Användarna på Flashback är kända för sin skepticism till etablerade medier (public service och tidningar) och kanske särskilt till kvällstidningarna. Det finns hur många trådar som helst i Medier och journalistik-forumet där skribenter spyr ut sitt hat mot Expressen och Aftonbladet och gör sig lustiga över t.ex. den brittiska tabloidpressen av typen The Sun, Mirror, Daily Mail osv. Det kan handla om nästa vilket ämne som helst, men särskilt inom politiken. De flesta begåvade människor vet att det som står i dessa tidningar i princip alltid är överdrifter, propaganda och ibland ren lögn.
Tilltron till regimfinansierade kanaler som CNN är också låg. Jag minns t.ex. Brexit och det amerikanska presidentvalen 2016. De flesta Flashbackare var väldigt nöjda över utfallet, inte nödvändigtvis för att de gillade Trump eller ogillade EU, men för att alla etablissemangspolitiker, journalister och experter (statsvetare osv.) visade sig ha fullständigt fel och grät floder på radio och TV över att folket hade röstat "fel". Jag tycker mig ha sett samma tendens under pandemin. Även om vissa försvarade Tegnell, FHM osv. så var det på Flashback som mycket av kritiken mot Sveriges covid-politik ventilerades.
Om vi bortser från vem som har och haft rätt och fel (ibland har ju journalisterna rätt och Flashback fel) så är det ett sundhetstecken hos Flashback att de flesta skribenterna förhåller sig skeptiska till politiker, medier och förståsigpåare. Det tillhör trots allt ovanligheterna att en Flashbacktråd startas med att någon användare citerar t.ex. Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson som ett sanningsvittne. Utan trådskaparna brukar (helt riktigt) utgå från att våra politiker bara kommer med påståenden som stöder den egna agendan och förtiger det som inte talar till deras fördel. Och ibland ljuger hämningslöst.
Med Ukrainakriget verkar det vara annorlunda. I princip alla trådar på Flashback startar med vilda och ofta helt obevisade påståenden från Aftonbladet/Expressen alternativt från skittidningar som The Sun och Daily Mail. Skribenterna verkar utgå från att informationen är 100% riktig, trots att de lätt kan se att källorna i bästa fall är det brittiska försvarsdepartementet, Ukrainas armé eller Institute for the Study of War (som styrs av familjen Kagan som också har höga positioner i USA:s utrikesdepartment) och ibland inte ens är det utan bara något anonymt påstående på Twitter eller Reddit.
Andra trådskaparna citerar Zelenskij eller andra representanter för Ukrainas regering, som ju har samma korruptionsrating som ett genomsnittligt land i Centralafrika (d.v.s. hög korruption och låg trovärdighet). Varför är det så självklart att Zelenskij talar sanning när vi vet hur våra egna politiker så ofta ljuger? Med alla sina fel och brister så torde väl ändå Sverige ha något mer pålitliga politiker än Ukraina?
Jag vill diskutera varför den svenska allmänheten (representerad av Flashbacks skribenter) verkar tro så blint på samma typ av kvällspress, regimmedia, tramspolitiker och låtsasexperter som de annars brukar avfärda eller åtminstone ifrågasätta. Samma medier, politiker och experter som vi vet ljuger, bedrar och undanhåller oss medborgare viktig information i så många andra sammanhang.
Rysslands och Kremls trovärdighet (som naturligtvis bör diskuteras och i högsta grad ifrågasättas) har enligt mig inte med tråden att göra. Dels för att allmänheten i väst inte ens får ta del av rysk media och politiker p.g.a. censur i våra länder. Men också för att sanningshalten i Putins påståenden faktiskt är irrelevant för trådens diskussionsämne. Även om Putin satt igång ett invasionskrig så innebär det ju inte automatiskt att han ljuger om allt eller att den propaganda som serveras i Väst är sann.
Har Flashbackexpertisen en bra förklaring till sin blåögdhet?
Tilltron till regimfinansierade kanaler som CNN är också låg. Jag minns t.ex. Brexit och det amerikanska presidentvalen 2016. De flesta Flashbackare var väldigt nöjda över utfallet, inte nödvändigtvis för att de gillade Trump eller ogillade EU, men för att alla etablissemangspolitiker, journalister och experter (statsvetare osv.) visade sig ha fullständigt fel och grät floder på radio och TV över att folket hade röstat "fel". Jag tycker mig ha sett samma tendens under pandemin. Även om vissa försvarade Tegnell, FHM osv. så var det på Flashback som mycket av kritiken mot Sveriges covid-politik ventilerades.
Om vi bortser från vem som har och haft rätt och fel (ibland har ju journalisterna rätt och Flashback fel) så är det ett sundhetstecken hos Flashback att de flesta skribenterna förhåller sig skeptiska till politiker, medier och förståsigpåare. Det tillhör trots allt ovanligheterna att en Flashbacktråd startas med att någon användare citerar t.ex. Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson som ett sanningsvittne. Utan trådskaparna brukar (helt riktigt) utgå från att våra politiker bara kommer med påståenden som stöder den egna agendan och förtiger det som inte talar till deras fördel. Och ibland ljuger hämningslöst.
Med Ukrainakriget verkar det vara annorlunda. I princip alla trådar på Flashback startar med vilda och ofta helt obevisade påståenden från Aftonbladet/Expressen alternativt från skittidningar som The Sun och Daily Mail. Skribenterna verkar utgå från att informationen är 100% riktig, trots att de lätt kan se att källorna i bästa fall är det brittiska försvarsdepartementet, Ukrainas armé eller Institute for the Study of War (som styrs av familjen Kagan som också har höga positioner i USA:s utrikesdepartment) och ibland inte ens är det utan bara något anonymt påstående på Twitter eller Reddit.
Andra trådskaparna citerar Zelenskij eller andra representanter för Ukrainas regering, som ju har samma korruptionsrating som ett genomsnittligt land i Centralafrika (d.v.s. hög korruption och låg trovärdighet). Varför är det så självklart att Zelenskij talar sanning när vi vet hur våra egna politiker så ofta ljuger? Med alla sina fel och brister så torde väl ändå Sverige ha något mer pålitliga politiker än Ukraina?
Jag vill diskutera varför den svenska allmänheten (representerad av Flashbacks skribenter) verkar tro så blint på samma typ av kvällspress, regimmedia, tramspolitiker och låtsasexperter som de annars brukar avfärda eller åtminstone ifrågasätta. Samma medier, politiker och experter som vi vet ljuger, bedrar och undanhåller oss medborgare viktig information i så många andra sammanhang.
Rysslands och Kremls trovärdighet (som naturligtvis bör diskuteras och i högsta grad ifrågasättas) har enligt mig inte med tråden att göra. Dels för att allmänheten i väst inte ens får ta del av rysk media och politiker p.g.a. censur i våra länder. Men också för att sanningshalten i Putins påståenden faktiskt är irrelevant för trådens diskussionsämne. Även om Putin satt igång ett invasionskrig så innebär det ju inte automatiskt att han ljuger om allt eller att den propaganda som serveras i Väst är sann.
Har Flashbackexpertisen en bra förklaring till sin blåögdhet?