Citat:
Ursprungligen postat av
jkk22
Saken med snus är att det är lätt att sluta snusa, men svårt att fortsätta sluta snusa.
Dem allra flesta trillar in i fällan igen, förr eller senare.
Ja, det är så förbannat jävla svårt att långsiktigt hålla sig ifrån det. T.o.m jämfört med starka droger i mitt fall.
Har testat allt möjligt. Sista försöken så började/slutade jag typ var tredje dag bara för att bli van vid abstinensen och forma ett rationellt förhållningssätt till den. Sedan snusade jag bara på kvällarna efter jobbet. Sedan bara tre prillor/dag. Sedan veckor utan. Sedan…
Första dagarna är relativt jobbiga. De kommande veckorna så är man tjurigare, mindre kreativ och tröttare, men samtidigt glad över att kroppen mår bättre. Sömnkvaliteten ökar markant. Efter runt två månader dock kommer den riktiga jävla dippen för min del. Det är så sjukt svårt att acceptera att jag inte kan utföra det jag vill på samma sätt i brist på dopamin. Mitt yrke kräver väldigt mycket fokus, så dopaminbristen ställer till stora problem. Kan inte sjukskriva mig i månader heller liksom. Träning hjälper, likaså meditation och att hålla sig från kolhydrater, men bara i ett par timmar.
Det är helt enkelt ett jävla dilemma att må skit i nuet över en obestämd tid, i hopp om att det kanske vänder till det bättre längre fram. Samtidigt som pressen på allt praktiskt som faktiskt måste göras bara blir mer påtaglig. Allt i samma veva som man vill bli fri från sitt beroende och egots grepp, och har dåligt samvete för att man inte lyckas.
Själva kampen mot beroendet blir nästan som ett beroende i sig.