Denna grupp människor förundras jag över när jag stöter på dem, vilket jag ofta gör.
Det är lite en sådan där "Det finns två typer av människor"-grej för mig:
Det finns två typer av människor: De som går över gatan när man kan göra det, och de som gör det när en lampa säger att de kan göra det.
Nu pratar jag heller inte om IT-fotgängaren som står med synen nere i en mobilskärm och väntar på att tickandet från övergångsstället ska dra igång, som en auditorisk signal att man kan fortsätta sin blinda promenad utan att behöva slita blicken från elektroniken. Sådan har jag också varit vid tillfälle och det är ju bra att synskadades hjälpmedel nu har fått ett bredare syfte.
Nej, jag talar om den typen av människor som går runt i stan med blicken höjd, kommer fram till en uppenbart helt otrafikerad gata, kanske sent en vardagkväll inne i stan där man tydligt kan se inom 500 meter åt båda håll att det inte finns något som helst fordon i rörelse men när de ska över den smala, otrafikerade gatan trycker de på knappen och ställer sig där och väntar på grönt. Inte sällan tittar de förväntansfullt på den röda lampan som ska släckas och den gröna tändas. De tittar inte på den tomma gata som de verkar vilja gå över, och kan gå över om de bara går. De tittar på lampan.
Dessa människor förundras mig. De är inte sällan välklädda eller åtminstone inte uppenbart efterblivna och jag undrar varför de beter sig som de gör och hur de tänker. Även mer trafikerade gator kan ju ibland få en helt uppenbar "lucka" där 90% av fotgängarna som samlats på vardera sida börjar gå över. Det kan vara uppenbart att man har mer än gott om tid att ta sig över. Men denna minoritet står lydigt kvar och stirrar på lampan som ska slå om, alldeles oavsett om det kommer några bilar eller inte.
Jag har förstått att man i Japan beter sig ungefär såhär för att visa respekt för "systemet". Men jag förstår inte logiken i att vänta på ett godkännande från ett system som ska komma fram till det man redan kan se med egna ögon; dvs att kusten är klar och det är säkert att korsa vägen.
Jag har dock träffat en del autistiska personer som verkar känna osäkerhet över att snedda över en trafikerad väg då de känner att de saknar fullständig uppfattning om situationen och allt som rör sig runtomkring, och då skulle ju ett blint litande till röda och gröna ljus vara lättare att följa. Jag har bara svårt att själv sätta mig in i det tänket eftersom jag har bra koll på omgivningen och "ser jag en lucka så tar jag en lucka" för att spara några sekunder, istället för att gå till övergångsstället bredvid. Jag gör det av smidighetsskäl och inte alltid bara för min del utan för andras.
Ser jag t.ex. ett fordon komma mot övergångsstället jag ska över, men jag är inte riktigt framme utan går längs vägen mot övergångsstället med 15 meter kvar, då går jag över vägen innan bilen hinner fram så att han slipper stanna. Jag har då förvånats i sällskap där man istället gått fram till övergångsstället, varpå bilen saktar in ifall man ska gå över, vilket man gör och bilen tvingas stanna medan man går över på "rätt ställe".
Samma sak kan uppstå med de bevakade övergångsställena där jag hellre smiter över innan jag får grönt, istället för att trycka på knappen och sedan hör jag hur det blir grönt för mig och en stackars bilist som kom efter mig får stå och vänta på att jag ska gå över, när jag redan har gått över.
Nu blev det lite mer allmänt om hur folk agerar vid övergångsställen men ändå.
Varför beter sig människor på detta viset? Handlar det om ett rättspatos "Man SKA bara gå när det lyser grönt! Man SKA bara gå över gatan vid utmärkta övergångsställen!", eller är det mer av trygghet för att inte ta någon som helst risk att bli påkörd (även när ingen uppenbar risk föreligger?).
Har ni själva sett och reagerat på detta beteende?
Det är lite en sådan där "Det finns två typer av människor"-grej för mig:
Det finns två typer av människor: De som går över gatan när man kan göra det, och de som gör det när en lampa säger att de kan göra det.
Nu pratar jag heller inte om IT-fotgängaren som står med synen nere i en mobilskärm och väntar på att tickandet från övergångsstället ska dra igång, som en auditorisk signal att man kan fortsätta sin blinda promenad utan att behöva slita blicken från elektroniken. Sådan har jag också varit vid tillfälle och det är ju bra att synskadades hjälpmedel nu har fått ett bredare syfte.
Nej, jag talar om den typen av människor som går runt i stan med blicken höjd, kommer fram till en uppenbart helt otrafikerad gata, kanske sent en vardagkväll inne i stan där man tydligt kan se inom 500 meter åt båda håll att det inte finns något som helst fordon i rörelse men när de ska över den smala, otrafikerade gatan trycker de på knappen och ställer sig där och väntar på grönt. Inte sällan tittar de förväntansfullt på den röda lampan som ska släckas och den gröna tändas. De tittar inte på den tomma gata som de verkar vilja gå över, och kan gå över om de bara går. De tittar på lampan.
Dessa människor förundras mig. De är inte sällan välklädda eller åtminstone inte uppenbart efterblivna och jag undrar varför de beter sig som de gör och hur de tänker. Även mer trafikerade gator kan ju ibland få en helt uppenbar "lucka" där 90% av fotgängarna som samlats på vardera sida börjar gå över. Det kan vara uppenbart att man har mer än gott om tid att ta sig över. Men denna minoritet står lydigt kvar och stirrar på lampan som ska slå om, alldeles oavsett om det kommer några bilar eller inte.
Jag har förstått att man i Japan beter sig ungefär såhär för att visa respekt för "systemet". Men jag förstår inte logiken i att vänta på ett godkännande från ett system som ska komma fram till det man redan kan se med egna ögon; dvs att kusten är klar och det är säkert att korsa vägen.
Jag har dock träffat en del autistiska personer som verkar känna osäkerhet över att snedda över en trafikerad väg då de känner att de saknar fullständig uppfattning om situationen och allt som rör sig runtomkring, och då skulle ju ett blint litande till röda och gröna ljus vara lättare att följa. Jag har bara svårt att själv sätta mig in i det tänket eftersom jag har bra koll på omgivningen och "ser jag en lucka så tar jag en lucka" för att spara några sekunder, istället för att gå till övergångsstället bredvid. Jag gör det av smidighetsskäl och inte alltid bara för min del utan för andras.
Ser jag t.ex. ett fordon komma mot övergångsstället jag ska över, men jag är inte riktigt framme utan går längs vägen mot övergångsstället med 15 meter kvar, då går jag över vägen innan bilen hinner fram så att han slipper stanna. Jag har då förvånats i sällskap där man istället gått fram till övergångsstället, varpå bilen saktar in ifall man ska gå över, vilket man gör och bilen tvingas stanna medan man går över på "rätt ställe".
Samma sak kan uppstå med de bevakade övergångsställena där jag hellre smiter över innan jag får grönt, istället för att trycka på knappen och sedan hör jag hur det blir grönt för mig och en stackars bilist som kom efter mig får stå och vänta på att jag ska gå över, när jag redan har gått över.
Nu blev det lite mer allmänt om hur folk agerar vid övergångsställen men ändå.
Varför beter sig människor på detta viset? Handlar det om ett rättspatos "Man SKA bara gå när det lyser grönt! Man SKA bara gå över gatan vid utmärkta övergångsställen!", eller är det mer av trygghet för att inte ta någon som helst risk att bli påkörd (även när ingen uppenbar risk föreligger?).
Har ni själva sett och reagerat på detta beteende?