Kan någon förklara inifrån övre medelklass, skulder, lyxfällan, status- pressen ?...

Hej!

Jag har aldrig förstått hur man kan skuldsätta sig och summorna verkar så enorma. Men det är verkligen ingen kritik mot ni som har skulder. Tvärtom! Jag har inte minsta Jante- gift, klasskamp eller avund i kroppen och hyllar alla trettio-fyrtio- åringar i Stockholm som deltar i "racet" eftersom dessa personer måste ju vara väldigt hårt arbetande både yrkesmässigt och i deras sociala- representation (resor, bilar, kläder, hus, fester...).

Men det är bara att jag förstår varken pengar eller skulder.
Kan någon vara vänlig och förklara på jordnära vis hur man inte får panik och...om de någonsin betalar tillbaka sina skulder? (sic!)
Hur funkar det?
Om en kvinna och en man tjänar 80 000 SEK i månaden tillsammans och tycker det är naturligt att vara med i "prestera leken" (ännu en gång ser jag inget fel i det) vad blir den totala summan varje år för följande saker och hur mycket brukar normala par som vill visa status i Stockholm vara skuldsatta?

-lägenhet eller hus? Hyra? Avbetalning ?
-restaurangbesök+nattklubb?
-fordon?
-resor till sydEuropa och/eller Maldiverna?
-klädd- budget?
-diverse medlemskap, bjuda hem, fester, presenter?...

Kan det här kosta 100-150 000 SEK mer i månaden utöver personernas inkomster ? Hur klarar man det ? Tippar ni på att era inkomster kommer att växa under karriären ? Tippar man på föräldrarnas arv? Har en 70-åring festprisse skulder från 80- talet?

Tillhör definitivt målgruppen här.
Jobbar som kemiingenjör och tjänar 55kkr. Sambon som gymnasielärare ca 40kkr.
Bor i villa 10km utanför absoluta centrum i Stockholm.
Köpte villan 2013 och har 2.6milj i lån.
Kör var sin bil till vardags som är 8-10 år gamla, inga lån på de. Mercedes V6 Diesel och en Volvo Diesel kombi.
Vi är precis som de flesta i vår bekantskapskrets och kollegor ganska ointresserade av prestige och andra ytliga attribut som väldigt rika och arbetarklassen ofta dyrkar.
Vi har ungefär halva lönen kvar när alla levnadskostnader är betalda.
Så det blir en del pengar över att spendera på semester och framtida uppgraderingar av fordon och bostad etc.
Snack om bubblor får mig bara att skratta. Oroar mig för ingenting förutom framtiden för landet pga den uppenbart absurda invandringen.

De gamla definitionerna medleklass etc är meningslösa. Bättre är att dela in i:

Bidragsdagare: Dvs de som lever på bidrag. FB tänker givetvis först på invandrare nu men här ingår även de flesta pensionärer och studenter, handikappade, fångar, missbrukare etc.

Arbetarklass: Alla som lever på att sälja sin tid till andra. Här ingår alla från burgerflibbaren och städaren till VDn på storföretaget. Inkomstskillnaden är således mycket stor i arbetarklassen.

Kapitalägare: Har ingår de som uteslutande lever på sitt kapital: Inkomstskillnaderna är naturligtvis mycket stora även här. Alltifrån de som bara har ett par fastigheter de hyr ut till de som äger stora investmentbolag, företagskoncerner etc.

En klassresa idag är att ta sig fån arbetarklass till kapitalägare. Det tar lite tid för den som startar från noll men går aldeles utmärkt om man undviker räntefällan och förstår att hålla fasta kostnader nere.

Mina goda vänner, födda 1989 respektive 1988, drar in ca 70k netto tillsammans. Hon är speciallärare (50k i lön), han är ingenjör/säljare inom industri (60k+bonus). Så de tillhör kategorin övre medelklass skulle jag säga, men det är ju inga festprissar direkt.

Det lustiga är att de aldrig har pengar. De har ett litet barn och ett till på väg, dit går pengar förstås. Maten säger dem kostar över 10k per månad (de gillar gott kött å sånt). Det är inga restaurangbesök, för hon gillar att laga mat.

Boende runt 20k (köpte nyligen bostadsrätt, hög belåning så amortering och ränta drar iväg). Semestrar i Kroatien varje år. Han gillar märkeskläder och köper till sig och frugan.

Bil på leasing från jobbet, betald bensin. Har nyligen också renoverat sin bostadsrätt.

Vi alla bor i Stockholm, så det är dyrt. Jag omsätter runt 200-300k i mitt bolag per år, och jag lever rätt fattigt, då jag kan ta ut 12-13k i månadslön. Men när jag jobbade som säljare var jag ute i svängen och slösade ett par tusenlappar per helg på drinkar, inträden, mat. Deras lön räcker ju till för ett hyffsat bra liv, men man tycks alltid snabbt anpassa sig till det man har att röra sig med.

Låter väldigt konstigt frågan är ju vilka utgifter de har. Du säger 10k för mat men det kan ju skilja sig för varje månad. Sedan är inte 10k så mycket för en familj på tio personer.

Hej. Vidrigt.
Men hur slutar en sådan flykt framåt? Hur tvingas de tekniskt/statligt att betala en vacker dag? Hur fungerar det ? Vilka är de olika etapperna då myndigheter eller banker säger stopp? Säger de någonsin stopp?

Att klä sig propert har inget med rikedomar att göra. Så tråkig inställning.

Fackföreningar från förr stod i kostym och slips och inte för att se rika ut..

Jag själv är uppvuxen i en mindre bruksort i Norrland. Bor idag i Stockholm (efter flera år utomlands). Vårt hushåll, har en nettoinkomst på ca 110 -120k i månaden ( min man är konsult så hans inkomst varierar och min är fast). Skulle säga i vår vänkrets där det finns fler som tjänar mer och många som tjänar mindre än oss så är det ingen som 'flashar' med dyr konsumtion för status.

Jag kan dock tänka mig att de som inte känner oss ser det som att flasha. Vi har haft tur, vi köpte vår första bostadsrätt i Sthlm 1997. Vi har kunnat byta bostäder och sitter nu i en villa som är ungefär 15% belånad. Alltså inga boendekostnader nästan. Vi har tonårsbarn, de kostar inte i VAB etc. Vi har två mindre begagnade bilar som vi köpt kontant (jag är väldigt ekonomisk). Du kan ju då tänka att vi har relativt stor 'nöjes-spend' och få fasta kostnader.

Så när vi bokar utlandsresor, då blir det 5 stjärningt, detta för att det är bekvämare och trevligare när vi ändå tar semester. Jag kan spendera många tusenlappar på 'inne-krogar' för att jag gillar att gå ut och äta bra mat. Jag köper hellre få plagg och bättre kvalitet (ofta märken som inte syns). Jag kan köpa hudvård för flera tusen, men ingen annan än mig som vet vad jag har på mig. Så egentligen, flashar jag? Inte engligt mig själv då få vet vad jag lägger pengar på. När vi reser vet självklart våra vänner att vi reser bra och fint men ingen annan (skulle aldrig lägga något på instagram) så jag vet inte om att det är att skryta.

Så min erfarenhet och vänkrets skryter sällan. Däremot är det en mycket större kamp om vem som har den finaste affärstiteln, vem har forskat mest, vem har rest mest, vem känner vem etc. Men pengar njae.

De hade företag som stod på alla kontrakt och betalade allting. Hyra, bil, telefon, restaurangbesök, resor osv. De privata skulderna byggdes på hos Kfm, de sket t.ex i att betala parkering som princip och garvade bara när de fick böter. De sysslade med en hel del illegala grejer också, hade bulvaner som stod som ägare på bilarna osv.
Mitt ex är en idiot och jag ville hämnas så jag kontaktade Kfm och Skatteverket och berättade vad han sysslade med och var han gömde pengar, i fastigheter utomlands mm men de var helt ointresserade. Han fortsätter nog leva bra på samma sätt tror jag tyvärr. Han är en total bluff i sitt konsultjobb också, låtsades ha utbildning som han saknade och kunde hitta på allt möjligt i analyser om han var bakis och inte hade hunnit göra jobbet fast det hade stor påverkan på företaget t.ex hur många som skulle avskedas. Det var ju ingen som kollade ändå.