Sociala krediter är något ganska nytt i Kina. Det handlar mest om företag och är inte centraliserat. Och skulle det bli någonting så kommer kineserna att finna "metoder" att kringgå det eftersom det kinesiska systemet bygger på vilka kontakter (关系) du har, vem du känner. Det ser stiligt ut på ytan, men regler töjs maximalt. Vi är på väg mot ett liknande system där erkännande av värdegrunden är avgörande.
Citat:
The Social Credit System (Chinese: 社会信用体系; pinyin: shèhuì xìnyòng tǐxì) is a national credit rating and blacklist being developed by the government of the People's Republic of China.[1] The social credit initiative calls for the establishment of a record system so that businesses, individuals and government institutions can be tracked and evaluated for trustworthiness.[2][3] There are multiple, different forms of the social credit system being experimented with,[4][5] while the national regulatory method is based on blacklisting and whitelisting.[6][7][8] The program is mainly focused on businesses and is very fragmented, contrary to the popular misconceptions that it is focused on individuals and is a centralized system.[1][9]
The program first emerged in the early 2000s, inspired by the credit scoring systems in other countries.[1] The program initiated regional trials in 2009, before launching a national pilot with eight credit scoring firms in 2014.[11][7]
https://en.wikipedia.org/wiki/Social_Credit_System
Inflationen beror på att storföretagen dominerar allt mer. Se hur kedjorna samordnat kan höja matpriserna. Corona-lockdown slog ut många småföretag, nu har vi energikris som bara större företag har råd att klara. De mindre bagerierna slår igen på löpande band.
Avsikten med inflationen är helt enkelt att överföra folks pengar i företagens fickor genom prisstegringar. Energiföretagen gör jättevinster medan folk har höga elräkningar och elstödet betalas av medel som annars hade gått till statskassan. Samma sak som när staten privatiserar landets tillgångar.
