Citat:
Ovisshet är som ''mörkret '', endast frånvaro av ''ljus''. Ifall vi befinner oss i en miljö vi inte ser något i kan spekulationerna och fantasierna flöda, ifall ljus plötsligt lyser upp miljön så ser vi , andlig upplysning är ordagrann i sitt syfte och praktiska funktion. d.v.s ovisshet eller ''mörker'' motsvarar bara någons perceptionsförmåga .Ovisshet är ofrånkomligt, så om det hade orsakat lidande så hade Buddha haft rätt. Men som resten av ditt inlägg är inne på så är det förutfattade meningar som kan utgöra ett problem.
Det går trots allt inte att vara rädd för det okända; vad är man i så fall rädd för? Det är bara det man projicerar på det okända som skrämmer, eller kanske utgör själva rädslan i sig; som en slags förnekelse av att det okända verkligen är okänt. Människan är hellre rädd än oviss.
Vettigt inlägg i övrigt, för de som kan ta till sig.
Det går trots allt inte att vara rädd för det okända; vad är man i så fall rädd för? Det är bara det man projicerar på det okända som skrämmer, eller kanske utgör själva rädslan i sig; som en slags förnekelse av att det okända verkligen är okänt. Människan är hellre rädd än oviss.
Vettigt inlägg i övrigt, för de som kan ta till sig.
Ovisshet är därför endast ofrånkomligt när det inte existerar upplysning, därav mitt tidigare påstående att det inte finns några ''substitut '' för upplysning, antingen ser vi eller så gör vi inte det.
Diffusa mellanting kan visserligen infinna sig beroende på olika faktorer i ens väg mot upplysning men sådana är aldrig permanenta och det finns en hel kategori ''avancerade '' andligt sökande ''guru individer'' som fastnat där under historiens gång, njutit av dess frukter för att så småningom falla tillbaka i ovisshetens glömska (det är ofrånkomligt för den som inte löper hela linan ut.) Det kräver en hel del mognad, disciplin och målmedvetenhet att motstå ''frestelser'' på vägen, därav att så få under en given generation uppnår den fullständiga upplysning vilket följaktligen är en förutsättning för existentiell befrielse. Därav att ingen( utan undantag) gör det under en livstid, det är en konsekvens av många livstiders ansamlande av erfarenheter, ''visdom''.
Likt ordspråket: ''När eleven är redo kommer läraren ''. (det också utan undantag).
Förutfattade meningar som du påpekar är en konsekvens av ovisshet, p.g.a antaganden och överenskommelser vi gör med livet inom vårat eget logiska ramverk i förhållande mot andras. Ur detta föds mycket riktigt många problem och inte minst agg mot andra åsikter som inte håller med våra egna antaganden/identifikationer vi investerat tid / energi i (''tro'' , ''misstro'' ) .
Ingen som därför sanningsenligt söker andlig upplysning som en direkt åtgärd mot ovisshet denna insett utgör det verkliga problemet i existensen för en mänsklig varelse (det steget i sig tycks vara den verkliga utmaningen för potentiella andliga sökare ) låter sig därför distraheras av det egna logiska ramverk som endast är en konsekvens av den information våra sinnen , hittills lyckats anskaffa och sparat för analys, det som krävs är en helt ny erfarenhet som spränger sådana fjuttiga barriärer och inskränkningar våra annars intellekt på egen hand utan nödvändiga erfarenheter utgör.
