Citat:
Ursprungligen postat av
Flammarion
Men om jag i rättvisans namn ska nämna ateist som verkar förstå Gud så är det filosofen Daniel Denett som först dyker upp i mitt minne.
Daniel Denett är nog den mest obskyra men mest intressanta nyateisten. Han har till skillnad från Dawkins läst och förstått Nietzsche i någon mån. Ska läsa något av honom en dag.
ONT: ateisterna i tråden verkar vilja undvika ämnet etik vilket är anmärkningsvärt med tanke på att frågeställningen "vad bör jag göra?" är den viktigaste frågan alltid och för evigt. Utan ett svar på den frågan är man rationellt paralyserad och verkningslös. Det är en sån viktig fråga att det är svårt att hitta rätt ord för att beskriva det. Men trots att det är en sån viktig fråga så vet jag att den förbises av många eftersom de flesta är fasta i ramverk vars dogmer de inte ens är medvetna om.
Nonchalansen mot etik är ett tecken på nihilism. "Vad spelar det för roll huruvida något är rätt?". Detta rationella, skeptiska gift är vad som kan göra människan till en antilop inför ett blodtörstigt lejon. Det är också det ultimata hyckleriet - de agerar inte som att etiska frågor är meningslösa. Smärta och lidande påverkar dem precis som alla andra. En nihilist kommer inte sluta äta eller dricka. Varför äter och dricker han? Vad är hans rationella skäl?
Kampen för överlevnad är ett drag som alla djur uppvisar. Alla våra egenskaper, inklusive vår sanning, är utvecklade för detta ändamål. Alltså är det här man finner en lämplig mening för ordet "rätt", och ordet "sanning". Det är omöjligt att inte definiera dessa ord utan hänvisning till processen som gav upphov till vår förmåga att ens förnimma dem.
Men precis som Giraffens långa hals kan ge honom fördelar under vissa omständigheter kan den också ge honom nackdelar under andra. Vårt medvetande kan på liknande vis vara en nackdel för oss. Slavmoralen är en strategi som används för att dämpa överlevnadsinstinkten. I en miljö av porr, giftigt moraliserande, bekvämlighet, grupptänk, "höga ideal" och fängslande fantasier så är lejonet starkare än den paralyserade rationella människan. Den rationella människan sitter och funderar och funderar. Hans sinne har blivit ett virus, hans värsta fiende.
När slaven växt upp inser han att alla symboler han tittat på inte har en materiell representation. Det finns ingen gubbe i molnen, ingen "ultimat sanning", ingen "theory of everything". Det finns ingen "egalitarianism", ingen "humanism". Det enda han gjort är att titta på saker som ibland kan översättas till nyttiga handlingar. Det finns ingen tillfredsställelse annat än lejonets, örnens och gorillans tillfredsställelse. Slaven accepterar inte det. Slaven säker hämnd. Han är uppfostrad till att tro på ingenting, uppfostrad till en slav. Slaven är tyngd av skuld och frätande moralism för INGENTING.