Kan ett land sägas ha yttrandefrihet samtidigt som vissa påståenden är tabu?

Hej,
Vill gärna ha en öppen diskussion om yttrandefrihet. Min syn på vad yttrandefrihet är: En medborgare i ett demokratiskt land ska ha rätt att säga eller skriva vad somhelst så länge det inte är ett försök till att uppvigla till våld emot en individ eller en grupp. Håller ni med mig om den definitionen av yttrandefrihet?

Vidare så vill jag också nämna att ingen grupp eller individ ska vara mer skyddad mot kritik än någon annan individ eller grupp.

Alla individer och grupper som lever i samma demokratiska land måste tåla åsikter som de blir kränkta av.

En grundpelare i en demokrati måste vara att alla ska kunna bidra med sina åsikter i en öppen debatt där ingen av de inblandade ska behöva frukta för att bli stigmatiserade, uthängda, häktade, torterade på ett godtyckligt vis för att de utifrån "Elitens" synsätt har "fel åsikt".

Om vi blickar tillbaka på Maos diktatur, Stalins diktatur och Hitlers diktatur så ser vi att majoriteten fogade sig efter de åsiktsförbud som gällde då. Det fanns några få som vågade göra motstånd. De blev hyllade först efter att diktaturen fallit och efter att de dödats.

Så är det så att vi människor är ganska så fega? Vi följer med strömmen, vågar inte avvika från majoritetens åsiktsförtryck? Hur tänker ni? Hade ni vågat trotsa det enorma åsiktsförtryck som rådde i Maos Kina, i Stalins Sovjet, i Hitlers Tyskland?

Jag vet inte om jag hade vågat, men jag hoppas att jag är en sådan person som hade vågat.

Hur resonerar ni kring detta?

Nej, jag håller inte med. Det ska också vara förbjudet med förräderi, olaga hot, övergrepp i rättssak, förtal och förolämpning, för att nämna viktiga och nu gällande ingrepp i yttrandefriheten.

Den så kallade yttrandefriheten inskränks hela tiden, så nej, någon yttrandefrihet är det då fan inte!
Det är begränsat yttrande och inget annat.

Yttrandefriheten har alltid varit begränsad, men den idealiseras, inte minst på Flashback, och det är en rätt sentida företeelse som i synnerhet har med Lex Åberg (HMF) att göra. Men ändå tror jag nog att ingen vill avskaffa de begränsningar jag räknade upp här ovan. Vill du?

Men varför skriver du om detta på ett forum som inte alls följer dina idéer?

Jag håller inte med dig alls.

Yttrandefrihet är i princip det du skriver i första stycket. Det du skriver i styckena därefter är något annat.

Yttrandefrihet innebär alltså att det inte finns legala sanktioner att yttra sig, undantaget sådant som hot mm. Man ska alltså utan risk för straff kunna säga vad som helst offentligt.

Att sedan debattklimatet eller den offentliga opinionen är sådan att vissa ämnen är tabu eller att den som intar vissa ståndpunkter lider sociala sanktioner är naturligtvis inte bra men det har inget att göra med yttrandefrihet. Gränsfall är möjliga där den gränsdragningen blir svår att göra, exempelvis om staten arrangerar opinionen eller orkestrerar sociala sanktioner.

Två samhällen kan ha identiska lagar men vara helt olika, yttrandefriheten är bara en juridisk ram för den offentliga debatten, vad vi som samhälle sedan gör inom de ramarna är en annan sak.

Jag tror att jag förstår vad du menar. Om en regim bestämmer ramarna för vad som får sägas respektive inte får sägas så är det som då tillåts att sägas lika med yttrandefrihet. För då ligger det inom de fastställda ramarna.

Att allt utom uppvigling till våld mot individer eller grupper bör vara tillåtet kan låta som en klyftig lag men i praktiken är det inte så lätt att avgränsa. Låt oss säga att en tidning hänger ut någon som pedofil på löpsedeln. I praktiken kan det fungera som uppvigling till våld, medborgargarden osv. Lite beroende på hur det är formulerat. Ponera att det är lögn? Eller ett misstag? Hur ska man se på om tidningar sprider lögner om individer eller grupper, vilka drabbar dem hårt i vardagen även om de inte blir utsatta för våld? Blir av med jobbet på falska grunder t.ex?
Eller en tidning bedriver en kampanj mot en utpekad grupp utan att uppvigla till våld uttryckligen, men andemeningen är ändå. Genom att kalla dem kackerlackor, ohyra, råttor osv.
Håller med om att det är en ganska schysst inställning att medborgare i ett demokratiskt samhälle bör tåla åsikter de själva uppfattar som kränkande, men då bör ju även protesterna mot de åsikterna tålas.
Yttrandefriheten är lite grann liberalers maskot, men en mycket svårare fråga än många journalister vill låtsas om. Se t.ex debatten om Stina Oscarssons artikel om NATO och Ukraina.

Precis så där resonerade Karl XIV Johan också. Sedan stängde han ner Aftonbladet.
Det är så kul att se småfascister argumentera för sin yttrandefrihet där ens egna livsåskådning skyddas, men inte andras.

Det är snarast så att det år du som idealiserar inskränkningar av yttrandefriheten och förbud mot åsikter och informationsspridning. Att vissa saker som t ex olaga hot är förbjudet är för att - den teoretiska - rätten att hota någon krockar med någon annan individs rättigheter.

Det innebär i sig inte att det är motiverat med t ex förbud mot majestätsbrott eller mot hädelse där yttrandena inte påverkar andra individers rättigheter.

För att inte tala om vad man inte får nämna på Flashback

Är det småfascistiskt att inte vilja tillåta förräderi, eller vad menar du?
Jag idealiserar ingenting, utan jag betraktar de inskränkningar jag nämnde som nödvändiga. Har du en annan uppfattning?
Precis, yttrandefriheten är alltid inskränkt för att den ska kunna fungera i praktiken.