Citat:
Ursprungligen postat av
vonDy
Håller med Skrivsuddan om att vi borde vara mer rädda om varandra och om livet,och att vi borde vara snällare.
Övernaturligt eller kalla det vad man vill,konstigt var det iallafall;
Det var en tidig midsommardagsmorgon vid fyratiden.Jag var 16 och spiknykter,hade firat midsommar med bästisgänget hos en av bästisarna vars föräldrar f.ö var hemma - så absolut ingen alkohol.
Det var tänkt att vi skulle vara vakna hela natten och tälta i trädgården,men på småtimmarna fick jag och två andra i sällskapet hemlängtan och bestämde oss för att åka hem.Vi fick skjuts av en av bästisarnas snälla pappa,som skulle jobba tidig midsommardag.Han släppte av mig och en av vännerna vid parkeringen till där vi bodde.Det var en lätt dimma men absolut så att man kunde se en bra bit framför sig.
När vi tackat,sagt hejdå och börjar gå i riktning mot husen,står plötsligt en stor vit vinthund framför oss,ca 10 meter bort.Som från ingenstans står den bara där och tittar på oss.Vi stannar upp,lite obehagliga till mods men intalar oss att den måste ha rymt hemifrån.När vi börjar gå mot den,vänder den snabbt och försvinner,ja ut i tomma intet.
Det var märkligt och obehagligt och magiskt,allt på samma gång.
Jag och vännen pratade om den där upplevelsen många gånger sen,men berättade aldrig för någonsin skulle ha trott oss liksom..
Åren går,jag är 22.Min älskade morfar har cancer i sent stadium. Jag vill träffa honom så mycket som möjligt och få höra om hans liv. Morfar var en realist,traditionalist,trodde inte på det som inte kan förklaras på naturlig väg.
Så en dag vill han berätta något för mig,han aldrig berättat för någon.
Han jobbade som hovmästare i sina ynrge år på en restaurang i Stockholm.Huset var från 1600-talet.I bottenplan låg själva restaurangen,i källaren en snirklig trappa ner fanns köket och spritkassan.
En sen kväll efter stängning,var det bara morfar kvar och spritkassörskan som räknade kassa i källaren.Morfar var en trappa upp i gatuplan.
Från ingenstans,av morfar beskrivet,sveper två vinthundar förbi honom.De springer nerför trappan mor källaren.Morfar tänker att han är överarbetad.Men sekunder senare hör han spritkassörskan skrika och rusar ner.
Hon är hysterisk och säger att hon sett två hundar komma springande och "försvinna" in i väggen.
När min morfar berättade detta kom minnet av midsommardagen tillbaka. Jag vet ju vad jag såg då.
Och frågar mig ofta varför han berättade detta för mig.Han var ingen person som berättade skrönor direkt.Snarare en torr byrådirektör.
Har senare i livet försökt hitta om just vinthundar här någon slags symbolbetydelse.
Någon som vet här?
Din historia följer de sedvanliga klyschornas form o färg, med att det på eget eller annat sätt var en mystisk och/eller ovanlig miljö, som om dimma och sen/tidig timme eller hur från 1600tal skulle vara nåt som stärker påståendena…
I ditt eget fall så om din story ens är faktiskt upplevd och inte bara påhittad, så är det mest sannolika att era skallar var trötta och ”dimmiga” efter att ha varit vakna så länge. Den dimma du nämner kan ha spelat spratt för synintrycken på en av er eller båda. Den enas uttryck för vad denne tycker sig se kan trigga den andres fantasi så den också tycker sig se det som den andre tjoar om, typ ”såg du hunden….”
Det är en extremt mycket mer sannolik förklaring än att det verkligen var nåt övernaturligt, eller ens en hund.
Storyn om din morfar är såklart mest sannolikt bara uppdiktad av din morfar, eller av dig själv. Det är den krassa verkligheten.
Men dessa storys kan ju vara lite spännande och underhållande ändå, i t ex en bok med fantasifulla berättelser om spöken etc.
Jag har själv några lite spännande och då kusliga upplevelser i ungdomen om spöken, men har såklart när man vuxnat till sig fattat att det bara var min egen fantasi som lekte med mig då.
Jag var tillsammans med en tjej som var 14-15 eller nåt sånt, själv var jag i moppeåldern så 15-17 eller så.
I huset där hon bodde så påstod hennes mor (som jag senare förstått inte var helt frisk på vindsvåningen…) att det minsann spökade, hördes steg i trappan och sånt, och att hon sett nån figur.
Nu trodde jag inte ens på det på den tiden, men det var ett gammalt trähus och de hade toaletten nere i källaren där det var lite halvdan belysning. Så när man skulle ner dit så hände det ju att fantasin satte igång och man tänkte ”tänk om…..” och genast så steg spänningen och man mer eller mindre tyckte sig skölja saker o ting fast där egentligen inte fanns nåt att se, det var bara ens egen fantasi. Men som sagt, det kändes spännande och lite skrämmande. Samma om man satt/låg uppe i hennes rum och väntade medan de käkade eller nåt, då kunde fantasin sätta igång igen ”tänk om….” och man drog själv igång tankar om spöken etc.
Men hände det nåt faktiskt då…? Njä… Visst hörde jag en del ljud i den gamla träkåken mot kvällningen, ljud som man såklart i fantasin kunde få till lite vad som, steg om man ville det. Men det var ju ändå inget annat än helt normala ljud p g a temperaturskillnader som uppstår när det blir kväll och svalare.
Fantasin kan ställa till med mycket, men några bevis på spöken eller annat övernaturligt är det ju inte.