Citat:
Det är klassisk propaganda.
Bilderna som projiceras av styrka, till och med fysisk, straffande våldsmakt "i det godas tjänst" (biceps, knytnäve, pekfingret). I inledningen sätts tonen med det totala mörkret, som sedan den starka, lysande stjärnan träder fram ur.
Det här hade kunnat tas ur en nazistisk eller kommunistisk propagandamanual.
Vem är författaren till detta dyrkande propagandastycke?
Bilderna som projiceras av styrka, till och med fysisk, straffande våldsmakt "i det godas tjänst" (biceps, knytnäve, pekfingret). I inledningen sätts tonen med det totala mörkret, som sedan den starka, lysande stjärnan träder fram ur.
Det här hade kunnat tas ur en nazistisk eller kommunistisk propagandamanual.
Vem är författaren till detta dyrkande propagandastycke?
Man bör kanske sända en tanke till Matilda Hanson. som är chef för DN:s damtidningsaktiga helgmagasin, där denna och andra liknande intervjuer har publicerats, bokstavligen på glättat papper. Hanson är en bra och yrkeskunnig journalist i botten, hon gjorde många bra artiklar när hon jobbade på Sydsvenskan för 15-20 år sedan och hon inser säkert hur medelklassig och inskränkt dagspressen har blivit på senare år. Men nu sitter hon alltså och rattar denna journalistiskt sett urusla helgbilaga, en tidning som man förr skulle ha sagt producerades för att damerna skulle ha något att läsa medan de väntade på sin tur hos frisörskan eller medan håret torkade. Såvida Hanson inte har fått en hjärnblödning så är jag övertygad om att hon vet om att den här heägbilagan är genant lättviktig, men hon föredrar naturligtvis att fortsätta chefa för den med kanske 40-50 papp i månaden i lön hellre än att lämna branschen (att bli reporter igen finns inte på kartan när man har passerat 45).
