Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Du får gärna presentera belägg för att det är "kliniskt utrett" att alla personer, som brukar våld, känner sig underlägsna och "kliniskt utrett" att alla muslimer, som brukar våld, har "grava mindervärdeskomplex" och känner sig underlägsna.

Västerlänningen anser förmodligen att muslimer *borde* känna sig underlägsna. Men islam lär explicit ut, att muslimer är flera pinnhål högre i rang (än icke-muslimer), varför "grava mindervärdeskomplex" inte framstår som särskilt sannolikt (understatement).

Krig och våld är alltings moder and the last arbiter. När en intressekonflikt blir så stor att allting sammantaget för en part är värt krig, så krig - inget konstigt med det. Islam är en krigisk strategi, strävar efter maximal avkomma, känner sig inte underlägsen utan överlägsen och kommer av detta skäl sprida sig och eventuellt dominera mycket större delar av världen än nu. Det är svårt att hitta en föreställning som är så i linje med vad som gynnas mest darwinistiskt.

Men sörj inte bröder, som tur är rinner tiden ut för islam. Vi är på väg in i ett kärnvapenkrig, antingen med Ukraina eller Taiwan. Vi dör inte ut helt och hållet för den saken skull, men det kan vara värt att planera lite och islam kommer inte vara det stora problemet i den samhällsomställningen.

Kollade på hans video om Hitler som gnostiker och han verkar ha förväxlat etnocentrisk protestantism med gnosticism. Hitler använde retorik liknande den som finns i Gamla testamentets hebreiska utvaldhetslära: att Gud älskar ett folk mer än andra, att det folket har dödliga fiender, och att Gud ger legitimitet åt det utvalda folkets kamp. Det är inte gnosticism, som i stället handlar om ett förkastande av världen, inklusive - åtminstone på ett teoretiskt plan - den egna gruppen. Hitlers hyllande av den egna gruppens kroppsliga existens är snarare en kristet färgad nationalism.

Tanken att gnosticismen är användbar för att förstå modern politik etablerades i tyskspråkig politisk filosofi under 1900-talet, och mottagandet av detta material bland andra tänkare har varit förvirrat, eftersom läsningen har varit fragmentarisk och främst skett genom Hans Jonas' visserligen läsvärda bok från 1950-talet. Rekommenderar boken No spiritual investment in the world. Gnosticism and postwar German philosophy av Willem Styfhals som en bra introduktion till de vidare diskussionerna kring det här. En annan bra startpunkt är Jacob Taubes' Abendländische Eschatologie (1947), som mycket av det andra materialet är skrivet som svar på. Det är en fascinerande bok, skriven av en hyperetnocentrisk jude, som kan räknas till det kulturmarxistiska/postmarxistiska spektrat, men som är ovanligt uppriktig och rak på sak.

Teorin är att gnostiska idéer - som, generiskt förstått, handlar om att förkasta världen - i alla tider har varit användbara för förtryckta minoriteter, som lever i samhällen som inte är anpassade för dem själva. Genom att utveckla läror som förkastar världen underminerar de allting som ger legitimitet åt deras fienders samhällsordning. Taubes såg paralleller mellan detta och moderna ideologier, som förespråkar fysiskt omöjliga utopier utifrån abstrakta resonemang, som är "eskatologiska" i meningen att de förutsätter ett slut på världen som vi känner den, och som utvecklats i opposition till ordnade, europeiska samhällen. Detta är minst lika applicerbart på liberalismen som på kommunismen, och på allting som hade börjat uppstå inom den sovjetkritiska vänstern i Väst. Kommissariernas övergrepp berodde inte på någon avsaknad av tro på själen, utan på att de trodde att allt snart ändå skulle bli annorlunda, så deras investering i den materiella verkligheten omkring dem var svag. Kopplingen till fascism och nationalsocialism är svagare även om det finns delar av dem som går att förstå utifrån det här. De förkastade visserligen Versaillesfördragets värld och började som oppositionsyttringar, men de handlade ändå om majoritetsbefolkningars uppror, och det var helt naturligt för dem att ge legitimitet åt auktoritära styren (jmf. med liberala och kommunistiska diktaturer som var tvungna att slingra sig med retorik om jämlikhet, råd, kommittéer, ordförandeposter och så vidare).

Både Marx och Popper kan i detta sammanhang förstås som slingriga och självförnekande gnostiker, i motsats till den uppfriskande ärlighet som finns i Taubes' omfamnande av "gnosticism" som etikett. Marx framställde sig som en hejdlös materialist, men allting han skrev kom till i opposition till en materiell värld som inte passade honom, och som han underminerade genom att predika om en snart kommande frigörelse. Popper förkastade historicism, och därmed på ett plan politisk eskatologi, vilket gjorde det möjligt för honom att sälja in sig som icke-utopiker. Men han förkastade också det legitima i auktoritet, utifrån sin abstrakta, världsfrånvända lära om öppenhet som överordnad princip.

För att komma tillbaka till trådens ämne kan förkastandet av folk, nationer och raser som någonting fysiskt förstås genom den här linsen. Rasideologiska gnostiker accepterar på sin höjd svenskhet som en idé, aldrig som någonting kroppsligt. Det materiella i att vara svensk betraktas som illegitimt och homogenitet som någonting som behöver bekämpas. Detta sker t.ex. genom invandring, pådyvlad historisk skuld, och försök att förändra vår vardagliga bildvärld och våra föreställningar om hur en "svensk" kan se ut. Detta gynnar minoriteter, eftersom ett svenskt Sverige, som är utformat för svenskar och som ser människokroppen som en legitim del av verkligheten, skulle vara sämre anpassat för dem. I intressekonflikter med svenskarna skulle det rent av bli farligt. De har därför egenintresse av att predika om idévärldens värdegrunder och avlegitimisera den svenska kroppen.

Nu ska farbror orrtupp försöka medla här 🙂
Ni har kanske båda rätt?

Migranterna, särskilt muslimerna känner sig överlägsna och ser ner på oss otrogna men de ser ju och känner också att vi har lyckats skapa oss ett bättre samhälle som de vill utnyttja för egen del.

Det måste ju skapa en ilska att vi som är så föraktliga har det rent och fint kring oss med vackra byggnader och äter god mat, har fina bilar osv medan de som har Allah på sin sida inte har åstadkommit något av värde i sina länder?

Kan man inte känna sig överlägsen och underlägsen på samma gång? Är inte det ganska vanligt att tycka hur sjutton kan den idioten ha så gott om pengar medan jag som verkligen förtjänar bättre ska ha det så här?
Det är så himla orättvist och bevisar att det är något mygel som ligger bakom!

I västerlandet har vi rört oss bort från våld som acceptabel personlig konfliktlösning, vilket påverkar hur våld uppfattas och tolkas.

Jag är skeptisk till att det postuleras, att människor som brukar våld alltid (eller som regel) skulle göra det pga någon egenupplevd (nota bene *egenupplevd*) känsla av underlägsenhet. Det ser ut som en tolkning, som västerlänningen gör.

Vi uppfattar väl ofta den som tar till våld som primitiv och ointelligent men de tycker väl att det är ett styrkebevis?

Jag är hel enig med dig.
Detta högmod gör att vi underskattar dessa människor.

Saken är den att vi är alla rasister i den meningen att vi föredrar vår ingrupp och ser den som bättre.
Därmed tar vi för givet att våra värderingar är alltings mått, det vill säga etnocentrism eller snarare oikocentrism om det är ett ord.

Jag håller nu på och intresserar mig för Marseille, vi får bara fragment av information om vilka människor som gör upplopp och varför.
MSM i Väst applicerar klasskamp rakt av, Indisk medias take är att algerierna är utsatta för rasism.

Vår rasism gör att vi ser dessa människor till passiva objekt som reagerar när de i själva verket är egna subjekt som agerar och har kontrollen över sina områden

Jag återkommer för det finns givetvis paralleller till det som driver koranbränningarna och där har jag hittat mycket intressant.

Osama bin Laden sa:

"When people see a strong horse and a weak horse, by nature they will like the strong horse."

Exakt, och till syvende och sist är det den som besitter störst våldskapital som vinner.
Hela Mellanösterns historia visar det, från flodlandet mellan Eufrat och Tigris till idag.

Den som inte kan försvara sina tillgångar blir av med dem.
Nota bene att även kvinnor är tillgångar.

Han hade nog ingen aning att vi nog också föredrar att äga den starka hästen men att vi samtidigt har förmåga att känna empati med den svaga hästen och vilja hjälpa den i form.

Fast hästen är ju en metafor.
Vem är den svaga hästen i våra ghetton?
Våra ideal bygger på att någon annan har den fysiska kontrollen i vårt ställe. Nu är det ju inte längre så i Väst då ordningsmakten försvagats.

Det är vi som är den svaga hästen i realiteten. Vänsterns värderingar har försvagat oss

Jag menar bara att vår förmåga att känna empati med andra och vår vilja att hjälpa de vi uppfattar som svaga är tämligen unik och att ett sådant citat knappast skulle kunna komma från en modern västerlänning.

Vårt motto är ju att är man stark måste man vara snäll.
Tyvärr kan snällhet utnyttjas så man ska inte vara så dumsnäll som vi varit.