Wild hearts, en näst intill perfekt Monster Hunter-klon

"Näst intill perfekt" är nog att ta i, för spelet är jäkligt janky på många vis och känns ibland nästan lite Early Access, men samtidigt är det väldigt charmigt och ganska kul! Det finns mycket att göra, och du kan hålla på med många olika saker samtidigt vilket gör att genréns obligatoriska grindande känns ganska avslappnat och inte alls besvärande.
Sedan att spelet premierar coop:ande och samspel med andra gör det till en väldigt trevlig gemensam upplevelse med kompisar.
Haha, ja man hörde verkligen det där Sonic-ljudet i huvudet när kräket drog igång den.

Av nyfikenhet, vad tycker du är janky? Jag tycker tvärtom, att det är väldigt polerat (på konsoll då.). Inga skumma hitboxes eller osmidig kontroll. Det enda jag riktigt kan klaga på är att karakuri-byggande är för känsligt. Jag vet inte hur många gånger jag tyckt att jag har tryckt 2 gånger men så blir det 3 av samma del ändå.

Spelar på PC här men det är en hel del (återkommande) smådetaljer: Nån gång ibland så låser sig förflyttningsinput och din gubbe vill springa åt ett håll oavsett vad du gör eller trycker på. Det är också en del fördröjning på innan kontrollen börjar svara tex. när du går in eller ut ur menyer och karta, även om jag misstänker att detta har med konsol-"portningen" att göra? I vissa andra avseenden är "konsolifieringen" också väldigt kännbar, något som ibland kan vara ganska smärtsamt på PC. Det finns även ett par ytterst märkliga design-beslut, som att ha omvänd mus-axis på ett par special-attacker med avståndsvapen vilket gör dessa så dryga att använda att man hellre avstår från dem.
Bitar av miljöerna kan också se en smula primitiva ut? Visst, texturer är fräscha som de bör vara men så fort man rör sig lite utanför belysta panoramor och scener så får man snabbt lite deja vu-känsla från gamla tidiga 2000-talsspel?

Vill man få ordentlig utdelning på grinden så ska man starta jakter från main-kartan och "join session"-multiplay: Det specifika monstret blir då en "quest" som man får lite extra bitar för, och att spela med konsol-asiater som verkar leva för det här gör att även lite hårdare kräk inte tar mer än <5 minuter...

Jaha. Låter som väldigt PC-specifika problem. Japanska spel tenderar ju att vara först och främst designade med konsoller i åtanke, där det, tyvärr, väldigt ofta blir problem med PC-porten >.<. Känner inte igen mycket av det på konsoll, så känns så.

Hur som, efter att ha kört klart Wo Long (också ett Koei tecmo-spel) har jag återvänt till detta. Innan Wo Long hade jag precis dödat Deathstalker, och hade svårt för honom. Nu farmar jag honom som ingenting dock och han är busenkel (särskilt med min poison-clawblade ).

Ni är det istället Amaterasu som mobbar mig. Fågeljävel, snabb som fan är hon också...

Mjo, antagligen. Hörde talas om att utvecklarnas andra spel också hade lite halvdana portningar?

Vi höll på med Amaterasu i typ två-tre dagar innan vi lyckades ta livet av fågelhelvetet.
Det är överlag vissa kräk som blir som trösklar och cockblockar en ett tag, innan man får 100% koll på telegraferna och uppgraderar sin utrustning till behörig nivå: Lava-apan -> Isvargen -> Amaterasu. Det lossnar åtminstone bitar från det sistnämnda djuret som om hon vore gjord av frigolit, så känns som man inte behöver grinda henne lika hårt som de andra (när man väl har klarat henne).