Skulle du rekommendera att bli pappa?

Jag är 32, lever ett rätt "ungkarlsliv" och är väldigt lycklig. Sover gott på helger, okej dejtingliv, knappt någon stress.

Jag tänker mycket på framtiden, vill liksom inte vara "ungkarl" i 40årsåldern, och tänker på om jag borde skaffa barn när den dagen kommer. Ser inte någon stark fördel men är orolig att jag ångrar de.

Ni som varit pappor i några år, och helst varit i min sits innan ni blev pappor, skulle ni säga att sovmornarna och gaming-stunderna är värda att byta bort? Genuin fråga

Jag är ingen pappa, men vill bara säga att allt kommer i annan dager när man ska ta hand om ett nytt liv, det går inte att föreställa sig. Allt är värt att byta ut mot livets mirakel. Inte fan kommer du sitta när du är 80 och tänka på dina sköna gamingstunder, nej, då vill du tänka på det som faktiskt betydde något i livet.

Är 60+ och fick barn ett par år innan din ålder, inte jätteplanerat men vi hade en stabil relation. Har du en stabil relation så skaffa barn nu så du hinner och orkar med dem. Alla separerar och skiljer sig i dag, se till att vara beredd på det och ha samboavtal/ äktenskapsförord med en riktig jurist och inget papper du laddat ned på nätet. Lycka till!

Ingen pappa kommer att svara nej på den frågan eftersom det vore att direkt önska sina barn ogjorda. Det går emot den mänskliga naturen.

En bifråga; varför skulle du inte vilja vara en 40-årig ungkarl? Vad är det i dig som drar dig till familjebildandet? Du har ju uppenbarligen ingen naturlig drift dit, då hade du redan haft barn. Du trivs rätt bra med livet som det är, varför inte fortsätta så? Eller är det föreställningen om vad du "borde" ha vid en viss ålder? Driften att passa in i mallen?

Jag är cirka 60 och har fyra barn och tre barnbarn.
Ja, det var några småbarnsår där sovmorgnar och egentid var en "bristvara" men det var, och är, väldigt värt det.
I bekantskapskretsen har jag några jämnåriga som aldrig hittade rätt på relationsfronten om som aldrig "stadgade" sig och fick barn.
De är väldigt ensamma idag, och med ett undantag så vill jag hävda att ingen av dem är nöjda med tillvaron.
Undantaget är en person som fullständigt nördat ner sig i en hobby.

Med det sagt så saknar du historik här på Fb.
Det finns ett antal personer här som inte har barn, och som gör världen en tjänst genom att inte sprida sina gener vidare till nya generationer.
Inget i din trådstart antyder att du skulle vara en av dessa, men jag vill påpeka det.

Mitt råd:
Snöa inte in dig på att skaffa barn, men hitta rätt partner och gör det som känns rätt utifrån det.

Om du slipper för mycket barnansvar så ja och om det kan bli bra men inte bara därför. Att gå till dagis är inte värt det. Spruta mugg på klinker så slipper du överdriven möda, fast det väl bara psykfall på såna ställen numera. Hade du varit yngre... men även det är väl för sent i din ålder eftersom du kommer hinna bli gammal och trött. Det ska ske medan man har som mest kraft i kuksåsen.

Som att vi inte redan vet att planeten inte längre räcker till. Naturligtvis är det en vidrig tanke att hålla sina instinkter om att föröka si i skack. Men vilken framtid har vi att bjuda dessa evt. Små oskyldiga varelser? Själv kommer jag inte att låta min själviskhet få övertag, men adoption av ett redan befintligt barn, verkar mera humant och realististisk. Tror vi skall bromsa det hela lite.
https://www.worldometers.info/world-population/

Du e helt borta mannen. Vad pratar du om? Media har lurat dig upp och ner. Värden är stor och planeten frisk. Det ända som hindrar folk är relationer och ekonomi.

Mer barn mer glädje. Livets krydda är inte materiella grejer.

Javisst men inte att ta hand om barnen, det är kvinnors ansvar att göra.

Ha ha, ja möjligen i den pyttevärld du, lever i.

Har ett par barn och det är inget jag någonsin kommer ångra. Dom är 90% av mitt liv och ger mig så mycket glädje och kärlek. Jag var en riktig slacker när jag fick barn och levde som dig ungefär, var egentligen inte jättesugen på att bli pappa men kände att vi "gjort allt vi vill" redan så vi testade. Man växer in i det snabbt.

Om jag var i din sits så skulle jag först och främst fundera på vad du kan erbjuda ett barn för framtld, hur bor du nu? Är du nöjd med ditt jobb? Vill du kanske studera i närtid? Har du en stabil tjej som du kan se bli dina barns mor?

Sådanna saker är värda att reda ut innan man bara skaffar barn för sen kan det vara för sent att förändra sin livssituation.

Jag har två barn. En pojke och en flicka. De är det bästa som har hänt mig och jag kan inte tänka mig tanken att jag ångrar att jag skaffade dom.

I min situation så var spädbarnsåldern det jobbigaste, det var inte jätte mycket sömnlösa nätter men kvällar och annat gick åt till att passa upp på barn. Men när dom kommer upp där i 3-års åldern då börjar det roliga när de börjar prata och man kan börja göra lite annat med dom. Nu är mina barn 4 och 6 år. När dom sover på kvällarna har jag tid att spela tv-spel utan problem ett par timmar. Och även så att mina barn tycker om att spela så vi gör det tillsammans ibland, dock mer barnanpassade spel såklart.

Så det är verkligen värt det.