Citat:
Ursprungligen postat av
Kausti
Jag skulle snarare vilja vända på det du skriver och fokusera på varför vi hela tiden ska benämna våldsbrottslingar som onda människor istället för att fokusera på hur trasiga människor gör trasiga saker. Det är vida känt att människorna i våra fängelser väldigt ofta har en diagnos eller missbruksproblem. Senast för en månad sedan släpptes t.ex. denna:
https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/psykiatri/fangelsedomda-unga-man-har-ofta-en-diagnos/
Ändå pratas det hela tiden om "hårdare straff" och hur det ska lösa problemet, men sanningen är ju den att om folk förstod hur kraftigt vi människor påverkas av vår uppväxt, vår genetik med mera så skulle fokus läggas på preventiva insatser istället för att fördöma trasiga människor för deras dåliga beslut. Dessutom är det ju uppenbart för alla som träffat trasiga människor i livet att dessa i hög grad återupprepar historien och för vidare beteendet till sina barn (på samma sätt som även vanliga människor för vidare sina beteenden till sina barn).
Så för att svara på din fråga: nej, män och kvinnor beskrivs inte likadant i en sån här situation. Däremot borde båda beskrivas på liknande sätt som kvinnan i den här artikeln, hur hon är en produkt av det livet hon tvingats leva i ung ålder.
Jag instämmer i allt. Sammanhanget saknas nästan alltid i media när det redogörs för olika brott. Någon har blivit skjuten, någon misshandlad, en man har slagit ihjäl sin flickvän, grannarna kan inte förstå att det har hänt just här och han som verkade så snäll. Någon gång kanske det ploppar upp lite bakgrundsinfo, annars är allt ganska platt beskrivet, med fokus på själva brottet. Jag gissar att det kan vara en anledning till bristen på bildning som alltid syns tex. på Flashback, där ibland 95% av skribenterna är helt uppe i det blå i sina spekulationer, spekulationer grundade i egna fantasier eller de allmänna villfarelser som sprids där bildning saknas.
Så- bra att man försöker bredda perspektivet och berätta om mörderskans natur. Dock håller jag med om att bilden är något vinklad och kunde varit mer objektiv och även mer analyserande, men för oss som vet hur borderlinepersoner fungerar är det lätt att förstå att en journalist likväl som vem som helst har svårt att undgå att trampa i fällan och dras in i borderlinepersonens extrema kraftfält. Är man tillräckligt klyftig och bildad fattar man den bakgrunden när man läser artikeln.
Lydia är en sorglig figur, och det är solklart att hon är skadad av sina tidiga upplevelser. Borderline, liksom övriga personlighetsstörningar, är tidiga störningar, dvs. de uppkommer under barnets första tre år. Tyvärr innebär störningen en evighetslång jakt på trygghet och omsorg, men en oförmåga att ta emot detsamma som leder till ständig frustration och ett känslokaos. Det är inte en "sjukdom", därför kan personer som Lydia ha hand om vapen, ha relationer och barn och därför kommer de sällan ifråga för rättspsykiatrisk vård, så nu kan ni sluta undra över dessa saker i tråden...
Det vore väldigt bra om det fanns mer kännedom om tex. borderline i samhället, och om hur människor fungerar, hur det lilla misshandlade barnet som alla tycker synd om i vuxen ålder själv misshandlar egna barn. Och hur det i varje pedofil ni läser om och vill "skjuta ihjäl" i olika trådar härinne bor ett barn som en gång själv var utsatt.
Diskussionen borde handla om hur vi kan förstå mekanismerna så att vi kan förebygga att nya Lydior växer upp ibland oss utan att nån fattar förrän hon står där i krutröken. Ingen är hjälpt av att vi låser in redan förlorade barn när de kommer ut som kriminella vuxna, vi måste göra vad som går för att se dessa barn medan tid är.
