Kristen indoktrinering i svenska skolan före 1985

Tramorgel check.
Psalmer check.
Bilder på väggen check..

Däremot var det ingen indoktrinering tycker jag utan tiden var sådan. Att jag är ateist nu är förmodligen att man fick ett logiskt tänkande och föräldrar som aldrig lade sig i

En bra sammanfattning av religionsundervisningens historia i svenska skolor.

Skolans religiösa historia: Om övergången från statlig kristendom till statlig religionskritisk sekularism
https://undervisningshistoria.se/sko...sk-sekularism/

Salig (?) Göran Hägg (1947-2015) gick själv i skola på 1950- och 60-talet, under en helt annan epok. I sina böcker Välfärdsåren och Gud i Sverige uppehåller han sig mycket vid hur dominerande kristendomsämnet var i skolundervisningen, med morgonböner, psalmsång till tramporgel och läsning av Bibelns berättelser. Enligt honom handlade det självklart om en form av indoktrinering, som vore helt otänkbar i dagens skola.

Men han poängterar också hur föga effektiv denna indoktrinering var. Knappast någon av ungarna i Häggs klass blev en devot anhängare av den svenska statskyrkans redan vid denna tid helt urvattnade lära. Tvärtom - redan några år senare bibringades barnen genom biologiundervisningen en alldeles annorlunda bild av livets uppkomst än den, som de hade fått i "krillen".

Kristen "indoktrinering" är ju de värderingar vi har i samhället och som även många lagar och förordningar bygger på. Ser inget som helst fel i det. Jag är glad och tacksam att ha fått detta med mig sedan barnsben.

Nej, det var en vanlig kommunal skola. Jag minns inte att nån lärare var politisk alls. De höll sig till läroplanen förutom då den kristna lärarinnan som tog det ett steg för långt med psalmerna.

På högstadiet hade jag faktiskt en ämneslärare som var politiskt aktiv. Men han pratade aldrig om det på lektionerna, där var han bara saklig och korrekt.

Jag är född 1964 och uppvuxen i partille kommun. Så jag började skolan 1971. Fenomenet med kristendom har intresserat mig hela livet.

1971-1973 lyssnade vi till bibelns berättelser eller bad till Gud varje morgon. Dessutom hade vi kristendom på schemat. Ja, det hette forfarande kristendom 72-73 årskurs 3.

Eftersom fenomenet intresserade mig diskuterade jag det med klasskamrater på gymnasiet som kom från den stora kommunen Göteborg. Ingen hade haft detta. Och jag menar verkligen ingen kände igen sig i denna beskrivning.

Jag undrar om inte byhålan Örkeljunga blev dömda i någon nämnd runt år 2000 för att konfirmation ingick i undervisningen på skolan.

Kristendom är den grund hela den västerländska civilisationen vilar på. Inga elever tog skada av att lära sig hur vi skall vara mot varandra för att samhället skall fungera.

Mot varandra vet "man" ju att man ska vara snäll. Men vi blev dumma. För världen var dum först Nej först älskade Gud oss!
Det hade jag svårt att se. Hur mycket Han älskade och älskar oss. Vilken kärlek där är. Vad det betyder.
Vad Han gjorde. Vad vi har där..

Sån här undervisning kan skapa en allergi och resistens mot Vägen Sanningen och Livet. När det "lärs ut" i dessa former. Om man kan kalla det att lära ut.

Tja, dessa lärdomar resulterade i den rikaste, friaste civilisation världen skådat.

Alla ideer har inte samma värde. Att kristendom och även buddism är bättre än andra ideologier borde en en idiot fatta.