråtit ut i media om det. Hur hon tagit hand om sina barn och givit dem allt, men ändå sitter hon ensam på ålderns höst... Kanske hade hon tom. klagat på att hon försakade allt för sina barn (som hon nu knappt ser röken av) och därför inte längre har några vänner kvar... Vi vet inte.

Melissa har inte uttryckt att det är "männens fel" att hon inte har skaffat barn. Hon skyller främst på sig själv och delvis på feminismen.

I övrigt har nästan samtliga kvinnliga feminister jag känner barn. Flera av dem är gifta/sambos med sina barns pappa. I Sverige fungerar det bra att både vara feminist och skaffa barn och jobb. Det finns ingen motsättning mellan dessa saker. Sverige är ett bra land att få barn, Sverige har ett barnvänligt system. Vilket underlättar för folk att skaffa barn.

Melissa bor inte i ett barnvänligt land...

Och nej. 95% av alla kvinnor går inte på antidepressiva mediciner. 10% av Sveriges befolkning (både kvinnor och män) går på antidepressiva läkemedel. Källa: Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten.

Och detta med "kukkarusellen". vad är det för incelsidor du är inne och läser på? Sluta med det, det är inte sunt och det förvrider din syn på kvinnor och gör dig ännu mer ensam/ger dig ännu större svårigheter att träffa kvinnor. Ut i världen med dig. Lär känna kvinnor. Flertalet av dem åker ingen "kukkarusell" och de som gör det, gör det en kortare tid i sina liv. Tröttnar på det. Lägger av med det. Skaffar sig en man och barn och lever troget och lyckligt.

Har du missat att nästan alla Ukrainska kvinnor och barn som kom hit har flytt Sverige och återvänt till Ukraina för att de kände sig tryggare där p.g.a. alla MENA som bara försökte våldta dem hela tiden på flyktingboendena här i Sverige?

Det mest komiska är att i flera inlägg och trådar i sociala medier så finns det flera tillfällen där medelålders och äldre kvinnor reagerar på olika inlägg om just trådens ämne och det genomsnittliga utlåtandet från dessa är att de desperat vidhåller att de har det bra, har kul och att livet är bra.

Men, tittar man närmre så ser man att a) deras sociala liv är begränsat, b) de firar julen ensam utan barn, barnbarn och man, c) deras beskrivning av sina liv är alltid forcerade, d.v.s. de försöker desperat övertyga andra och i förlängningen sig själva att de fortfarande lever livet (ljuger för sig själva).

Varför de är ensamma finns nog flera förklaringar till. a) vi lever i en ekonomisk köttmarknad och de har inte klarat sig bra på den, b) de har under den perioden de har haft bäst tillfälle att göra något av sina liv hållit fast vid feminism och kastat bort den mesta möjliga perioden, c) makten över unga kvinnor ger kvinnliga ledare inom S och V en maktbas som de desperat vill hålla fast vid och ett äktenskap och familj skulle rämna den maktbasen.

Det är ohållbart att det blir fler och fler människor hela tiden. Max 2 barn per kvinnor borde gälla, även globalt borde tvåbarnspolitik gälla.