Kör lite frågesport nu när liveintresset går lite på tomgång (åtminstone för min del..) efter maestro Federers sorti...
Nu får ni tennisnördar lite att bita i
1) Vem var gs vinnaren (2 gånger dessutom..) som förlorade en gs final med märkliga setsiffrorna 0-6, 6-7 0-6?
Den enda gs vinnare om den "bedriften" att bli "nollad" i två set i final. Åtminstone under den öppna eran...
2. Vem har vunnit den mest överlägsna gs finalen ?(6-1, 6-0, 6-1)
En ledtråd är att de utklassade kommer från samma land....
Citat:
Ursprungligen postat av fryskyl
1: Skulle säga Hewitt, som torskade mot Fed i en USO-final med de siffrorna, men trodde du menade att han gjort det två gånger. Men ser att jag läste fel. Så Hewitt är det, den kunde jag utan googling, även om jag nu googlade för att kolla svaret.
2: Kan ej, men gissar på Borg. Definitivt ingen efter 1990.
Är inte heller säker, men någonting säger mig att det är ännu tidigare än Borg. Skulle tippa på en ung Connors.
Syns ju tydligt att det är Andreev som drar i Moutet. Andreev påstod sen under pressk att Moutet hade psykat honom under matchen, vilket är en del av spelet. Fult av bulgaren med andra ord.
Kör lite frågesport nu när liveintresset går lite på tomgång (åtminstone för min del..) efter maestro Federers sorti...
Nu får ni tennisnördar lite att bita i
1) Vem var gs vinnaren (2 gånger dessutom..) som förlorade en gs final med märkliga setsiffrorna 0-6, 6-7 0-6?
Den enda gs vinnare om den "bedriften" att bli "nollad" i två set i final. Åtminstone under den öppna eran...
2. Vem har vunnit den mest överlägsna gs finalen ?(6-1, 6-0, 6-1)
En ledtråd är att de utklassade kommer från samma land....
Bra frågor, lagom svårt
Lleyton Hewitt förlorade US Open-finalen 2004 mot Federer, och 30 år tidigare, även det i US Open, vann Connors mot Rosewall. Gamle Rosewall hade minst sagt svårt för Connors 1974, de möttes även i Wimbledonfinalen då Connors vann med 6-4 6-1 6-1.
Lleyton Hewitt förlorade US Open-finalen 2004 mot Federer, och 30 år tidigare, även det i US Open, vann Connors mot Rosewall. Gamle Rosewall hade minst sagt svårt för Connors 1974, de möttes även i Wimbledonfinalen då Connors vann med 6-4 6-1 6-1.
Yes Det var rätt. Den unge, nåja 23 vid tillfället, Hewitt, och hans gamle landsman Rosewall, som skulle fylla 40, var ju rätt vad gäller förlorare här.
Och Jimmy Connors var ju den som lekte hem us open 74.
Fyller på med några svårare (hoppas jag.. ) "nötter att knäcka"..
Eftersom vi numera är så erbarmligt usla i tennis så får man ibland minnas en annan och bättre tid med många svenskar i GS, Davis cup vinster och 10 stycken topp10 rankade osv osv.
Vilken svensk låg under med 2-6, 0-6, 1-5 (15-30) och vände till seger med 3-2 i en GS?
27 svenskar har vunnit ATP- turneringar. Några av dem har aldrig varit i närheten av att gå till kvartsfinal i en GS.
Men spelaren som gått till kf 2 gånger i Wimbledon och 1 kf i AO vann aldrig på touren, vem åsyftas?
Vilken svensk kommer efter Borg, Edberg, Wilander i antal ATP- segrar?
( googla inte)
Yes Det var rätt. Den unge, nåja 23 vid tillfället, Hewitt, och hans gamle landsman Rosewall, som skulle fylla 40, var ju rätt vad gäller förlorare här.
Och Jimmy Connors var ju den som lekte hem us open 74.
Fyller på med några svårare (hoppas jag.. ) "nötter att knäcka"..
Eftersom vi numera är så erbarmligt usla i tennis så får man ibland minnas en annan och bättre tid med många svenskar i GS, Davis cup vinster och 10 stycken topp10 rankade osv osv.
Vilken svensk låg under med 2-6, 0-6, 1-5 (15-30) och vände till seger med 3-2 i en GS?
27 svenskar har vunnit ATP- turneringar. Några av dem har aldrig varit i närheten av att gå till kvartsfinal i en GS.
Men spelaren som gått till kf 2 gånger i Wimbledon och 1 kf i AO vann aldrig på touren, vem åsyftas?
Vilken svensk kommer efter Borg, Edberg, Wilander i antal ATP- segrar?
( googla inte)
1. Ingen aning, men ca 80% att det inte är 90-talet eller senare. Hade det varit Wilander eller Borg, eller Edberg, hade man av allt att döma känt till det. Så får chansa på någon annan som varit aktiv 80-talet eller tidigare. För att chansa på något, säger jag Pernfors.
2. Inte säker här heller, men nog mer på fötterna vid med denna chansning än vid den förra. Christian Bergström?
3. Är ju flera det skulle kunna vara, kanske Enqvist?
Tror dock att ingetbranick tjuvkollade på mitt första svar. (Men Borg var en lite slarvig gissning från mitt håll.)
Citat:
Ursprungligen postat av outback4
Vilken svensk låg under med 2-6, 0-6, 1-5 (15-30) och vände till seger med 3-2 i en GS?
Den var enkel: Mikael Ymer.
Citat:
Ursprungligen postat av outback4
27 svenskar har vunnit ATP- turneringar. Några av dem har aldrig varit i närheten av att gå till kvartsfinal i en GS.
Men spelaren som gått till kf 2 gånger i Wimbledon och 1 kf i AO vann aldrig på touren, vem åsyftas?
Kan inte vara Ymer, han har väl över 100 titlar vid detta laget.
Citat:
Ursprungligen postat av outback4
Vilken svensk kommer efter Borg, Edberg, Wilander i antal ATP- segrar?
( googla inte)
Kan inte heller vara Ymer, rätt säker på att han är före åtminstone Edberg och Wilander. Gissar på
Magnus Norman - men det är en skott i mörkret. Kanske Enqvist har fler.
1. Ingen aning, men ca 80% att det inte är 90-talet eller senare. Hade det varit Wilander eller Borg, eller Edberg, hade man av allt att döma känt till det. Så får chansa på någon annan som varit aktiv 80-talet eller tidigare. För att chansa på något, säger jag Pernfors.
2. Inte säker här heller, men nog mer på fötterna vid med denna chansning än vid den förra. Christian Bergström?
3. Är ju flera det skulle kunna vara, kanske Enqvist?
2/3 är okej
Pernfors är en bra gissning men tyvärr fel. Här var det Henrik Sundström det gällde.
Men apropå Pernfors så lyckades han med omvänd bedrift.
MP hade Connors uträknad i Wimbledon, 87 tror jag visst det var.
Ledde med 6-1, 6-1, 4-2 sedan rasade Pernfors ihop, 5-7 i tredje följt av 4-6, 2-6.
2/3 är okej
Pernfors är en bra gissning men tyvärr fel. Här var det Henrik Sundström det gällde.
Men apropå Pernfors så lyckades han med omvänd bedrift.
MP hade Connors uträknad i Wimbledon, 87 tror jag visst det var.
Ledde med 6-1, 6-1, 4-2 sedan rasade Pernfors ihop, 5-7 i tredje följt av 4-6, 2-6.
OK, min magkänsla var då rätt med Bergström och Enqvist.
Pernfors var en rejäl chansning, ändå nöjd att ha fått rätt tidsepok.
Tror dock att ingetbranick tjuvkollade på mitt första svar. (Men Borg var en lite slarvig gissning från mitt håll.)
Ha! Som man känner sig själv... Däremot så kom den där finalen mellan Federer och Hewitt på tal nyss under US Open - av dig, tror jag . Så den var i färskt minne.
Sen kollade jag upp Rosewall rätt nyligen också, och de där överkörningarna från Connors var ju rätt anmärkningsvärda och på sitt sätt minnesvärda. Många var mäkta upprörda över hur den där oborstade ynglingen kunde vara så okänslig mot den fine gamle gentlemannen Rosewall ... som för övrigt är grymt underskattad och lite bortglömd, kan jag tycka. Alla känner till Laver tack vare hans dubbla Grand Slam, men Rosewall vann åtta GS och hade en karriär som spände från 50-talet till 80-talet. Den blott 170 cm långe australiensaren, född 1934, spelade på hög nivå ända fram till 1978 och spelade sin sista ATP-turnering 1980.
Rosewall vann sin första GS 1953 och den sista 1972, ett spann på 19 år, och så sent som 1974 var han alltså framme i två GS-finaler. Under åren 1957-1967, då han borde ha varit som bäst, tilläts han som proffs inte ställa upp i GS-turneringarna. Annars hade han garanterat haft betydligt fler titlar. Still going strong, fyller 88 om en månad
Ha! Som man känner sig själv... Däremot så kom den där finalen mellan Federer och Hewitt på tal nyss under US Open - av dig, tror jag . Så den var i färskt minne.
Åh fan, det har jag glömt. Men: den kom på tal nyligen av Roger själv, i en intervju han gjorde med allas vår favorit Babbsan Schett för Eurosport just inför Laver Cup. Då sa han:
But what was the best match Federer ever played in his long career, which spanned 81 Grand Slam tournaments?
"For me (the most) special is the US Open final against Lleyton Hewitt where I win 6-0 7-6 6-0," Federer recalled of his inaugural triumph at Flushing Meadows in 2004 against Australia's Hewitt.
"It doesn't happen like this in Grand Slam finals that you take off like that for a set, (have a) little wobble in the second set, then you dominate in the third again.
"I showed the world that I was a deserving world number one, and against a guy who I respect so much. I feel like if I look back I was (would?) almost like to play that match again."
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!