Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Om man belånar sig så att boendekostnaden blir 50% av ens disponibla inkomst och man efter 40 års arbete inte ens äger hela bostaden så går såklart ekonomin ihop ändå. Det som förbryllar mig är hur folk rent psykologiskt pallar med att veta att det är så deras framtid kommer se ut?

Man kanske trivs med lägenheten, jobbet och partnern nu men de flesta av oss kan ha abstrakta tankar och t ex fundera på hur det är om man börjar hata jobbet eller om partnern blir dödssjuk etc.

För mig är det rimligt att kunna betala av en bostad på 10 år om man lever sparsamt just av den enkla anledningen att jag rent mentalt skulle kunna ställa in mig på det

"Illa ute" tror jag inte någon tror att de är i någon större utsträckning. Dock kan de som köpt något minihus med källare (tillhör knappast finbromma f.ö.) senaste åren sitta lite halvkukigt till med för höga kostnader och trist boende, men så länge de kan knega vidare som mellanchef eller affärsjurist med 70k/mån så är det väl lugnt ändå.

Detta ständiga halmgubberi är rätt tröttsamt.

Vad är alternativet för en barnfamilj (vet att det är tufft för incels att sätta sig in i)? Flytta till ett radhus eller lgh i Hässelby Gård och sätta barnen i skola där för att spara 10-15k i månaden? Ingen vid sina sinnes fulla bruk gör den manövern.

Att flytta ut till Knäckebröhult är lika otänkbart givetvis.

Det folket du refererar till undrar nog på samma sätt hur någon kan bosätta sig i Hässelby Gård eller Knäckrbröhult. Vetskapen att man till 100% äger bostaden på mark som inte är värd ett smack kommer inte underlätta

Alternativet är att göra goda val. Låga omkostnader tidigt i livet, inte överkonsumera, utbilda sig och investera sina pengar rätt. Jag och min fru är 30 och har ett kapital på över 1,5 miljoner. Vi räknar med att kunna köpa ett hus kontant om max 10 år. Vi reser inte till dyra ställen, har en enkel bil, dricker ingen alkohol, äter inte på restaurang, osv. Däremot har vi en dyr bostadsrätt med månadskostnad på runt 15000kr.

Så alternativ finns.

Är du uppvuxen i Stockholm och vill ha ett radhus i bra område behöver du mer än 1.5 msek i insats plus bra löner.

Ni står inför samma val som alla andra i Sthlm om ni skulle bo här. Bo bra och dyrt eller något billigare i områden där barnen får det jobbigt.

Du läste inte vad jag skrev. Inom 10 år räknar vi med att kunna köpa en bostad kontant för kanske 4-5 miljoner. Alla måste inte bo mitt i Stockholm.

Får ni ihop ett överskott på 300.000 kr per år i tio år har ni 4.5 miljoner. Man ska en bit utanför storstäderna för att köpa hus för de pengarna. Väljer man att bo en bit "utanför" så kommer ofta behovet av två bilar och kostnaderna förbundna med det.

Lycka till, det är en bra plan men den är inte vattentät.

Förutsatt att man inte får någon avkastning på sitt kapital. Varför förutsätter du det?

Du förutsätter ju att ett hus kostar 4 miljoner om 10 år. Då tror jag att du är rätt långt utanför någon form av större stad.

Du måste förväxla mig med någon annan i tråden. Citera annars gärna.

Nej men vi pratade om folk i Sthlm. Inte knäckebröhult. 4-5 miljoner får du ett sjaskigt Radhus i Kista för.

Exakt, finbromma har medelinkomst på över miljonen per skalle. Oftast låga pantbrev på husen vilket indikerar låga lån. Kan lätt hantera ökade lånekostnader, om de ens har lån alls.