Den stora tråden för diskussioner och rekommendationer om sci-fi-litteratur [/Mod.]

Magiskt, tack. Ska kolla in rubbet

Såg att jag redan skrivit i tråden.

Kan bara en än gång rekommendera, Walter M Millers A Canticle for Leibowitz om jorden efter ett kärnvapen krig. Boken utspelas under tusen år till nästa kärnvapenkrig och mänskligheten nära utrotande. Handlar mycket om katolicism. Finne en mycket bra dramatisering av boken på Youtube https://www.youtube.com/playlist?lis...znp2zOGHKsRl-4

Sen gillar jag Larry Nivens Ringworld böcker även om jag tycker han inte får fram hur enormt stor världen är.

Philip Jose Farmer är en annan favorit, har nog en hel hylla med bara hans verk. Vet att jag gillade Dare t ex.

Philip K Dick är en annan favorit, har också han bok som inte är SF, Confessions of a crap artist. Hans böcker har så sköna engelska titlar. Har också hört en av hans kortare berättelser om en man som hade en modelljärnväg i källaren som var en kopia av staden där han bodde och det som hände på tågbanan hände också i verkligheten. Tror jag hörde den på Mindwebs, se nedan.

Kan slutligen rekommenderaradioserien Mindwebs, fantastiska uppläsningar av Michael Hansen https://archive.org/details/MindWebs_201410

Boken Fantascienza umanistica (Humanistisk science fiction, 2002) av italienaren Antonio Scacco (1936–2019) verkar handla om science fiction läst från höger. Barbadillo har publicerat en essä/recension: La fantascienza come luogo d'elezione per il futuro, ungefär "Science fiction som arena för att välja framtiden".

Tesen hos denne Bari-forskare (som dock föddes i Gela på Sicilien) har alltid förblivit densamma: människan måste vara teknikens herre och inte dess slav, och vetenskap och tro måste åter bli allierade som de har varit förr.

I den här boken, genom en noggrann exeges av science fiction-genrens olika inriktningar, och med hänsyn till både romaner och filmer, bemöter Scacco med sin sedvanliga "intellektuella våghalsighet" de dramatiska förändringar som har skett i exponentiell hastighet under de senaste decennierna, och hur dessa omvälvningar har adresserats inom SF, inklusive den nyaste, som trots att den bjuder på en världsbild som hos vissa kan stigmatiseras som "konservativ/reaktionär" (hans polemik med ett ej ringa antal aktivistiska kritiker är välkänd) låter Scacco framföra en seriös reflektion kring science fiction-genren, ständigt öppen för undersökningar av de senaste kulturella och samhälleliga trenderna.
...
Genom att spåra science fiction-genrens huvudsakliga inriktningar (äventyrlig, politisk, sociologisk, teknologisk, teologisk och utopisk) uppmärksammar texten läsaren om de skador som har orsakats av den galileiska vetenskapens tillkomst, som etablerade det modernt empiriska forskningsbegreppet. Som nämnts undersöks de mest aktuella frågorna, som kan lösas tack vare SF:s utbildningspotential: detta var närmast en besatthet för Scacco, som envist hoppades att professurer skulle upprättas för denna berättargenre, samt att sci-fi skulle användas som läromedel i skolor.

Är på jakt efter en bok/böcker.

Ska vara en samling kortnoveller, där handlingen ska utspela sig i rymden (ungefär som Svålhålet) eller gudar (tänk American Gods liknande).

Behöver inte vara samma författare som skriv kortnovellerna.

Tack på förhand

Sf-novellsamlingar med övervägande "rymdtema" som jag uppskattat:

Asimov. Främling i paradiset, Äventyr i limbo, Nightfall and Other Stories.

Philip K. Dick. The Preserving Machine.

Ray Bradbury. Den illustrerade mannen.

Heinlein. The Green Hills of Earth, The Man Who Sold the Moon.

Gordon R. Dickson. Ancient, My Enemy (hans bästa).

Arthur C. Clarke. Mörkrets mur, The Nine Billion Names of God, The Wind From the Sun.

A. E. van Vogt. Destination universum.

Tack, vilka två av dessa skulle du rekommendera högst?
Tänkte då köpa dom, och är dom i min smak blir det resterande.

Det får nog bli Nightfall and Other Stories (Asimov) och Ancient, My Enemy (Dickson).

Blev lite nyfiken på bokserien "Three body-problem".

Är den bra? Eller blir det mest propaganda för Kinesiska kommunistpartiet och kommunistdiktatur?


//FCR

Överlag handlar det om att de starka dödar de svaga 😉 så kanske lite propaganda....

Är väl inte jätteimponerad men det ger en annan bild än all amerikansk sci fi så ändå läsvärt.

Har nu läst A. E. van Vogt. Destination universum, Gordon R. Dickson. Ancient, My Enemy, och Asimov Nightfall.

Gordon R. Dickson. Ancient, My Enemy är helt fantastisk, en av de bättre böcker jag läst när det kommer till kortnoveller. Den sämsta historian i boken är bra.

Dom andra var mer blandat, de bra var bra men sen några lågvatten märken.

Är Dicksons andra böcker i klass med Ancient, My Enemy?
Om ja, vilka rekommenderar du?

Trevligt att Dickson gillades.

Ancient, My Enemy är hans klart bästa samling. Jag äger själv några samlingar till men ingen når dennas höjder. Någorlunda bra är förstås Survival! Där finns iaf två bra noveller: "The General and the Axe" (om behovet av rustik kunskap när civilisationer går under) samt "No Shield From the Dead", tio sidor urban spänning.

Men ska man nämna en till bra Dickson-novell så får det bli "Call Him Lord" (i Dickson's SF Best). Den har samma tema som "The General and the Axe": rustik, jordnära, saklig kunskap i konflikt med en degenererad attityd.

+++

Vad gäller Dickson-romaner så bör man fokusera på Dorsai-serien.

Den först skrivna boken, Dorsai!, är klart bäst. Detta är en stram krigs-sf-historia, fri från chauvinism à la Heinlein. En idérik sf-krigsroman. Andra böcker i serien som är rätt bra är Tactics of Mistake och Necromancer. Tämligen rekommendabla båda två, faktiskt.

Antologin The Spirit of Dorsai har novellen Brothers som är rätt OK. Den är liksom jordnära, utspelas i en stad, men fångar på kornet detta med militärer versus poliser, den hårda "män i uniform"-världen och dess olika aspekter.

Inte så bra som Dorsai!, men hyfsade, är romanerna Soldier Ask Not och The Ultimate Encyclopedia. De utspelas ju i Dorsai-världen och får mervärde på så vis.

Dickson hann inte fullborda Dorsai-serien medan han levde. Vilket är lite frustrerande. Ultimate Encyclopedia är en tegelsten à la Dune Messiah eller Foundation's Edge men saknar "edge". Man kan säga: detta är ett dokument från gammal, rutinerad författare som har lätt att fylla sidor men svårt att komma med något nytt.

Slutligen var den fristående Dickson-romanen The Alien Way OK.

+++

Så in alles är Dickson en rätt pålitlig berättare i Poul Anderson-Niven-Heinlein-traditionen. En del är slentrian men sådant som Dorsai! och "The General and the Axe" är odödliga klassiker.

Den första Dickson jag läste var just Dorsai! Då hade jag redan läst sf i 30 år så det var kul att bli överraskad. Sedan läste jag Ancient, My Enemy. Också den var, om inte överväldigande, så iaf värd priset. Sedan har jag inte hittat någon Dickson som direkt slår dessa två. Så han är lite ojämn, han är kanske rentav medioker. Men han får till det ibland, han har några höjdpunkter; se ovan.

Tackar, blev att beställa in: Survival!

Skippar nog Dorsai just för att den inte är klar och kommer aldrig bli färdig (räcker med att jag väntar på Winds of Winter samt Door of Stone).

Skickar in en rekommendation åt dig som tack, Svålhålet av Mikael Niemi

Läst den på svenska och engelska (bättre på svenska såklart). Fantastisk bok.