Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2014-11-01, 21:23
  #13
Medlem
insectqueens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NoTruce
Ja, karln är ju inte purung längre. Men han är en odödlig poet! Och vad gäller liveuppläsningarna lär han fortfarande leverera.

Han är på turne i detta nu hörde någon som sett honom i Malmö för någon vecka sen....tydligen håller han stilen själv kan jag aldrig hålla mig för skratt jag har samma problem med Noren pjäser.
Citera
2017-07-27, 21:41
  #14
Medlem
Garth-Marenghis avatar
Bump!

Vad gör mannen nu? Jag kände en plötslig och intensiv längtan efter honom.
Citera
2017-07-27, 21:47
  #15
Medlem
Readyfreddies avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Garth-Marenghi
Bump!

Vad gör mannen nu? Jag kände en plötslig och intensiv längtan efter honom.
Den figuren hade man ju glömt bort. Fyller 66 år i höst så han kanske dragit sig tillbaka lite med ålderns rätt.
Citera
2017-07-28, 01:07
  #16
Medlem
Saltkatts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Garth-Marenghi
Bump!

Vad gör mannen nu? Jag kände en plötslig och intensiv längtan efter honom.

Ja, för en månad sedan hade han releaseparty för en dubbel-LP:

http://norrkopingnews.se/bruno-k-oij...r-dubbelvinyl/
Citera
2017-07-28, 08:54
  #17
Medlem
OstermalmWeeknds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Saltkatt
Ja, för en månad sedan hade han releaseparty för en dubbel-LP:

http://norrkopingnews.se/bruno-k-oij...r-dubbelvinyl/

Tack, Saltkatt. Jag hade helt missat releasen. Har jag vistats under en sten? Eller, kan det ev. vara så att...

...ogrundad spekulation med min svarta hatt ifrån Mayser (...av filt, ej folie) nedstukad i pannan...

...kan det ev. vara så att självutnämnda fin-kultur-media (SR, SVT, DN, Aftonbladet, Expressen) inte längre skriver om Bruno K eftersom han inte är plakat-vänster nog mycket, för dessa kultur-redaktions-kommissarier, för vilka bara en enda sanning existerar?


Bruno K är en uttalat politisk poet på ett existensiellt plan. Han står över parti- och plakatpolitik.

Bedöm detta själv, i en sevärd filmupptagning ifrån Brunos framträdande ifrån år 2015, vid Övralidspriset:

https://www.youtube.com/watch?v=woBrBwLfZr4
Citera
2017-07-28, 13:02
  #18
Medlem
Saltkatts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av OstermalmWeeknd
...kan det ev. vara så att självutnämnda fin-kultur-media (SR, SVT, DN, Aftonbladet, Expressen) inte längre skriver om Bruno K eftersom han inte är plakat-vänster nog mycket, för dessa kultur-redaktions-kommissarier, för vilka bara en enda sanning existerar?

Tillåt mig tvivla. Det är väl få svenska poeter som utsatts för sådana enhälliga hyllningar och kramkalas på kultursidorna de senaste åren. Det är väl helt enkelt så att BKÖ själv väljer att ligga lågt. Ingen pressrelease och inga intervjuer inför det här evenemanget, t.ex. Om han hade velat flagga för det hade han bara behövt knäppa med fingrarna, så hade han haft en förstasida på DN Kultur gratis. Dessutom har han ju inte publicerat något nytt, så det är inte så underligt att det inte skrivs så mycket.
Citera
2017-07-30, 19:32
  #19
Medlem
Stämmer det som jag hört - att K:et i hans namn är hämtat från John Keats? Eller är det bara spekulationer?
Citera
2020-12-23, 16:32
  #20
Medlem
iters avatar
"Bruno K. Öijer, folkbokförd som Keats Bruno Öijer, före 1999 Kenneth Bruno Öijer", enligt Wikipedia.

Här är en helt nypublicerad (oktober) intervju, på engelska, om hans förhållande till USA. Ingen politik då, i stort sett, utan kultur, reseskildring. Cred till Johannes Göransson:

https://www.poetryfoundation.org/art...-bruno-k-oijer

Highlights:

Citat:
When I was 13, I carried out newspapers on Sundays during freezing cold winter mornings. We were poor, and I needed to get a few bucks together. I received a printed note from the foreman the first morning. It said that many great men and even presidents of the United States had begun their careers as newspaper couriers. I thought that was a good idea. As president of the United States, I would overnight eliminate all poverty and all injustice. But then I got hold of a book on American political science. It said you must be born in the United States to become president. I could at most become a member of Congress. That’s when I shelved my presidential plans.

I became interested early on in American history and culture. When I was 10 or 11 years old, I read nonfiction books about the North American Native Americans. Even at that age, I saw through how falsely they were portrayed in Hollywood movies. I realized that the growth of the United States was based on extermination and genocide. A little later, I read about the Civil War and the enslavement of Black people. After Kennedy was assassinated, I obtained books on LBJ's vision of the Great Society and followed the progress of the civil rights movement, etc.

I have always been a fan of American film noir and of the Western film genre, which after all contained some works that were not deceptive. From my teens onward, I read a lot of literature about the colonization of the West and the lawless border areas and studied the historical truth behind semi-mythological figures such as Billy the Kid, Jesse James, and Wyatt Earp. Of course, the literature has also been a great source of inspiration for me. Let me just mention Thoreau, Whitman, Steinbeck, Faulkner, and Hemingway.

But perhaps it is the music that has meant the most. All blues. And then the whole line of good singer-songwriters from the fifties onward.

[...]

For more than four months [1979-80], I drifted across the city, trying to take in as much as possible while keeping careful notes of environments and events. I enjoyed myself very much. I rarely returned home at night. Often ended up at bars with the worst reputation on the Lower East Side where the drinks never cost more than $1. Other, more fashionable places I liked were Fanelli’s Café and Kettle of Fish in the Village.

The proximity to Soho meant a lot. The old beautiful brick houses with dim yellowish lighting at night like an old opera backdrop. At that time, artists could rent large unfurnished lofts there for a cheap price, with a toilet placed unsheltered in the middle of the floor. Every night there was a party in a loft; I met many, many artists and writers in passing. I have no idea what happened to them. But it was a great time. Soon they would all be kicked out and would not even be able to afford a studio out in the Bronx. I saw extreme poverty and vulnerability along the Bowery. Addicts, beggars, and outsiders covered in newsprint literally froze to death during the winter. There was dirt, blood, broken glass, and violence everywhere in these neighborhoods. Shootings and ambulance sirens were constant.

Greenwich Village, on the other hand, was a nice and kind place in many ways. I was at some cafés where poets unknown to me read. [They all] read from the page and [were] nervous; they tried to be funny sometimes in the middle of a serious poem to get the audience involved, make the audience laugh. I got tired of that and stopped going to poetry readings.

One of the best things was that music was played everywhere. I was at CBGB and Max's Kansas City, but punk was over. I did not see any of the famous bands. But I did, for example, end up in a small bar where Kinky Friedman performed. And that felt good. It gave me more than when I saw a punk band wrapped in bloody pig intestines at CBGB.
Citera
2023-03-19, 07:22
  #21
Medlem
iters avatar
Han har översatt "Trilogin" till engelska själv. Men att döma av versionen på hemsidan, har han inte full kontroll över den poetiska valören hos engelska ord och idiom.

http://www.brunok.se

Den här dikten från Dimman av allt, "vi föddes", bör hellre översättas något i den här stilen menar jag:

we were born
with an immense loss
through the
racing window of a train
at night
you catch a glimpse
of the hand of space
impossible to decipher
somewhere
in the coiling fabric
of shining ink
stands the explanation
to our lives
Citera
2023-03-27, 18:54
  #22
Medlem
NoTruces avatar
Generellt bör väl inte författare översätta sina egna verk, särskilt inte om det handlar om poesi. Och om det gått en tid sedan originalpubliceringen finns nog frestelsen att "ändra" även i originalet utifrån aktuell livsvisdom. Jag menar att det är särskilt vanskligt inom poesin, just därför att den, kanske mer än prosan, är en ögonblicksbild av skribentens inre just där och då. En översättare kommer alltid att ha ett outsiderperspektiv, vilket jag tror är till gagn för dikten. Den har ju redan lämnat författaren och kastats ut i världen, och nu måste den flyga av egen kraft.

Med det sagt ska jag inte uttala mig om just Öijers översättningar. Kanske är de bra, kanske inte. Vem avgör? Det finns dock en risk att den här rytmen som är så speciell för Bruno går förlorad. Jag tycker förvisso inte att Tranströmer gör sig särskilt bra i engelsk översättning heller. Det är något som går förlorat. Ironiskt då att översätta en bok som heter just Det förlorade ordet.
Citera
2023-03-29, 13:52
  #23
Medlem
iters avatar
Jag har funderat en hel del på dessa ting också. Orsaken till att jag försökte med en översättning ovan, var att jag föreslog i en annan tråd att "Trilogin" är en verklig klassiker, som kommer att läsas om hundra år. Första delen, Medan giftet verkar, är en bok som betytt mycket för mig personligen, men jag tänkte att denna poesi kanske har en mer allmängiltig kvalitet.

(FB) Svenska böcker publicerade efter 1980 med klassikerstatus?

vi föddes
med en oerhörd saknad
genom ett
rusande tågfönster
om natten
ser du en skymt
av rymdens handstil
...

https://www.deezer.com/en/track/878747952

Det är inte en av de viktigaste dikterna. Men Öijers engelska verson av denna dikt förmedlar inte heller de rätta kvaliteterna till engelskspråkiga läsare, menar jag. Jag ska inte påstå att min egen version gör det, men för att bara ta ett exempel. För "rymdens" väljer Öijer celestial.

De associationer som därmed kommer in är främmande. "Rymden" har en sakral kvalitet, men inte densamma som "celestial", som ju är vitt och ljusblått, Gud och Zeus, änglar, harpor, transcendens.

Rymden är immanens, immanent sakralitet. I rymden är vi. In the celestial sphere, we are not.

Jag har inte varit imponerad heller av det jag sett av Tranströmer på engelska, eller Ekelöf för den delen. Är då all vår svenska lyrik oöversättbar? Jag läste någonstans att den poesi, eller litteratur, som inte kan översättas, "är varken den bästa eller den sämsta". Kommer inte ihåg vem som sade det, men det låter rimligt. Men har vi ingen svensk poet bland de allra bästa? Goethe, Hölderlin, Dante, Homeros, alla bevarar klassikerkvaliteten i översättning, finns det ingen svensk poesi som gör det?

En skillnad mellan Tranströmer och Ekelöf å ena sidan och Öijer å den andra är att de båda förra fortfarande är djupt och medvetet rotade i den svenska kulturtraditionen och i synnerhet det svenska landskapet och naturen. Där bryter Öijer sig fri. Hans landskap är amerikanskt, eller universellt modernt, barer, rum med sängar, gator, och i tillägg rent arketypiska landskap med hav, vind, element, kanske ett sorts magiskt Europa ibland, men han har frigjort sig från "Sverige". Därför kunde han också fungera bättre än våra äldre poeter i engelsk översättning, kanske.
__________________
Senast redigerad av iter 2023-03-29 kl. 13:55.
Citera
2023-04-15, 16:40
  #24
Medlem
iters avatar
De andra två delarna i "Trilogin", Det förlorade ordet och Dimman av allt. Jag har inte varit lika begeistrad av dem som av Medan giftet verkar, eller för den delen 70- och 80-talspoesin. Ur Giljotin (1981):


...

jag stod bara kvar ett tag och såg på mina löv
gula lyste till
röda lyste till i det hastiga mörkret
som fallna händer på ett asfalterat kortbord
timman innan gryningen


och farväl, jag har aldrig haft mycket att säja
farväl, jag vill, jag vill att skräcken tar slut


Jag tror inte ens jag läste de senare böckerna när de kom, det var en annan tid i mitt liv och en annan tidsanda rådde i omvärlden, ytligare, sämre. Sakta började vi alla sugas in i bildskärmarnas värld. Det fanns intressanta saker där.

Jag köpte böckerna senare, en på antikvariat, en fann jag för inte alltför många år sedan på ett gratisbord. Jag har läst dem igen nu. Redan titlarna antyder att detta är efterskörd. I Det förlorade ordet (1995) drag av bekännelse, självförklaring och självförsvar, som i mången efterskörd (jag tänker på essäböcker av viktiga kulturmän ganska nyligen).

Men karln var bara 44 år 1995. Dock hade samtiden sprungit iväg från honom och det han stod för. Jag tror inte riktigt jag tycker om dessa bekännelser i Öijers fall. Jo, jag tror kanske jag kastade en blick på dem också då, på 90-talet, och stöttes bort, av de förfrämligande modersskildringarna, barnet som var speciellt, en lite för kokett spegling av kärlekslivet:


spader och hjärter dam
hade mötts i mina händer och fräst åt varandra


Det är drag av bitterhet och missnöjdhet som man inte sett tidigare. I kap. XI, som jag menar är centralt, är rösten tillbaka, några få dikter där, men även de mörka och uppgivna:


jag ber om sömn
den här morgonen ber jag om sömn
när det tidiga stadsljuset pressar sig in
och faller över golven i långa väsande skåror
jag ber om sömn
jag ber att bli hörd av mig själv
och stirrar tillbaka in i det hårda ljuset
medan min kropp och mina tankar
glider samman
omfamnar varandra till den slagruta
som dras till underströmmarna av förtvivlan
till mängden av otröstliga
som en gång hälsat mig som en vän
och lämnat mig i fred
låtit mig gå


Också detta kapitel avslutas med en mycket ond dröm, och så fortsätter det till slutet av boken, döden döden döden.

2001, Dimman av allt, då tror jag kanske medelåldrandet har fullbordats och den onda processen avslutats i en sorts resignerad avklaring, så som det ska vara. Jag återkommer med en rapport om den boken också, om jag finner något värt att säga.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback