Nick Bostrom -- Filosof

Raljerande i all ära .. men argumentet om månen är mycket viktigare än folk i gemen tror. Här är hur argumentet fungerar:

Om liv i kosmos är vanligt och kan uppstå nästan varsomhelst och lämnar spår .. på månen exempelvis borde vi kunna hitta dem. Det är därför vi har haft SETI projektet exempelvis.

Om å andra sidan liv i kosmos är otroligt sällsynt borde vi inte finna några spår av mikrober på månen låt säga (eller MARS för den delen).. eller några intelligenta signaler via SETI .. ja då förändrar det hur vi måste tänka om liv i kosmos.

Alltså: Ett bevis, vilket som helst, om liv bortom jorden gör att vi måste anta att kosmos sprudlar av liv. Men om vi inte hittar bevis om liv bortom jorden måste vi anta att liv är väldigt speciellt och kanske att vi är unika och har ett speciellt ansvar för vår existens.

Antropiskt resonerande. Vi måste förändra sannolikheterna baserat på vad vi hittar eller inte hittar.



Ja men här är där vetenskap och vetenskapsfilosofi verkligen möts .. vetenskapen har metoderna (formulera en eller flera testbara hypoteser i en teori .. varsågod säger filosofi .. för det är därifrån den tanken kommer) .. så att filosofi erbjuder kittet som håller allt samman. Filosofi är nästan per definition "meta" av allting. I fallet med antropiskt resonerande dikterar filosofi hur vetenskapen ska agera direkt här och nu .. vilket är sällsynt.

Jag tycker att du missförstår Boströms (med fleras) hållning här. Niklas Boström är inte unik .. många andra funderar över samma sak.. jag gör det också och jag är säker att du också gör det.

Antropiskt resonerande är nästan som en universell syra .. det fräter bort nonsens .. och exponerar strukturen.

Här är (kopierat från WikiP) Niklas egen definition av det han arbetar med:


Över till dig käre vän.

Som alternativ förklaring skulle liv kunna uppstå sporadiskt men stanna på planeten där det uppstod. Om en genomsnittlig galax hyser en eller ett par samtida bebodda planeter som skickar ut lika mycket radiostrålning som jorden gör, så kommer vi fortfarande inte att hitta några bebodda planeter på stjärnhimlen. Det har inte så mycket med tekniknivån att göra som att det inte blir så många fotoner kvar att observera på galaktiska avstånd. Ljuset späds ut med kvadraten på avståndet och det är miljontals ljusår mellan galaxerna.

Argumentet att vi skall vara rädda om världen för att undvika en katastrof kan tyckas självklart, men har inget med vetenskap att göra. Ungefär samma budskap har framförts i religiösa skrifter sedan tusentals år.

Såväl påven som Greta Thunberg funderar i liknande banor. Men vad har det med vetenskap att göra? Hur skulle hypoteserna vara falsifierbara? Hur märker vi om världen inte är på väg att gå under?

Den gode "Nick" hamnat i dåligt dager hos Peter Thiel och hans intellektuella hantlangare så som Eric Weinstein et al.

Som man påpassligt gör enligt gammal, inarbetad sed är det dags för läckor Nicklas skrev i privata grupper för 25-30 år sedan.

Woke huliganism på steroider.

Vem och vilka intressen gynnar det att försöka ödelägga Nicklas akademiska karriär?



https://mobile.twitter.com/anderssan...59477263720449

Istället för att skriva f--- n--- som en alt-rightare borde han bara ha citerat Wealth of Nations. Då hade han haft en väg ut. Nu kommer woke-mobben äta upp honom.

Min tolkning av tidigare kontroverser av den här typen är ungefär att:
1) någon spenderar timmar eller dagar på internet arkeologi och hittar något skumt/kontroversiellt/svårtolkat
2) någon gör andra uppmärksamma på detta/dessa fynd
3) alla berörda (vänner, kollegor, anhängare) måste i någon slags masspsykos gemensamt ta avstånd
4) om någon inte gör det så är han/hon en moraliskt dubiös individ

Det är en slags renhetsritual.