Citat:
Ursprungligen postat av
trewq
Kan det inte ligga något i att invandringsförespråkarna och -motståndarna argumenterar mot varandra på olika nivåer inom etiken?
Något säger mig att det rådande narrativet inom media och det offentliga samtalet utgår ifrån en utgångspunkt som uppstår ur normativ etik, alltså en teoretisk konstruktion, helt frikopplad från reella omständighter, en värdegrund ("Fri invandring är godhet vs. invandringsstopp/repatriering = ondska") enligt följande orsakskedja:
Invandringsstopp/repatriering = främlingsfientlighet -> rasism -> Auschwitz, v. 2.0
Det tycks ju också vara så att, trots ingen kan förneka vad invandringen ställt till med i Sverige och att massinvandringen är en av de främsta orsakerna till att no go zoner och klanvälden breder ut sig, så kommer inte Anders Lindberg och hans gelikar att byta åsikt, av två skäl. För det första utgår deras invandringvurm från en normativt etisk position som de i ett demokratiskt samhälle med åsiktsfrihet har all moralisk frihet att inta. För dem är det en helig princip, deras värdegrund om man så vill. För det andra tycks deras lojaliteter inte vara till det svenska folket (den svenska etniciteten), eftersom ställningstagandet, rent konsekvensetiskt, leder till död och lidande och är på väg att förinta den svenska nationen, så som vi känner till den.
Nyktra bedömare däremot, som ser vad behöver göras, argumenterar utifrån tillämpad etik, mao de ser invandringen som ett praktikt moraliskt problem som har verkliga, praktiska konsekvenser som behöver hanteras.
Debattmotståndarna talar förbi varandra.
De moraliska utgångspunkterna är naturligtvis inkommensurabler, genom att de återfinns på olika nivåer. De måste alltså jämkas, som allt annat i livet och världen. Absolutism är självfallet idiotisk, tvärsäkerhet enbart löjeväckande. Men dessvärre ansvarsavlastande och därför populär bland de som inte vill göra jobbet, vilket gör att absolutism och tvärsäkerhet är överrepresenterat bland eliter. Ingen blir vald som är öppen med att vara osäker eller svarar "jag vet inte" på dåliga frågor.
Några som tidigt tog upp detta är Mikael Walzer "Spheres of justice" och i Sverige Nils Öberg i sin doktorsavhandling "Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser? : om moraliska dilemman i välfärdsstaters invandrings- och invandrarpolitik" 1994.
Öberg, med en senare framgångsrik karriär som GD, nu på Försäkringskassan, lutar förstås åt en "gränslös rättvisa", men har den förtjänsten att han är väldigt väl medveten om de ekonomiska konsekvenserna av en "gränslös rättvisa", men förstås, som skrivbordsförövare, är helt oförmögen att översätta en "sänkt välfärd" i konkreta saker som tåg som inte går, sjukvård med köer, allmänt eftersatt underhåll, motorvägar som rasar, skörhet i betalningssystemen, den universella bristen på kvalitet, övervakningsbyråkratin. Samt rädslan orsakad av skjutningar och sprängdåd, som ju är spektakulära men jag själv anser är ganska ointressanta.
Den stora urholkningen sker tyst. Och kan förklaras bort som okorrelerade saker för sig av snickesnackarna.
Frågan är om Öberg, som GD för FK, förstår att ökningen av socialförsäkringsbedrägerierna är en del av den "sänkta välfärden" som orsakats av den "gränslösa rättvisan"? Mellan skål och vägg förmodligen. Men knappast offentligt. Pensionen, pensionen über alles!
https://www.dn.se/debatt/assistanssystemet-ar-for-latt-att-manipulera/
Och det är det viktigaste moraliska dilemmat inte bara för honom. En del saker talar man inte om helt enkelt.