Hur är det med er andliga upplysning?

"Det falska "du" vill inte ta bort dej själv" och tror du på det sitter du fast i ditt sinne som bara kan tro på sig själv som hunden som jagar sin svans eller freden som aldrig kommer.

Personlig skillnad, haha. Alla personer är förvirrade av sin tro och att bli av med den sker när det sker utan dej som förmedlande advokat.

Livet är enkelt och Gud syns framför din näsa medan du är upptagen med annat bortom horisonten!

Det Absoluta, Gud är allt även gnället att det inte finns eller syns. Alla krig och all glädje helt opersonligt det som är.

Ingen föds och ingen dör. Bara historier som berättas i Guds rike.

Ett software, en programmerad barnhjärna kan inte förstå denna enkelhet men den kan tappa identifikationen med kroppen när som helst.

Böner och mantran förstärker din tro att du behöver hjälp när du tror på din fria vija utanför din personlighet för innerst inne är du alltid det fria barnet i Guds händer. Lika för alla, allt klappat och klart. Julklapparna redan på plats ute i Ingentins som är Allting.

ALLT - THIS är lösenordet och och det du ser framför näsan sökte du.

Varså god och säg tack eller inte! Vem bryr sig, absolut ingen för du utan personlighet är redan allt. Du är befriad men gömmer dej under tankarnas parasoll. Allt väl, allt klart så God Jul!

Livet blir tråkigt när man inser att livet bara är en mängd sanningar som inte kan bevisas, bara antas. Utan antaganden kan man inte dra slutsatser överhuvudtaget. Inte heller kan man vara säker på att andra verkligen fattar vad man menar.

Men kära nån, LIVET ÄR ALLT SOM FINNS, HUR KAN DET BLI TRÅKIGT? dU ÄR FÅNGAD AV DINA TANKAR OCH MITT TANGENTBORD HAR FÅNGAT MINA MENINGAR. sO WHAT!

"Inte heller kan man vara säker på att andra verkligen fattar vad man menar". DU DRÖMMER OM ANDRA FÖR ATT UNDVIKA TOMHETEN, DET ABSOLUTA, GUD. hAR DU INTE MÄRKT ATT DET BARA FINNS DINA TANKAR ATT SPEKULERA MED EN FÖRVIRRING STAPLAD PÅ EN ANNAN? dET FINNS INGA ANDRA, INTE ENS DU FINNS MER ÄN I DIN DRÖM.

TROR DU ATT DU ÄR VAKEN EFTER NATTENS DRÖMMAR? NIX DU HAMNADE I EN NY DRÖM SOM VERKAR LIKA VERKLIG SOM NATTENS DRÖM OCH HÄR HARDU FRI VILJA, TROR DU FAST DET BLIR ALDRIG RIKTIGT BRA, VA.

HUR GAMMAL ÄR DU I DINA FANTASIER, DRÖMMAR? dU LÅTER SOM DAGISÅLDER, VILKET ÄR OK I EN TRÅD SOM BARA GÅR RUNT OCH RUNT INUTI GUDS TOMHET. ALLT VÄL.

"TRÅKIGT", HAHA "JAG HÖR HUR GUD SKRATTAR SÅ GOTT ÅT SIG SJÄLV", SÅ ATT SÄGA PÅ SKOJ OM DET SOM INTE FINNS DÅ DET ÄR ALLT OCH INGEN UTANFÖR SOM DÖMER.

INGENTING SOM VISAR SIG I ALLT...ÄR PARADOXEN

SOM INTE KAN FÖRSTÅS AV DE DUALITISKA TANKARNA SOM TROR DE ÄR BOSSEN OCH SKALL RÄDDA OSS FRÅN HELVETET. DET SÄGS IDAG ATT DET FINNS I SVERIGE, HAHA MEN DET ÄR NOG EN ÖVERDRIFT?

LIVET ÄR SKOJ, TRÅKIGT, GOTT, ONT, UTAN MENING, MENINGSFULLT OCH FYLL GÄRNA PÅ SÅ SLIPPER DU DINA TRÅKIGA TANKAR OM DET SOM ÄR ALLT. SKRIVA OCH PROMENERA TÖMMER KROPPEN PÅ TANKAR, WHY NOT.

LYCKA TILL MED EN GOD OCH TRÅKIG JUL FÖR DU ÄR FÅNGAD AV DINA DRÖMMAR. ILLUSIONER. ALLT VÄL

Godkväll.
Min andliga upplysning?...

Gör alltid det som är rätt så blir andra upplysta.

En kväll i maj tog jag en stor dos syra och intresserade mig för evolution och det kom som en sanning från ovan/världsalltet och jag blev ense med min tillhörighet i det oöversiktliga mänskliga släktet och dess enormitet. Jag var en av alla som varit och så fortsätter det. Det var min närmaste "andliga" (tror inte på "sånt") upplysning. Förändrade min syn på livet. Man behöver ju inte ta droger för att fatta något sådant basalt, men jag gjorde det.

Det var väl häftigare att uppleva än vad det låter som, kan jag tänka mig.

Mjo, min erfarenhet har varit att falsk tro försvinner när den genomskådas, aktivt. Varken förr eller senare. Att allt händer utan någon egentlig agent är förstås intressant, men det är väl snarare nåt man tittar tillbaka på och flinar åt, än något man fantiserar om och försöker uppnå?

Det fanns aldrig någon där från första början, men så länge det verkar finnas nån där så är det kanske bra om den personen ägnar sig åt nåt nyttigt. Vad nu det kan vara för nåt. Att försöka göra sig av med nonsens är det enda jag kan komma på.

Sen så kan det väl hjälpa att fundera på sånt här som du beskriver också, men för mig fanns där en slags barriär som gjorde att allt sånt här lät som rent nonsens, innan jag blev medgörlig så att säga. Jag tror det är en ganska vanlig barriär; man måste liksom vara "immun" mot ganska många tankar för att kunna låtsas vara en person överhuvudtaget.

God Jul!

Det är slutsatser som är tråkiga. Dom är finita, så dom ska rymmas i våra stackars dumskallar. Vi tittar hellre på dom än på verkligheten dessutom, så till slut ser vi inget intressant överhuvudtaget. Bara våra gamla slutsatser.

Osäkerhet är obegränsad och mysterisk. Det finns inget tråkigt med det överhuvudtaget.

Just det, nån person har aldrig funnits och att göra sig av med nonsens är en bra början! Dock finns ingen ägare till detta nonsens mer än att det uppstår ur Ingenting helt meningslöst. Blir du rik om du letar efter skatten där regnbågen börjar? Tja, man vet ju aldrig vad som gömmer sig under ytan.

Att tro på sina tankar är alla mödrars monster. Att tro på "ingenting" är var och ens befrielse och vetenskapen håller nu äntligen om detta. Livet är en illusion och vi drömmande karikatyrer som i sagornas värld. Många kroppar skjuts ihjäl idag men de är lika tomma som en påse slut på godis så Livet går vidare i sin egen värld.

Vad du söker har alltid funits framför näsan och tittar du längre bort finns bara illusioner på gott och ont vilket ingår i det som är. Bara se det finns framför näsan och du är hemma i paradiset, anar jag.

Därmed inte sagt jag lovar julklappar som din personlighet gillar, det är vad det är och heter "Det som är", inget annat finns! Det som är, är Bossen. Det som är, har alltid funnits och är komplett redan klappat och klart och bästa av allt "redan här".

Tack för att du läste då du är forumets gåva till mänskligheten som bara är ett"ord" utan mening.

Gud, Det Asoluta, Paradiset, Hemmet ... är allt och det finns ingen som kan se det för inte ens den finns. Bara ett ordande om ingenting!

"Ingenting" till ingen är nog bästa orden, tror jag i min julberättelse lika god som den de sjunger på TV om "någonting" som skall hjälpa oss. Fräsaren var det visst, jo man tackar!

Vilken resa att vara kvar där jag började, jag vet inget! Jag förstår bara att jag ingenting förstår, frågorna besvarade och inget att hämta hem i dualitetens värld, det känns befriande.

Alla barn är överlägsna intellektet innan de vet vad de heter och sin uppgift att lyckas med att gå runt i ring och leta efter sig själva. friden. Tappar du däremot sökandet är du hemma och fyfördenlede säger sinnet, expert på att söka som en professor och hatar att finna.

The show must go on, så lycka till med att tappa "den som vet" och bli som barnet igen om du vill in i H-riket framför näsan. Fullt stop för du är hemma i Ingenting. Allt som vanligt men nu utan personlighet för du har inte några gränser, du är gränslös fri med ovillkorlig kärlek till ingen och allt då alla liksom du är tomma på innehåll men ingen märker det. Livet går vidare utan gränser, sorg och ilska kommer och går men ingen äger det så det dunstar snabbt bort.

Ingen fara du är redan inne men alla historier behöver lite spänning att kämpa med, haha.

Inget att förstå men kan upplevas som befriande

Kort version. Du finns inte på riktigt, bara Ingenting finns och visar upp sig som Allting utan början eller slut.

YT är nu full av dessa nya tankar, Non Duality, så gillar du lyssna på Tony Parson som inte är en teacher utan mer en som vill skingra vårt vetande och förvirring. Inget nytt från honom så ha en skön JUL med tankar och stillhet.

Hur spelar det någon roll, för dig i ditt liv, huruvida det jag har upplevt eller inte?

Ifall jag svarar ja/nej förändras då något i tillvaron för dig (d.v.s inte psykologiskt/känslor utan existentiellt/erfarenhetsmässigt)? Närmar du dig en eventuell upplysning om det andliga beroende på mitt svar? Eller hur kan du eller någon annan någonsin gynnas av att jag är ''säker''? Den enda som eventuellt kan gynnas av detta är jag själv, följaktligen om du inte söker en positiv utveckling / förbättring för dig själv, är det inte då ett fruktansvärt slöseri med din egen tid?

Min målsättning med inlägg i tråden är inte att göra någon säker, utan oviss angående sina egna överenskommelser med livet. Ovissheten gör människan ärlig mot sig själv och det kan blomma ut i ett autentiskt sökande ( d.v.s andlig sökare, inte andligt troende eller andlig filosof). Är du eller någon annan säker kan ni inte undgå att bli annat än dömande i era intellekt/logik mot någon annan(''klyschor''). Bara den ovissa är kapabel till ödmjukhet som är det som krävs för andlig upplysning( inte mot en auktoritet ''Gud'', ödmjukhet mot sig själ i form av ärlighet med det du vet och inte vet).

Andlig upplysning är inte något att söka för att det kan vara trevligt. Andlig upplysning är inte något att söka för att det kan vara ''bra att ha''. Andlig upplysning och dess sökande är inte en ''hobby'' eller ett ''intresse''.
Det är den enda lösningen på tillvarons ovisshet/lidande. Bara om någon inser detta följer tillika insikten om varför den är så kritisk och varför tiden slösas bort när man inte strävar mot detta mål.

Det finns inga substitut för Andlig upplysning. Det är vad alla människor antingen medvetet ( den andliga sökaren - en minoritet) eller omedvetet försöker finna( resten av mänskligheten, ''vad är meningen med livet'' ?)

Så vem söker Andlig upplysning i verkligheten? Endast den som precis därför just insett att det finns ett existentiellt behov av att finna en praktisk lösning till tillvarons ovisshet, ty det är ovissheten som orsakar lidandet människan upplever från allra första början.

Det kräver existentiell mognad och ett visst mod med att våga konfrontera sina egna inlärda trosföreställningar. För när det kommer till upplysning är samtliga utan ett existentiellt värde hur mycket du eller någon inbillar sig något annat. Man blir bara Andligt upplyst en gång, det finns ett före och ett efter. (Läs du som är inne på Buddhism när det syftas till ''Parinirvana'' för upplysningen är en förutsättning för existentiell befrielse)

Som du själv var inne på, ''död''.

Dina egna ord:

Rädsla/ångest associerat med ''död'' beror uteslutande på existentiell ovisshet, dina tankar/känslor motsvarar bara dina nuvarande insikter/logik/funderingar som du kan dra från dina livserfarenheter.

Det är precis detta jag menar med att släppa antaganden, att inte ''dra slutsatser'' för det kan endast leda till förutfattade meningar. Ett nytt blankt papper med utgångspunkten att nu vill jag finna en lösning på min egen ovisshet är det som krävs. Bara då är förutsättningarna äntligen på plats för ett autentiskt andligt sökande, annars infinner det sig tyvärr aldrig hur mycket någon än önskar att det skall ske kvittar.

Du har nog mer eller mindre rätt i att jag kan bli bättre på att detektera och snabbt släppa mina förutfattade meningar.

Ovisshet är ofrånkomligt, så om det hade orsakat lidande så hade Buddha haft rätt. Men som resten av ditt inlägg är inne på så är det förutfattade meningar som kan utgöra ett problem.

Det går trots allt inte att vara rädd för det okända; vad är man i så fall rädd för? Det är bara det man projicerar på det okända som skrämmer, eller kanske utgör själva rädslan i sig; som en slags förnekelse av att det okända verkligen är okänt. Människan är hellre rädd än oviss.

Vettigt inlägg i övrigt, för de som kan ta till sig.