Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Sandra är gäst i veckans avsnitt av Paradrätten - har ni sett?

Jag tycker att hon gjode sig bra i avsnittet, och att stämningen mellan henne och Kalle + Sofia (men mest Kalle ändå) var härlig.
De pratade ju lite om det här med barn, och jag måste ändå säga att jag har fått en lite tydligare bild av Sandras inställning till föräldraskapet nu.

Sandra är gäst i veckans avsnitt av Paradrätten - har ni sett?

Jag tycker att hon gjode sig bra i avsnittet, och att stämningen mellan henne och Kalle + Sofia (men mest Kalle ändå) var härlig.
De pratade ju lite om det här med barn, och jag måste ändå säga att jag har fått en lite tydligare bild av Sandras inställning till föräldraskapet nu.

Tycker också att det var bra stämning och hennes personlighet kommer ju fram bättre på detta sätt.
Ändå blir jag lite irriterad på saker som hon säger. Som att det är så himla himla jobbigt med barn. Och att, man måste hänga med barnet varje dag! Alltså varje dag!

Haha, alltså... jag undrar varför hon inte reflekterat över detta innan hon skaffade barn? Hon säger också att man kan känna sig så ensam för att man är inne så mycket i sin lägenhet.
Jag är själv verkligen ingen super mom, men jag minns att när jag och min sambo skulle skaffa så såg vi båda fram emot att vara just hemma mycket med vår lilla familj. Att gå ut på barer och sånt intresserade oss liksom inte så mycket längre. Nå gång ibland kändes det kul, kanske en gång i månaden max. Jag tror fortfarande att Sandra hade varit lyckligare barnfri men med nära relation till hennes kommande syskonbarn.

"Mitt lilla barn dansade runt mig i cirklar och tryckte sina kinder mot mina när jag kom hem. Det är så märkligt att man kan skapa sina egna människor. Det känns mer tänkbart att man stoppade ett frö i jorden och var noggrann med vatten. Upp växte en söt liten bebis med blomblad runt ansiktet."

Alltså så otroligt konstigt skrivet. Först en beskrivning av hur glad hennes son blev av att se henne igen - men inget om att det var ömsesidigt. De flesta hade blivit överlyckliga av att bli emottagen på det sättet efter att själva ha saknat ihjäl sig (vilket hon inte verkar ha gjort). Istället börjar hon yra om att det är "så konstigt att man kan skapa sina egna människor". Känns inte alls som hon knutit an till honom.

Håller med övriga som skrivit att hon innerst inne inte ville ha barn. Det är väl ganska uppenbart för alla som läst hennes blogg där det framgår vilket sorts liv hon älskar och aldrig vill ge upp - där hon flertalet gånger skrivit om att hon inte har nån mammalängtan. Var det verkligen så svårt för henne att föreställa sig hur det skulle vara att ha ett barn, uppfostra det, leka med det, lämna på dagis osv att hon inte kunde förutspå att det inte skulle vara något som passade ihop med det livet hon ville leva?

Någon skrev att det var Sandra och inte Björn som ville ha barn, jag undrar om det verkligen stämmer? Känns så mycket mer sannolikt att han ville och hon ville inte förlora honom. Varför skulle det va hon som helt plötsligt ville och inte han?

Hon låter väldigt distanserad och konstig när hon uttrycker sig så. Och tror hon typ att det låter välformulerat och ”djupt” ? Låter bisarrt och som om hon vore påtänd. Tyvärr. Vad jag kan minnas har hon aldrig ens nämt att hon saknat honom när hon varit iväg eller liknande, inte ens lite kort. Hennes läsare som hyllar och försvarar henne måste alla vara rätt unga och utan barn, alternativt fiktiva. Blir obehagligt att läsa.

Men vad är det som är som himla jobbigt, hon har ETT barn, gott med pengar, en partner som ställer upp och mängder av annan support. Barn brukar ändå vara ganska följsamma om de bara får vara med. Detta evga gnällande alltså, påminns varför jag slutade läsa bloggen i alla fall..
Nej, självklart kan man inte festa varje dag om man valt skaffa barn och barnet behöver en varje dag, känns som hon är 20 mentalt typ och gillar ge den bilden av sig själv så mycket som möjligt.
Så märkligt.. kan relatera till detta ungefär noll.

Jag tycker ändå att det är intressant att det här har utvecklats från att vara en skvallertråd om Sandra till att vara en tråd om att Sandra är en dålig mamma. Jag menar inte på något vis att hon är världens bästa mamma, men Didrik har ändå två föräldrar som älskar honom, jag tror knappast att det går någon större nöd på honom. Två närvarande föräldrar är det verkligen långt från alla som har. Men ändå så verkar folk som besatta av att peka ut bristerna i Sandras föräldraskap. Skvallervärdet i det är väl inte superhögt tycker jag. Folk drar på alldeles för stora växlar av att hon sa att det bästa hon vet är att sitta på uteserveringar och dricka vin och röka cigg. Det där är ju en typisk sån sak som man bara säger. Tror också ärligt talat hon medvetet säger en sådan sak för att provocera lite.

Håller helt med. Allt handlar om att hitta fel i Sandras föräldraskap. Gäsp...

En sak jag reflekterat över är att det ofta ses som fint och gulligt när kvinnor älskar bebisar. Sedan är det helt okej om de skojar om att tonåringar är hemska monster. Jag tänker mig nämligen att Sandra är tvärtom och att det inte finns så mycket förståelse för det. Jag tror hennes styrka som förälder ligger i att kunna ha bra konversationer och en ärlig relation med sitt barn när han är lite äldre. Bebis- och småbarnstiden är för henne jobbig av olika skäl. Måste alla vara likadana bebisälskare?