Jag var död i några minuter, och på andra sidan.

Att någon random människa säger "han är död" betyder inte att du är död.

Hade du varit död på riktigt hade inte ambulanspersonalen jobbar med dig.

Du har alltså inte varit död och kan inte berätta nåt om det. När man är död finns inga elektriska signaler i hjärnan och du kan inte uppleva något. Det är svart. Inte ens det, det är en icke-existens.

Det är så ledsamt när folk är skräckslagna när det gäller döden, men det är ändå svårt att övertyga dem.
Har du kunnat prata med någon om dina upplevelser, tror de på dig?

När det kommer till så kallade nära döden upplevelser finns det en mängd att läsa om, mycket är empiriskt belagt och flera fall vittnar om det du beskriver: att personerna såg sig själva ovanifrån, som om själen liksom lämnar kroppen.

Flera personer har i efterhand kunnat ge detaljerad och exakt information kring vad som försiggick i operationsrummet medan de var döda. Detta talar starkt för att det existerar en andlig dimension och att den fysiska döden inte är slutet.

Baaah! Om jag inte har någon puls, eller hjärtslag, lever jag då? Varför krångla till det? Det står i journalen att jag var kliniskt död i några minuter.

Kan du beskriva den närvaron närmare?

Stämmer inte. Finns kliniskt döda från drunkningsolyckor som har återupplivats. Likadant med narkomaner. Naloxone.

Vad tror du händer med sadister och psykopater när de dör? Hur ser deras andra sidan-upplevelse ut?

Det är blandat skulle jag säga. Att jag låg nära döden vet alla mina närmaste, för de känner väl till missbruksproblematiken jag hade och vilka situationer den ledde till. Men vissa är säkra på att jag bara drömde och hallucinerade, medan andra tror på mig när jag säger att detta var något helt annat (jag har tämligen god koll på hur hallisar känns). I slutet av dagen kan ingen vara helt övertygad kring denna parallella dimension förrän de faktiskt upplever den, så jag försöker inte övertyga någon. Det som spelar mest roll i mitt liv är att jag slipper frukta, och att det kommer en dag för alla människor när de också slipper.

Det är så svårt att förklara, orden räcker inte till. Även om jag aldrig vände mig om, jag visste inombords att detta inte var tillåtet, så kände jag ändå att en feminin Närvaro hela tiden var bakom mig. Och vi kommunicerade inte med ord, utan med våra tankar.

Okej, ursäkta mig, det du nu berättade låter trovärdigt.
Intressant är det hursomhelst, det kanske ligger en sanning bakom uttrycket att man " svävar mellan liv och död"?

Vad som är så speciellt med dessa upplevelser är att man inte glömmer dem som vanliga drömmar. Jag minns fortfarande pastellfärgerna, doften (vanilj?) ljuset, och den enorma kärlek som jag fick uppleva. Och humor, andevärlden är inte tråkig! Skrattet bubblade inom mig, och jag var så lycklig.

Passerade ditt tidigare liv i revy? Överlevande från drunkningsolyckor brukar säga att det sker.