Social fobi - en lögn(?)

Curlande från samhället? På vilket sätt? Urbanisering uppmuntras, massinvandring som ökar på befolkningen, i alla jobb premieras att vara "social", skyhöga bensinskatten som gör det svårt att bo i en stuga i ödemarken.

Sen överdiagnosticeras det säkert. Det är inne och populärt att slänga sig med att man pratar om psykisk ohälsa, unga tjejer som mår sååå dåligt, adhd-medicin till var och varannan unge. Jävligt lätt att slänga sig med att man har "prestationsångest" eller "hypokondri" men har man väl haft det är det något heeeelt annat, och jävligt svårt att bli av med.

Jag har själv "en släng" av det och får verkligen flyktkänslor av att gå genom ett stationshus, konserthall eller annan folksamling. Gå in i ett fikarum med folk man känner halvbra. Eller in på en restaurang ensam.. främlingar och ytliga bekanta är det värsta, tillsammans med familjemedlemmar och nära går der bättre. Dejta och möta blickar ska vi inte prata om, hatar att vara iaktagen..Telefonsamtal är också en pina. utlöstes när jag var överjobbad, och hade genomgått en operation, fick panikångest och sedan har den där fobin aldrig riktigt släppt.

Ja, social fobi är verkligt och begränsar livet på många sätt. Vissa saker fungerar, andra är det bara att glömma.

Du har då fan inte social fobi ! Du vet ju inte fan vad det är ens , du prata i nattmössan!

Social fobi har vissa av ett flertal anledningar.
(Ligger nära ångest, panikångest...)

En kan vara att skaffa sig fördelar.

En annan att man helt enkelt inte är intresserad av att uppträda som andra i en viss situation.

Väldigt många som inte är diagnostiserade har det och bortförklarar sitt i andras ögon avvikande beteende i en viss situation med t.ex att typ: " Jag orkar inte"...."har huvudvärk" ...eller inte känner till att det har just det: Social fobi

Att man inte är intresserad respekterar jag till hundra procent. Dock håller det inte i längden att folk helt undviker sociala kontakter bara för man skulle få ångest av det. Det är bara att inse att vissa saker här i livet är svåra och sen gå vidare, det blir dessutom bättre ju mer man utsätter sig för saker man tycker är jobbiga.

Jag förstår men så funkar det inte riktigt. Såklart kan man skita i att göra saker men för att få ett hållbart liv kan man inte hålla på så. Så som en av mina kompisar som tvingar oss andra att beställa osv till den, visst gör vi det för vi är vänner men det är ju inte hållbart? Jag förstår att detta är lättare sagt än gjort men det är sådana saker(exempelvis) man får utsätta sig för långsamt, om man nu vill bli bättre öht dvs.

Jag förstår din poäng och jag gör det, det gör jag verkligen! Men visst har vi ett curlande generellt av psykisk ohälsa i Sverige. Förstår att saker kan vara jobbiga men det är ingen annan än personen i fråga som kan göra det bättre. Klipp dig, inse att saker är jobbiga och gå vidare är mina budord.

Du har rätt men samtidigt kan man inte leva så? Det måste tas tag i av personens hur ska man leva ett liv utan att tex ringa en person? Man måste inte ha diagnoser och namn på allt utan vissa saker måste man bara göra oavsett hur jobbigt det är.

Jo precis, social fobi är ju för den delen väldigt behandlingsbart till skillnad från många andra diagnoser. Med tillräckligt med exponering kan man så gott som bli av med det.

Problemet med behandling och exponering är att den sociala fobin hamnar i centrum för personens tankar dygnet runt. Behandlingen handlar om övningar som ska göras mellan mötena (KBT) där man ska utsätta sig för det som är ett hinder i vardagen - hinder som personen försöker undvika i största möjliga mån.

Jomenvisst är det så för vanligt folk, men vad gör vi med de andra som inte är rustade i huvudet på rätt sätt då?

Sedan en sak till: Alla har inte rätt människor omkring sig, det gäller släkten, kollegor o vänner...de kan bestå av en större samling av på olika sätt tillkortakommande individer.