Fet fröken försöker formtoppa

Detta! Du må äta mer protein,fett och grönsaker som gör at du inte blir hungrig lika snabbt. Sluta helt med alla snacks/mellanmål. Good luck!

Detta med att skippa frukost, finns där något vetenskapligt stöd, förr sa man att det var dagens viktigaste?

Håller med om vikten av att hälsan numera är prima för @cleovarnamnet och skickar över ett tjog rosor dagen till ära. 😀

Tack för era snälla kommentarer, uppdaterar nån gång i helgen!
(Ja, lyckades låsa mig ute och lösenordet har jag förstås glömt bort, så fick skapa ett nytt konto… Min brorsa kallade mig alltid första delen av mitt namn med tillägget -lina när vi växte upp; saknar det! Men anyway - nytt konto, nystart med disciplinen. I hope…)

Bra kämpat cleolina, vi kommer följa din nya tråd!

Har haft sportlov och tänkt göra det till en namnuppfyllande profetia men blev visst både lite småförkyld och besatt av att ordna i min lägenhet, så det har i stort fått anstå.
Men har läst att kortisol, som tydligen kan trigga fettinlagring, ökar när människor är i stökiga miljöer, så jag skyller helt enkelt på min lägenhet att jag är tjock... Nej, men seriöst, har alltid resonerat ”om gud inte ville att vi skulle använda golven som förvaring hade han inte gjort dem platta” men jag stod faktiskt inte ut en sekund längre. Har satt upp krokar i köket, hyllor i badrummet, hyllor i köket för kokböcker och alla mina teer, krokar i rummet för kläder som ska användas en dag till, har slängt motsvarande ett helt överskåp (nej, ännu mer!) av kassar och plastpåsar. Förlåt. Jag ÄR stor miljövän och har haft sån ångest över miljön, så glad att frågan de senaste åren kommit upp på tapeten! Men jag stod inte ut längre med att min lilla enrummare skulle härbärgera denna mängd av kassar och påsar, hur prima de än är. Så de åkte, prydligt sorterade i en metakasse, ned i grovsoprummet där det verkar som någon annan lagt beslag på dem.
Men gud, hur är det möjligt att jag lyckades skriva allt det där när jag skulle hålla mig till ämnet? Men Ritalinet har inte börjat kicka in än, tog det nyss. Mm, har börjat ta det. Är väl fortfarande i invänjningsfasen men det gör mig helt klart mer effektiv, strukturerad, organiserad och dessutom mer utåtriktad och kan t.o.m. kallprata med folk utan problem! Sjukt skönt, men tanke på hur blyg jag kan vara. Känner mig nästan normal efter jag ätit dem. Tyvärr märker jag noll effekt på vikt eller aptit. Hade hoppats så kallat rasa i vikt.
Var var jag?
Har börjat med fria vikter.
Det stämmer att det är bra för otåliga. Kan bli galen på gruppklassernas ”nu sträääääääcker vi igen och böööööööjer och aaaaaaaaandaaaaaas låååååångsamt med sluuuuuutna ögon”, KOM IGEN!!!, här gör man det man ska och sen är man ute.
Kanske faktiskt måste ta några till pass med en PT för att få in formen bra, lyckas inte riktigt och får ont.

Har pendlat mellan 85 och 86 under veckan. Men bra sak: har flera gånger tänkt när jag naken gått förbi spegeln:
”Kom igen, det där är faktiskt inte farligt, jag ser helt ok ut!” Sen kan man ju diskutera om det är så, men skön tanke att spontant tänka iaf.
Är dock orolig över min putmage. Ja, är typ 14 kilos överviktig enligt BMI men magen känns ändå oproportionerligt stor… Blir nojig. Helt bortsett från den estetiska aspekten.

Nu ska jag fortsätta rensa ut. Pallar inte att lägenheten är helt belamrad, hur fina sakerna än är. Kommer ihåg min ”städning” förra våren inför den då kallade dejtens ankomst. Gick desperat omkring och bara flyttade på olika högar hit och dit. Nu ska högarna helt enkelt BORT!
I veckan ska jag styrketräna minst tre gånger. Ska också hålla mig till ämnet.



Ja! Rätt! Tack! Måste skärpa mig, jag VET ju det där och håller helt med. Kolhydrater triggar verkligen hunger och allmänt sug hos mig.


Aaaaw, tack! Ja, kolhydrater triggar verkligen och tyvärr älskar jag dem… Har kommit fram till att jag inte riktigt klarar att skippa utan får lägga till i stället. Alltså, jag äter mina kolhydrater men jag äter också något ”nyttigt” i kompensation. (Typ ett ägg till brödet.)


Tack! Ska försöka dra ner iaf. (På mellanmålen.)


Tack!
Fick faktiskt en alla hjärtans-gåva irl också. En elev lämnade över en liten påse med hjärtan på, ombunden med röda krullade band, fylld med hjärtformat godis! Så sött! Alltså, fattar ju att det inte var han som ordnat det utan hans mamma (ja, förlåt mig mina fördomar, kanske var det hans pappa som suttit där och pysslat och krullat band och knutit rosetter?) men ändå modigt av en 12-åring att ta med till skolan och lydigt överlämna till fröken. Och den chokladen åt jag utan dåligt samvete! Alla har ju fattat nu att jag bantar så får tyvärr aldrig annars godis i present längre.


Tack! Blir dock samma tråd. Med Ritalinet in action får vi se om det blir en annan Cleo…
Vill vara smal.
Vill ha en platt mage.
Vill vara lycklig i vårkvällen.
Vill kunna hålla mig till ämnet.

Söndagskväll, hör ni! I morgon är det måndag och ny arbetsvecka; hej, tjo och klackarna i taket, för att citera Lill Lindfors i briljanta Rus. (Varje gång hon sjunger ”senare när berusningen har lagt sig och det som jag har sagt dig verkar ganska meningslöst” tänker jag på pladdret i min journal.)

https://open.spotify.com/track/4fhLB...Qe6vT3-soiRXOQ

Halvvägs till väg på gymmet messade en kamrat att han kunde hjälpa mig sätta upp min nya lampa, så jag vände hem igen, men har i gengäld gjort en massa sit ups, bryggor, höftlyft, plankor och sidoplankor hemma. Känner mig stark! Och att faktiskt ha en massa utrymme hemma att ”gympa” på känns underbart.
Går omkring och är förundrad. Kan inte fatta att jag äntligen lyckats rensa i röran. Det är som en helt ny energi i lägenheten och allt känns bara mjukt, mysigt och harmoniskt.
Nej, det tarvar en dikt:

Vad det är ljust
i detta rum,
där jag får bo och vara!
Jag står förtjust
och nästan stum
inför det underbara.


Min blick var skymd
av gråt en gång —
det kan jag inte fatta.
Mitt rum är rymd,
min själ är sång,
och mina läppar skratta!

(Anna-Greta Wide)


Och jo, det har visst med träning och vikt att göra: min infernaliska röra och min oförmåga att städa upp har stressat mig något enormt och ni vet vad jag gör när jag är stressad: just det, äter choklad. Maniskt. Som en ettrig kanin knaprar jag i mig ruta efter ruta.

Utrensningen inte klar men så stor förbättring.
Är så pepp inför veckan!
Ska styrketräna, städa, äta rikligt med protein. Och inte vara rädd. Så trött på att vara rädd. Alla hemska scenarier jag fantiserat om under sommaren och hösten - vad dåligt jag mått, vilken ångest jag haft. Allt börjar smälta bort. Det känns som jag har makten, ja, alltså makten över mig själv. I’m not the little girl still in love with you. Eller jo, det är jag nog. Men jag är inte (så) ledsen. Jag är inte svag. Jag är inte (så) rädd. En sån underbar känsla.

Förresten - har flera gånger i dag tyckt att jag varit söt. (Kommer att tänka på en gång för länge sen på gymnasiet då min mamma sa att hennes kollega sagt ”Cleo som är så himla söt!” och jag frågade förvånat ”Va, menade hon utseendemässigt?” och min mamma svarade med en fnysning: ”Ja, personlighetsmässigt kan hon ju iaf INTE ha menat det!”)
Alltså, jag är inte himla söt. Men jag har KÄNT mig söt i dag. När jag försökt föreviga det på foto gick det förstås inte, av troligen uppenbara anledningar. Men att få känna sig det, en sådan ynnest. Förra våren fick han inte ens titta på mig och när han gjorde det var allt jag kunde tänka att han måste tänka hur ful jag är.

Och mina lår - har ju tidigare nämnt hur svårt det var att raka som fet - blev aldrig en nära rakning på låren och jag lämnades med stubb som ett jäkla vildsvin och han fick förstås inte röra dem. Att få ha helt släta, lena lår… Efter åratal med borst, jag tror inte man kan fatta hur sensuellt det känns. Och har börjat lasra bort hår, dessutom. Jag kommer åt överallt! Var helt omöjligt att nå vissa delar av kroppen när jag vägde vad jag vägde tidigare.

Halvvägs till ordning och reda i lägenheten, starkare på både brygga och planka än jag nånsin varit, ett helt nytt lugn inom mig - i veckan ska jag banne mig ner på 84!

(I morse hade Ritalinet inte hunnit verka och nu har det hunnit gå ur men när jag uppdaterar under dagen ska jag nog klara att hålla mig till ämnet. Well. Jag tycker ju allt visserligen hör ihop, men ja, fokus styrketräning, vikt, mat, kropp.)

Edit: och ja, naturligtvis handlar inte Wides dikt om rum i lägenheter utan rummet inom en, men den passade perfekt in både på lgh och mig! …iaf den jag varit i dag och hoppas få fortsätta att vara.

Högmod går före fall, som man säger.
Har inte varit det minsta söt i dag, googlat bilder på ni vet vem och gnällt och värkt inombords efter att få smeka hans kind, höra hans vackra röst och rätta till hans ögonbryn igen och dessutom har jag haft tryckande huvudvärk och frusit men efter två Treo, lite echinacea, en dyster sejour under täcket och lite grubblande var jag redo för att promenera ihop de saknade 4000 stegen.
Var även på kvällen tillräckligt fit for fight för lite träning hemma - diverse magövningar, bryggan, höftlyft (går utmärkt att göra med skuldror på t ex sängkant och upprepar man tillräckligt många gånger blir det minsann ganska jobbigt för stjärt och lår även utan vikt över höfterna), utfall samt armhävningar.

Vet att jag skrivit om den flera gånger förr men det är min bästa snabbmat, färdig på typ 5 min:
Stek lite fryst blomkålsris och frysta ärtor, hiva i tunna skivor rökt lax och stek (som de flesta givetvis äter utan att steka den men jag pallar inte riktigt konsistensen, ska inte säga vad jag associerar att tugga på de där slamsorna med…), rör i någon matsked crème fraîche, riv parmesan över. Alltså, det är så GOTT!
Ännu godare med krispig majs i stället för ärtor, sötheten i majsen blir väldigt god tillsammans med det salta och feta i laxen och parmesanen. Riktigt mätt blir man också! Och ingredienserna går att ha länge i kylskåp respektive frys så man alltid kan ha på lager hemma.

Nä, har som mål att komma ner på 79 innan mars är slut. 6 kilo. Well, det kommer bli knepigt. Men nu har jag det som mål ändå.
Varit så besviken på mig själv men när jag tänker efter har jag ändå gått ner, utslaget över senaste året, 1 kilo i månaden. Fan, bättre än att gå upp i vikt, eller hur? Och jag har ju ätit en hel del choklad... (Så mycket att jag på riktigt börjar bli trött på det.)
(Bakade semlor till barnen veckan före lovet. Visst, jag åt själv, men inte så mycket som jag befarade. Ja, kan bero på Ritalinet, förstås, men oavsett vilket - det känns skönt att känna att man har någon slags självkontroll.)
Användaren Ogden här på Flashback har en signatur jag gillar, nämligen följande:
”Jag kunde gjort allting tusen gånger bättre, men nu gjorde jag inte det.
- Errol Norstedt”
Mycket kloka ord.
Men nu hör ni! Nu skall det göras tusen gånger bättre.

(Och älskar att upptäcka att jag kan prata! Får stundom nästan lägga band på mig, var t.o.m. på väg att skämta med lastbilschauffören som levererade en stol till mig, men lät bli… Men min jäkla blyghet, den försvinner med Ritalin. En elev sa en gång medan hen stirrade trotsigt på mig ”Du tror att jag är så snäll, men det är jag inte! Det är medicinen som gör det!”
Det älskade lilla barnet är visst mycket snällt men som jag ser det kidnappat av impulser i sin hjärna och när medicinen tas kommer barnet som hålls gisslan där inne fram. Försöker se på mig själv också så.
Kanske är jag inte alls fångad bakom det galler som jag tänkt mig, för att citera Fröding, i mig själv vara smitt och nitat, kanske är det bara att sparka ner det och stiga ur buren.
https://litteraturbanken.se/bibliote...g_EnGhasel.pdf

Edit: uppdaterar med den kanske något okonventionella träningsmusiken, men bästa:
Nick Caves The Boatman’s Call: erkänn att det aldrig har gjorts ett album med tre bättre öppningslåtar, spelar ingen roll att det är helt fel tempo för typ all träning.
Man kan ändå göra allt till Nick Cave. Så det så!
https://open.spotify.com/album/4Gp9L...T_6d8L_4i3VQgg

Inte mycket att rapportera här.
Blev noll gymbesök, på grund av under veckan halvsjuk, huvudvärk fler dagar än utan och mitt livs första allergiska reaktion.
Väger jag på 84? Inte en chans! Åtminstone på 85.
Har även regelbundet hemma gjort höftlyft (effektivt!) och en majoritet av gångarna under veckan gått uppför rulltrapporna, helt eller delvis. Känner mig plötsligt mycket starkare!

Antal gånger jag haft begär efter choklad: noll!
Antal gånger jag haft begär efter havregrynsgröt med äppelmos och kall mjölk: oräkneliga
Antal gånger jag haft begär efter filmjölk med banan: en
Antal gånger jag haft begär efter ni vet vem: oräkneliga, men har iaf lyckats hålla mig från att messa honom att vi behöver inte göra något mer om du inte vill men du kan väl åtminstone komma hit och låta mig somna i dina armar, krävs väl ändå lite uppoffring för allmänheten om man kallar sig socialist
(Om jag vägt typ 10 kilo mindre är jag rädd att jag faktiskt varit så kaxig att jag beordrat hit honom. Lärarmood även privat. Mig ska man lyda! 😎 Men nu är jag ju tjock, orolig och undergiven i stället. Ja, när jag inte har betalt. Dvs är på jobbet. Som lärare måste man vara en orädd ledare.)
Antal gånger jag skrapat bort en del av grädden från semlan och lämnat en bit av den kvar: en (vilket också var den enda jag ätit)
Nu är jag förstås orolig att jag är allvarligt sjuk. Skrapat bort grädde? Lämnat kvar bit av semlor? Har aldrig hänt förr i mitt liv.

Nästa vecka tänker jag vara frisk så jag kan träna. (Vore fint om alla på t-banan som hostar och nyser rätt ut kunde sluta med det!)
Tänker också gå ned till 84 kilo. Så det så! 😎

Allt mycket bra idéer.
Tror du kan testa enligt din plan gällande killen du är intresserad av också, kör hårt bara.
Skulle det mot förmodan inte fungera står tusen åter.
En annan sak du kan tänka på är att det finns många som är feta på insidan och det betyder att det enda som räknas är att du gör så gott du kan och försöker hålla dig hälsosam och stark.
Du har kommit enormt långt på kort tid och vid detta skede kommer tyvärr förändringar ta längre tid på sig att märkas.

En möjlighet att boosta är att du en dag i veckan lever på kaffe, morötter och vatten, försöker hålla kanske 500-700 kcal, ett ägg hit och ett dit på sin höjd.

Vet du förresten hur jag kan göra för att följa din tråd igen sen du bytte användarnamn, nu kommer ingen röd punkt då det uppdaterats i tråden längre?

Tack för synpunkter!

Hm, oj, nej, vet inte. Men om du har favoritmarkerat ( stjärnan bredvid trådnamnet) borde det inte spela någon roll att jag har bytt konto.
Sedan tittar man på ”favoriter” bredvid ”populärt” och ”nytt” och det kommer upp om det finns nya inlägg.

Jag vågar inte. Och jag är fortfarande fet. Jag vet att han vill ha smala, petite kvinnor. Det är klart att han inte sagt det eller ens hintat om det till mig men det är ju bara att googla hans women så märker man hans preferenser.
Tusen åter… tja, min brorsa gjorde någon matematisk nördberäkning och kom fram till att det bara i Stockholm bodde runt 3000 män som uppfyllde mina kriterier. Kommer inte ihåg om det togs med i beräkningen att alla dessa 3000 män också var singlar och intresserade av mig… Men oavsett vilket: det var liksom just honom jag råkade vilja ha.

Är så besviken. Vet att jag varit ”duktig”. Har ändå gått ner 35 kilo, men jag borde varit vid normalvikt nu. Jag borde faktiskt det!
Nu ytterligare en vår fet och ensam och längtande.

Och bäst att jag slutar med mina tvärsäkra uttalanden om vikten jag ska uppnå, naturligtvis var jag inte ens nära.
Men för att ta något positivt från gångna veckan:

Och DÄR började caféet jag sitter på spela At last med Etta James.
OK, positivt från veckan:
Har blivit en jävel på att springa i trappor. För inte så länge sen var det jobbigt att gå trapporna upp till mig, nu kan jag springa upp för dem i ett nafs. (Ni måste vara försiktiga om ni springer i trappor! Seriöst - ni måste det - tydligen inte ovanligt att folk trillar, slår i huvudet i trappor och dör. Seriöst - bäst att inte springa i trappor! Gå ordentligt och håll i ledstången! Eller handledare eller vad det nu är för term professionella använder. Ledhandare? Handdelare? Delhandlare? Whatever. Stången, varpå man lägger sin hand och låter den glida med, bredvid trappan!)

Min stjärt har blivit fastare och rundare.

Så mycket piggare och gladare. (För några år sen började jag halvhjärtat träna just för det - för att bli piggare och gladare för skolbarnens skull. Gick ju så där. Men det var då och nu är nu…)

Börjat ta med mig grönt te till skolan och dricka under dagen.

När någon i klassen fyller år sjunger vi förstås för dem, vi har hela sju födelsedagssånger vi alltid river av och tidigare var jag tvungen att stanna mitt i och flåsa - nu kan jag sjunga med stark röst genom alla utan minsta behov av flåspaus. Fatta vilken dålig kondis jag haft; inte ens kunna sjunga utan att bli andfådd!

Det har också lett till att jag kan leverera utskällningar med större pondus. 😉 Ah, härligt att kunna ge avhyvlingar utan att behöva kippa efter luft mitt i. Det ultimata träningsmålet för en lärare!

Apropå försiktigt:
https://www.dn.se/sport/med-120-kilo...r-typ-krossat/

Fy! Var försiktiga på gymmet!

Nej, nu satte det sig två småbarn bredvid mig på caféet varav den ena precis sa ”Fjöken sa nej… nej, du FÅJ inte!” Dessa ständiga party pooper fröknar…
Tar iaf det som ett tecken på att resa mig från mina amerikanska pannkakor för lite trappträning!
(Var alltså inte lite random besök på caféer som gjorde mig fet, om någon undrar. Har barnvaktat mina brorsbarn över natten och passade på att slinka in på Mr Cake nu. För övrigt var för första gången vi (han och jag) (nej, inte Roy Fares utan ”dejten”) pratade just i en soffa hos min bror, via mobil då, jag satt och försökte rita en skattkarta åt mina brorsbarn och det gick förstås inte alls, för jag är spatialt underutvecklad, men iaf: nu slutar vi med massa minnen och börjar TRÄNA, eller hur! Trapporna till Engelbrektskyrkan; here I come! …signed, sealed, delievered, I’m yours!)

Har gett upp om att bli smal. På riktigt. Tror inte jag klarar det. Men jag fortsätter träna. Ett trappsteg i taget. 🙃

Det är alltid roligt att läsa dina inlägg, även om det också alltid känns tråkigt när du känner att saker inte gått som du tänkt/planerat. Oavsett så är trettio kilo ned en fantastisk prestation!

Snart vankas det ju vår, så kan man ju och jogga i lätta kläder igen. Fun fact är att min kompis faktiskt träffade sin tjej genom att jogga upp bredvid henne helt random på en skogslinga och börja prata. Jag hade nog inte gjort det själv, för som kille känner man sig såklart lite som ett "creep" av att springa upp sådär, men ni hör kan man faktiskt träffas på alla möjliga sätt, och även de mest otänkbara. Värt att tänka på kanske.

Heja Cleo!