Ointresse för barnbarnen, vanligt bland dagens mor- och farföräldrar

Detta kanske är en gammal spaning men jag känner ändå för att ventilera lite kring den generation som nu är mor- och farföräldrar till de lite yngre barnen.

Jag är själv drygt 35 och har två barn i förskoleåldern. En väldigt hektisk tid där det är svårt att få vardagen att gå ihop. Samtidigt är det en härlig att se sina barn växa upp och utvecklas. Mina föräldrar verkar dock inte riktigt se tjusningen med sina barnbarn. De tycker nog det är kul att barnbarnen finns till och kommer självfallet och hälsar på ibland men de är ointresserade av att exempelvis vara barnvakt eller erbjuda annan avlastning i vardagen. Detta trots att de är nyblivna pensionärer och inte har speciellt mycket för sig. En skarp kontrast till min egen uppväxt där jag ofta var hos min farmor och farfar. I mellanstadieåldern tillbringade jag stora delar av sommarlovet tillsammans med dom i deras stuga.
I början av sommaren tillfrågade vi mina föräldrar ifall de kunde tänka sig att vara barnvakt en kväll eftersom vi tänkte anordna en fest för våra vänner. De skruvade lite obekvämt på sig och sa att de nog hellre gick på festen.
Min svärmor är på samma sätt hopplös när det kommer till barnbarnen. Hon tycker inte att det finns tid eftersom hon vill fokusera på sin träning.

En tag trodde jag att det bara var våra föräldrar som hade denna inställning men efter att ha snackat lite med vänner och bekanta så verkar det vara en ganska vanlig upplevelse bland dagens småbarnsföräldrar. Många verkar tycka att det får väldigt lite stöd och att intresset för barnbarnen är svagt. Exempelvis har jag en vän vars föräldrar inte hade tid att ställa upp som barnvakt i början av augusti eftersom de hade så mycket att stå i inför sin Spanienresa. Resan skulle äga rum i slutet av september. Mor- och farföräldrar verkar vara upptagna med sitt eget självförverkligande som till stor del tränger ut barnbarnen.

Jag vet att det finns massvis med helt underbara mor- och farföräldrar där ute som lägger ner hela sin själ i barn och barnbarnen. Trots det får jag känslan av att ointresset för barn och barnbarn har ökat kraftigt jämfört med för bara en generation sedan.

Det är inte självvalt att skaffa barnbarn och det finns självfallet inget krav i att engagera sig i dessa men jag kan ändå tycka att inställningen är förjäkla tråkig.

Vad är era upplevelser?

Så är det säkert. Samtidigt är det en relativt kort period som barnbarnen tycker att farmor och farfar är spännande och där de har chansen att bygga en stark relation. Jag kan bara hoppas att jag själv, den dag jag blir farfar, kommer att ha lusten och orken att umgås med mina barnbarn.

Håller med, Svenskar har en vidrig individualistisk syn på livet. Här bör vi ta efter Kineser!

Ett problem kan vara att barnbarn av idag är "giftiga", som folk i min bekantskapskrets uttryckt det. Dagens barn har ständiga infektioner som de lätt smittar den äldre generationen med. Det är inte så roligt att bli sjuk varje gång man träffat barnbarnen, särskilt inte när vissa infektioner ter sig allvarligare för äldre än för barn.

Annars är nog den äldre generationen mer aktiv idag än tidigare generationer kanske varit. Man är inte redo att sätta sig i en gungstol och ägna dagarna åt virkning, utan vill resa, gå på yoga, rockkonserter och speeddating.

Om du vill ha avlastning med barnen kanske du får annonsera efter någon barnkär person som står ut med snor och skrik?

Se deras perspektiv. Föräldraskapet tar minst 20 av ens bästa år. Längre om du har syskon. Det täcker nästan hela vuxenlivet om jag räknar bort studietid mm. Så får de äntligen lite frihet, fast tiden börjar bli knapp. Och ska då förväntas börja om med hantering av småbarn. De har ju redan lagt halva livet och en stor del av sina inkomster på att hjälpa dig. Du kanske kan försöka se till att de får lite avlastning på den investeringen istället?

De kanske tycker dina barn är allmänt tråkiga och jobbiga helt enkelt? Bara ställer massa krav ocg bara ska ha godis och surfa på paddan hela dagen?

Snyggt, du förutsätter att dina föräldrar är intresserade av att ta hand om dina barn och nu förutsätter du också att dina barn kommer att skaffa barn. Jag förutsätter att du är ganska knepig och jag förutsätter också att du låter människor runtom dig leva sina egna liv istället för att konstant behöva ta hänsyn till vad du vill.

ventilera lite kring den generation som nu är mor- och farföräldrar till de lite yngre barnen

Att ungarna inte är hos gammelföräldrarna kanske inte enbart hänger på gammelföräldrarna, utan även på föräldrarna. Kanske är det lite ömsesidigt. Kanske finns det klyftor som inte fanns förr.

Idag när det är inne att alla ungar ska ha glutenintolerans och ska kallas hen, osv, så kanske intresset avtar åt båda håll. Föräldrarna litar inte på att gammelföräldrarna ska hantera barnen på rätt sätt, och det kan vara så att gammelföräldrarna känner att de inte kan eller orkar hantera barnen på "rätt" sätt.

En annan faktor kan nog vara att folk skaffar barn senare idag, mot förr. Det gör ju att gammelföräldrarna är jättegamla idag. Detta kan ju göra att föräldrarna bedömer att gamlingarna kan få svårt att hålla barnen säkra om de varken hör eller ser och har svårt att röra sig, och det kan göra att gammelföräldrarna faktiskt känner att de inte har den ork som behövs.