Hur kan kristna tro att Gud torterar någon i evighet?

Och att det är en förfalskning säger du för att du inte tycker om stället. Detta är DoNotAskMeAboutJesus- stil.

Det är därför som Jesus varnar oss så mycket.

Vad mer ska Gud göra åt människor som har fri vilja?? Herren lämnar sin tron i himmelriket och får lida en plågsam död för att frälsa så många som möjligt. Genom våld och dom blev Han borttagen. Han blev misshandlad - och lik ett lamm som förs bort
till att slaktas, så öppnade Han inte sin mun. Han gick igenom allt detta för att frälsa människor.
Tyvärr så vill människor inte komma till ljuset..

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den." Står det skrivet.
En tredje väg existerar inte.

Vad då förfalskning om vad som hände på vägen till Damaskus?

Är Jesu berättelse om den rike mannen och Lasarus en förfalskning nu också?

Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna. — Matteus 10:28

Gud kan förgöra medvetandet, döden, men om han vill också återuppväcka de döda, vilket han inte gör mot dem som dömts till evig död (Matteus 25:31-48).

Tack för ett ställe som lär att själen fortsätter att leva när kroppen dödas. Själen är odödlig (då den är immateriell =ej nedbrytningsbar).
Gud förintar därför inte heller själar. Texten säger heller inte det. Det grekiska ordet är apollymi "låta gå förlorad".

Låta gå förlorad passar bra in på att förlora allt medvetande för alltid. Visst är själen odödlig, men för Gud är allt möjligt, även att döda och återuppväcka medvetandet.

Inte "låta någon förlora något" utan "låta någon gå förlorad", fattar du inte skillnaden eller blandar du med flit ihop dem?
En odödlig själ och vad som händer med den, efter döden men före domedagen, är vad Jesus berättar om i fråga om två själar, dels den rike mannens, dels Lasarus'.

Jag tror att liknelsen om Lasarus och den rike mannen handlar den fysiska kroppens död och vistelsen i Sheol. Och att ingen människa ännu släppts in i Guds rike eller kastats i Gehenna. Det sker efter Jesus återkomst, efter slutet, på Domedagen.

Evig "död" enligt din definition (att upphöra att existera) är inget evigt straff. Evighet existerar inte för någonting som inte är medvetet om evigheten. För att någon ska kunna uppleva ett evigt straff så måste det finnas ett medvetande.

Tror inte du tänkt efter särskilt noga kring vad att upphöra att existera egentligen betyder.

Ingenting är just ingenting och existerar alltså inte per definition och kan inte innehålla något evigt straff. För att då hade det inte varit "ingenting" då ett evigt straff är någonting.

Evig död/straff betyder en evighet utan allt som är gott, då allt som är gott kommer ifrån Gud.

När ordet själ nämns i en vers men ordet ande i alla andra, tycker du att det är trovärdigt att själen är odödlig? Jesus - jag upprepar Jesus - och apostlarna säger på flera ställen att en ande är odödlig, inte en själ. Läs 1Kor 5:5

Anden ska räddas på Herrens dag, inte själen.

Det finns två olika versioner.

Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen. Apg 9:7

De som var med mig såg ljuset men hörde inte rösten som talade till mig. Apg 22:6

En uppenbar förfalskning.