Den stora tråden om överklass [sammanslagen tråd /Mod]

SVT Play publicerade en ny dokumentär om adeln natten till idag med titeln "Arvet och den acceptabla orättvisan".

https://www.svtplay.se/video/ep3a41y...bla-orattvisan

Carl-Fredrik Hamilton bor med fru och tre barn i ett rosa slott i sydöstra Närke - ett av Sveriges sista kvarvarande fideikommiss. I snart 300 år har ägorna gått i arv från far till äldsta son. Detta är en dokumentär om livets förmåner och förluster. Men även en kärleksförklaring till den plats vi kallar hem. En helhet som enligt Carl-Fredrik Hamilton ska bestå i evighet. En dokumentärfilm av Karolin Axelsson.

En annan svensk klassiker, som också finns att tillgå hos SVT Play, är "Greven och frälsebönderna"

När greven vill chockhöja arrendet protesterar frälsebönderna. De har sedan länge velat köpa loss den mark de brukat i många generationer. En film av Per Anders Rudelius.

https://www.svtplay.se/video/KVknMZZ...fralsebonderna

Inte så mycket om adel per se utan mer om fideikommiss och att vårda ett arv. Hur livet ser ut på en jordegendom och osäkerheten över framtiden. Deras liv kretsar runt samma saker som varje svensk med gård - skog, jakt och jordbruk.

Håller med, men om man ska promota en dokumentär i en överklasstråd så blir det ju kritiskt att lägga vikt vid omständigheten att medlemmar ur en adelsfamilj ingår som protagonister, annars hade det väl varit off-topic.

Hade inte sett dessa dokumentärer tidigare.
Boo fideikommiss som Hamiltons innehar anser jag har rätt. Det är viktigt att hålla ihop dessa 16500 ha för annars kommer egendomen att hamna i utländska händer. Boo är viktigt för Sveriges försörjning.

Den andra handlar om Trolle-Ljungby. Jag har arbetat där för länge sedan som inhyrd vid skörd och slåtter. Jag känner väl igen mig. Också viktigt att dessa 12000 ha hålls ihop. Bland annar levererar de i princip all potatis till Estrella. Ingen annan skulle klara det.
Frälsebönderna "vill" köpa loss sina gårdar. Märk ordet "vill" Det är hur många som helst i Sverige som vill köpa loss både det ena och det andra, men får inte av olika anledningar. De här gubbarna anser sig ha någon självutnämnd rätt att få köpa loss gårdarna.
Skall man hårddra det hela så har ingen tvingat dem att vara kvar som bönder där och slita ut sig. De kunde kanske i yngre ålder tagit ett vanligt jobb och flyttat därifrån? Men de trivs väl där för de är uppvuxna på gårdarna. Eller så vet de inget annat? De såg rätt åldriga och slitna ut. Jag skulle förmoda att de skulle haft ett bättre liv någon annan stans.
Sedan att försöka höja arrendet så pass mycket verkar inte så bra. Men vi lever i en marknadsekonomi.
Om de här gubbarna skulle pensionera sig istället och flytta skulle nog vara det bästa för alla och framförallt den mest hälsosamma lösningen för dem. Förstår inte varför de liksom går till vägens ände i det här ärendet? De känns som att de hellre dör än att lämna gårdarna. Glöm det och skaffa ett bätte liv är väl min spontana reaktion, istället för att i 70 årsåldern fortätta grovjobba så hårt.
Jämför med att vantrivas på jobbet sitt och med chefen. Vad brukar många göra då?

[quote=Freddan3400|83870505]
.

Stämmer att dörrar öppnas, ja! Man tar hellre in sina egna.

Men hitte-på-jobb existerar inte och man måste prestera som på vilket jobb som helst. Gör man inte det så åker man ut. Så som den nye efterträdaren till Trolle-Ljungby lyckades med.

Om du inte orkar läsa igenom hela tråden kan du söka bland mina gamla inlägg, bland annat följande:

1700-tal? Gulligt. Det finns tatuerad och försupen smutsadel som bär tennisskor med finare stamtavlor och traditioner än era.

Det är klart, den som på allvar tror på något du säger är förstås lätt förståndshandikappad. Hyckleriet i att försöka påvisa dygd och måttfullhet samtidigt som man sitter på ett internetforum - som inte skulle diskuteras i finsalongerna - och skriver en massa långa, dåligt formulerade inlägg i desperat hopp om att övertyga, ja, vem? Den stora, otvättade massan? Låter varken dygdigt eller måttfullt.

Nej, jag tror varken du eller dina anfäder suttit på något finare än en lantlig herrgård någonstans mellan Katthult och Flanetorp, och det framgår med all tydlig möjlighet att ni givetvis ej heller uppbär något sköldebrev -- men att drömma är varken fel eller förbjudet.

Bästa hälsningar,
En otvättad underklassmänniska som genom inget mer än egentligen ren slump fick en rätt bred inblick i den s.k. riktiga överklassen; den som inte sitter på Flashback och prompt måste ha rätt. Att du lyckats läsa dig till att Volvo är populärt, och att det finns ett fideikommiss som heter Trolle-Ljungby är gulligt, men det klarar även institutionaliserade trashankar av. Skillnaden tycks vila i att de inte har något hävdelsebehov. Ironiskt att mannen på den höga hästen fortfarande står lägre i mankhöjd än sittandes, dödliga människor från lägre samhällsklasser.

Än är den sista vettvillingen inte född...

Det är lätt att döma om man står vid sidan om, så som du gör.
Tänk på det!
Inte bara här och nu, utan i de flesta olika situationer i samhället.
Är man väl insatt i något och det gäller nästan vad som helst eller nästan om vem som helst brukar man få en helt annan bild av det hela och ändra sin åsikt eller ståndpunkt.
I alla fall brukar man få mer förståelse och bli mer ödmjuk, även om man inte riktigt håller med eller inte vill acceptera det hela för sig själv.

Hyckeri, gulligt, förståndshandikappad, osv. ????
Eller är du bara avundsjuk eller så förstår du bara inte?

Överklassen anser vi inte står över andra, trots namnet överklass. Vi är lika trevliga mot alla (nästan), men vi umgås helst med varandra. Vi respekterar de flesta människor. Jag tror att vi repekterar andra mer än vad de flesta gör.

Du har helt rätt i att jag och mitt närmaste släktband inte kommer från någon herrgård. Vi är stadsbor och har mer varit inom militären, juridik, högre positioner inom stadssystemet och inom industrin.

Min mission är att försöka bena ut de olika begreppen överklass och nyrik. Det är så många som blandar ihop begreppen, även journalister.

Du får gärna testa mig. Fråga vad du vill?

Trodde mitt inlägg gjorde klart att jag har ganska bra koll. Nu är förvisso även överklassen precis som andra samhällsskikt, och det förekommer milsvida skillnader mellan olika s.k. falanger inom den. Det finns vissa som anser att släkter som upphöjts under eller efter drottning Kristinas tid på tronen är ungefär lika adliga som Mahamuh Mohammed som sitter på Tensta Centrum och fikar med landsmännen.

Sedan finns det färsk svenneadel från sent 1700-tal t.o.m. 1800-tal som i princip köpt sina sköldebrev genom lyckade affärer. Resan borgare>frälse blev allt enklare med tiden; inte minst för att detta var ett sätt för odugliga monarker att hålla sig på god fot med en borgarklass som växte sig allt mäktigare medan det äldre gardet inom frälset allt oftare såg sina förläningar indragna, omstrukturerade, reducerade eller förlorade genom vårdslöshet. Att höja upp en Björkkvist, Eklöf, Almfors, Tramsberg -eller någon annan släkt med stereotypiskt tråkigt borgarnamn - var ett nästan gratis sätt att knyta band, och de som protesterade hade ändå inte makt eller kuk nog att sätta något emot vansinnet som gick som på löpande band. Mot denna bakgrund finns det en hel uppsjö av rika uppkomlingar som nu ansåg sig finare än antika ätter från en svunnen tid, men som saknade pengar.
Typexempel på denna typ av fisförnämhet står att finna i t.ex. af Petersens, vars anfader var en kontorsråtta (om än en duktig sådan) som vände papper. Häftigt, eller något. Finns dussintals - om inte fler - exempel på detta, men jag orkar inte riktigt gnugga geniknölarna eller söka efter information.

Så vilken överklass anser du dig befogad att svara för? Fattig uradel som i en annan tid mottog det riktiga svärdsslaget för riktiga bravader? Rika nykomlingar? Fattiga nykomlingar (se tidigare kommentar om alkoholiserad och tatuerad smutsadel m. tillhörande tennisskor)? Rik uradel (knappast troligt då den är förpassad till en handfull släkter som sluter tätare än en pojkes rövhål i katolska prästers sällskap, och dessa - uradeln, inte pojken eller prästerna - sitter hellre och luktar varandra i röven än att frottera sig med "fotfolket", som en Bonde af Björnö sade så sent som på, vad fan var det, 40- eller 50(?)-talet? Givetvis dock ej odragrant, men det ska ej behöva förtydligas)?

Fy fan, nu fick jag genast en dålig smak i munnen. Hade jag kunnat skrubba hjärnan från detta fullständigt värdelösa vetande så hade jag så gjort. Finns få människosorter jag har så svårt för som överklasshjon. De jag stött på har med blott ett par undantag varit fega människor som gömt en relativt liten person bakom generiskt tråkiga kläder (skiter i om ni kallar det för klassiskt, jag anser att man ser ut som en moderatfitta - vilket är oerhört passande - när man går omkring som en smygbög i himmelsblå skjorta och chinos med oxfords eller derby). Generiska jävla lämlar som hellre korsar vägen än att ta en konflikt, och fegheten är alltid ursäktat med noblesse oblige; ett kort bara de med rätt klasstillhörighet kan spela.

Dagens adel och överklass är mindre avkomma från större förfäder, och riddarna från Ladulås tid hade vänt sig i graven om de sett dessa cappucino-sipprande Carl Fredrik Johan Vilhelm Tråkmåns. Och de som inte ens har stamtavlan, utan bara pengar? De är nästan ännu värre.

En adel/överklass som varken fruktas eller respekteras tillhör på ingetdera sätt någon form av elit, även om de (tänker inte nia dig, då jag fortfarande kallt utgår från att du rollspelar) gillar att vandra genom livet med denna inställning. Givetvis nämns den inte högt, för "det är ju inte överklass att anse så", men samtidigt, seriöst: utan förlorare finns det inga vinnare. Fy fan för att från vaggan till graven behöva leva i en kollektiv lögn. Som att födas till ateist i Mellanöstern - antingen håller du käft och passar in, eller så anses du paria. Välkommen till samhällets crème de la crème.

Tacka allt heligt och oheligt att ingenting hindrar mig från ärlighet - vår existens enda sanna eau-de-vie!

P. S. Nej, jag är ingen jävla kommunist eller vänsterflane heller. Kan redan känna av onda blickar som försöka placera mig i ett fack p.g.a. mitt "klasshaaat". Jag hatar ingen per se, utan jag hatar bara syltryggefittor som känner sig bundna av sociala koder att anpassa sig till en färdig mall - något "ni" gör bäst av alla. Så tvi på dig, bre. Fan, att jag lade över åtta minuter på en långfredag att skriva detta. Jag som tänkte bli full och skratta högt åt alla förvuxna barn som firar Jesus och ramadan i dag. Inte ens ett rus ifred får man, fast det är väl mitt eget fel...

Dåligt smak i munnen? Det var mycket fördomar här. Jag tror fortfarande att du är avundsjuk. Jag känner mig väldigt priviligerad att vara i en släkt och i en krets med duktiga och inspirerande personer.
Från vaggan till graven att leva i ett slags kollektiv gör många människor. Du har säkert föräldrar och släktingar som ses och håller ihop på ert sätt med era värderingar och traditioner. De passar säkert inte utomstående alltid, tex de som kommer in utifrån som sambo osv. Många gånger tål inte sambos den nya släkten och kretsen de kommer in i och kontakten mellan paret och den enes krets blir frostig eller bryts av rentav. Det är liknande med våra traditioner och värderingar fast mer än så oftast för det gäller att kunna föra sig rätt för att på olika sätt, för att kunna passa in. Det är inte svårt, det gäller bara att själv vilja lära sig och inte vara sig själv närmast. Tex är det A och O att hålla stilen i ur och skur. Vill man vara lite osoingerad ibland så bör man försäkra sig om att hålla sig allena utom synhåll från andra.
Ordet osoingerad tror jag inte finns i ordböckerna, men därmot soignerad finns. Men vi i släkten har alltid använt ordet soignerad/osoingerad. Det kommer från franskans soigner.

Cappucino är för övrigt en morgondryck. Det dricker man inte traditionellt sett inte på andra tider. Men kanske annorlunda nu? Vi i Sverige äter ju pizza och tacos till middag, fast det egentligen är snabbmat som man äter på em eller som kvick lunch. Jag skulle aldrig drömma om att äta pizza eller tacos en trevlig fredagskväll som många gör. Det tycker jag är fantsilöst. Istället hägrar middagsmat. Igår åt vi blåmusselsoppa med tillbehör. Det gick fort att laga och kändes festligt en fredagskväll (fast torsdag).
Cappucino har jag bara sett på kaféer, inte hemma hos någon jag känner. Jag har aldrig blivit erbjuden det. Jag tror inte ens att jag har smakat det någon gång. Vi dricker ofta engelskt te och populärast är Darjeeling eller kaffe.

"Överklassjon" har du svårt för? Försök att lägg bort fördomarna och inled en konversation istället. Du kommer märka med de flesta att de är trevliga och artiga. Men blir man från början bemött med skepsis blir man ibland blyg och expressionerar kanske också feghet.

Fisförnämhet kan man nog uppleva om man kommer nära en sammankomst hos oss, tex en disputiationsmiddag, studentmottagning, en gästföreläsning m.m. Men knappast i vardagen.

Det stämmer helt att vi håller varandra om ryggen, liksom många andra släkter, grupper och familjer i hela världen också gör.

Min släkt är från Svenska pommern och blev rekryterade till Sverige som högutbildade experter inom olika områden, då det på den tiden knappt fanns motsvarande skolade och erfarna dylika personer i Sverige. Sedan dess har vi hållit ihop. Tills för drygt 100 år sedan talade vi tyska med varandra, men det är tyvärr borta i och med att man började förflytta sig mer och fick sämre träning i språket.

Du skriver en del om adeln. Vi umgås mycket med dem. Men vi är själva inte adliga förutom på mödernet. Vi ser upp till adeln oftast och har mycket samarbeten samt gemensamna tillställningar.

Hoppas att det var en bra insikt det jag har skrivit. I morgon (idag) är det påskfirande. Det är en trevlig och fin tradition inför våren.

Du skriver en massa dravel (viktigt att anmärka på kaffesorten, va?) som jag anser passar bättre på en blogg, men jag tänker inte gnälla då jag själv skriver en massa skit här på Flashback. Att jag sedan med största sannolikhet inte hade gillat dig som person är likaså inget att gnälla över, för du hade garanterat inte tyckt om mig.

Det absolut största problemet med överklassen, som du vill ge sken av är tolerant, är just att den inte är det. Lilla Philippa som läst något tråkigt på HHS och sysslat med ridning skulle aldrig kunna gifta sig med Mahmoud eller Johnny ens om hon var kär i personen, för det leder i de flesta fall till kollektiv utfrysning.
Detta sitter förvisso i sedan barnsben, så överklassen sållar direkt bort människor baserat på deras bakgrund, och sedan är och förblir dessa förpassade till periferin. Du får gärna hävda annorlunda, men om du verkligen har den bakgrund du vill ge sken av så vet du att jag har rätt här. Precis som inom religionen där t.ex. muslimska män kan gifta sig med vem som helst - medan kvinnorna bara kan gifta sig med "de sina" - så finns det lite större utrymme åt andra hållet, och även om det tillhör ovanligheterna har jag sett både Carl Philip, Carl-Johan, Claes Fredrik och Carl Adam hitta kärleken utanför det egna skrået, i allt från servitriser till matbutiksanställda. Det blir givetvis inte tal om gemensamma släktmiddagar på samma sätt som när Carl Philip istället dejtar Amelie Josephine från en lika inskränkt bakgrund.

But that's life. Jag bryr mig egentligen inte, fast kanske ändå lite, då jag har ett grundintresse för antropologi, men det är ungefär där det stannar. Jag vet att min person, mina åsikter (och inte minst mitt utseende) omöjliggör både romantiska såväl som samkönade, tillika platoniska relationer i vuxen ålder. Hade jag inte vuxit upp med några av dem från vars miljöer jag redovisar för min syn på överklassen så hade jag antagligen inte vetat mer än stereotypen att de bor i dyrare, etniskt homogena områden i Stockhult och gillar polo och golf (som du har rätt i att de sedan länge övergivit, då det blev för "vanligt" - ytterligare ett bra exempel på hur överklassen är besatt av sin egen image och frivilligt överger fritidssysselsättningar för att andra sysslar med det. Är inte detta höjden av att vara osäker? Jag och många med mig anser nog så).

Avslutningsvis vidhåller jag att överklassen är ett samlingsbegrepp och att det således inbegriper olika subkategorier av människor (se mina exempel om fattig men antik adel, rik gammal adel, nyrika borgare, o.s.v.). Enda gången fattigdom tillåts inom överklassen är när man tillhör de främre bänkarna på Riddarhuset, annars är och förblir dörrarna till den miljön i sin helhet oftast stängd. Finns undantag där kändisar lyckas nästla sig in ibland, men dessa används då mer som troféer att visa upp än som sällskap som står lika högt i kurs som övriga i sfären.

Men ja, det är kul att diskutera -- precis som allting annat. Men om du ska fortsätta övertyga folk här så kanske det vore på sin plats att ge en tum här och där och erkänna att det finns enorma brister både inom miljön i sig och bland människorna som utgör den. Utan den ödmjukheten (som du säger dig sitta på drivor av) framstår det mest som sådan där "humble-brag", eller vad det kallas.