Citat:
Ursprungligen postat av
All about Me
Jag själv är uppvuxen i en mindre bruksort i Norrland. Bor idag i Stockholm (efter flera år utomlands). Vårt hushåll, har en nettoinkomst på ca 110 -120k i månaden ( min man är konsult så hans inkomst varierar och min är fast). Skulle säga i vår vänkrets där det finns fler som tjänar mer och många som tjänar mindre än oss så är det ingen som 'flashar' med dyr konsumtion för status.
Jag kan dock tänka mig att de som inte känner oss ser det som att flasha. Vi har haft tur, vi köpte vår första bostadsrätt i Sthlm 1997. Vi har kunnat byta bostäder och sitter nu i en villa som är ungefär 15% belånad. Alltså inga boendekostnader nästan. Vi har tonårsbarn, de kostar inte i VAB etc. Vi har två mindre begagnade bilar som vi köpt kontant (jag är väldigt ekonomisk). Du kan ju då tänka att vi har relativt stor 'nöjes-spend' och få fasta kostnader.
Så när vi bokar utlandsresor, då blir det 5 stjärningt, detta för att det är bekvämare och trevligare när vi ändå tar semester. Jag kan spendera många tusenlappar på 'inne-krogar' för att jag gillar att gå ut och äta bra mat. Jag köper hellre få plagg och bättre kvalitet (ofta märken som inte syns). Jag kan köpa hudvård för flera tusen, men ingen annan än mig som vet vad jag har på mig. Så egentligen, flashar jag? Inte engligt mig själv då få vet vad jag lägger pengar på. När vi reser vet självklart våra vänner att vi reser bra och fint men ingen annan (skulle aldrig lägga något på instagram) så jag vet inte om att det är att skryta.
Så min erfarenhet och vänkrets skryter sällan. Däremot är det en mycket större kamp om vem som har den finaste affärstiteln, vem har forskat mest, vem har rest mest, vem känner vem etc. Men pengar njae.
Hej,
För det första kan inte ni norrlänningar kategoriseras i varken underklass, medelklass, mellanklass, turboklass eller uberklass. Varför då ? Därför att ni er en klass för er själva. Ni bär med er en unik adlighet som gör er immuna mot dålig smak, nyrik- vulgaritet och hänsynslöshet.
För det andra är jag i denna tråd noga med att poängtera att jag inte stör mig på individers konsumtion och inte ens om de hamnar i skuldfällor. Det är mer att jag undrade med den facit jag har och min sociala erfarenhet av Stockholm hur pass stor pressen är för personer som till exempel är från Näsby Park och som så småningom kan känna av någon form av utanförskap gentemot djursholmare de har umgåts med i skolan(?).
...
Lägger man till den rimliga viljan från någorlunda höginkomstagande föräldrar att barnen ska "lyckas" tror jag att de är lätt för de svagaste karaktärerna att vilja göra ALLT för att inte bli uteslutna från överklassgänget och tjejerna och inte bara vara oroliga att inte passa in utan snarare LIVRÄDDA för att bli kallade loser.
Kanske den kokain- explosionen som beskrivs i Stockholm medföljer de galna skulderna och är konsekvenser av allt lägre självförtroende och allt mindre djupa värderingar i vardagen?
Kanske dessa tunna eller rent av korkade affärsidéer och jakten på en ny "mirakel app" som ska göra en till miljardär deltar också i orimlig skuldsättning?
Jag har inte sett eller känt av det fenomenet på ett lika spektakulärt och till och med våldsamt sätt i andra förmögna miljöer och städer som jag har vistats bland.
