Citat:
Ursprungligen postat av
Sandkaka
När det gäller vilka som kommer att representera Sverige utåt är det redan klart att S-märkta Oscar Stenström kommer att fortsätta att leda Sveriges NATO- förhandlingar. Det ryktas att S - märkte Lars Danielsson – som nu är EU-ambassadör i Bryssel – ska få sitta kvar över det svenska ordförandeskapet i EU i vår.
/.../
Genom att behålla Oscar Stenström och - förmodligen - också Lars Danielsson skickas en stark signal till omvärlden om att Sveriges hållning ligger fast.
Det är ytterst sällan jag går tbx o scrollar inlägg, folk som reciterat vad jag skriver, osv. Jag skiter högaktningsfullt i vad andra tycker. Däremot är det här ett viktigt ämne och svaren jag fått Goddag Yxskaft. Det förtjänar att påpekas. En gång. På sin höjd.
Jag begriper uppriktigt sagt inte hur du resonerar. Oscar Stenström? Ehr..va?
Stenström är den person som Sossarna med viss framgång har använt som diplomat i förhandlingarna kring det trilaterala avtalet med Turkiet i samband med Sveriges Nato-ansökan. Danielsson Göran Perssons gamla statssekreterare i (S).* "Sveriges hållning ligger fast? “ Uhm..
Det här handlar inte ett skit om några lokala Sosse-meriter. Det här handlar om Sveriges internationella anseende i omvärlden.
- Om den säkerhetspolitiska, geopolitiska kontext Sverige är en (förvisso mycket liten) del av.
Sverigedemokraterna placerar man så långt bort det över huvud taget är möjligt - från just inflytande över Sveriges position - i just detta sammanhang. Det finns goda anledningar till det.
Förutom att ha valsat runt hos Socialdemokraterna inte är någon vidare merit i sig - har det ingenting med vare sig regeringsbildningen - eller mina invändningar mot regeringsbildningen under Ulf Kristersson att göra. Över huvud taget.
Du läser ju inte vad jag skriver, blandar och ger frikostigt bland äpplen och päron. Jag utgår ifrån att du därför inte heller lägger någon större vikt vid vad Politico, Washington Post, New york times, The Guardian, Der Spiegel eller Le Monde, osv. skriver heller.
Det som i kontexten 'Regeringsbildning 2022' är oerhört allvarligt i samband med utnämningarna till justitieutskottet resp. utrikesutskottet - är att Ulf Kristersson skänker bort en jävla stor bit av Sveriges trovärdighet och anseende utåt över tid i samband med utnämningarna.
Det är oförlåtligt. Och rent åt helvete.
Bland annat utifrån :
1) reaktionerna internationellt på valresultatet i Sverige
2) det faktum, att Sverige ska vara ordförandeland i EU nästa år
3) att Sverige ansökt om medlemskap i Nato.
4) att Uffe faktiskt inser vad han pysslar med.
Sedan kan vi lägga till eller dra ifrån bäst vi vill.
Inte desto mindre, är ordförande-utnämningarna i utrikesutskottet och justitieutskottet en skam för Sverige. Ulf Kristersson kan lova en kriminell sekt som Sverigedemokraterna att husera Sveriges äggproduktion en begränsad tid. Lobba in Oscar Sjöstedt bland griseknoarna i ett halvår (t.om det är högst olämpligt, vid närmare eftertanke). Ge dem ansvar för frisyrutbildningen via utbildningsutskottet. Whatever.
Emellertid kan en blivande statsminister i Sverige,
inte tillåta att ett gäng
kriminella ligister :
a) kommer i närheten av Sveriges lag
b) får ngn som helst möjlighet att representera Sverige utåt i internationella sammanhang.
c) under inflytande av a) och b) inverkar på c) bilden av Sverige i internationella sammanhang.
För att begripa riskerna - måste man såklart ta hänsyn både till brottsfrekvensen hos Sverigedemokraternas partimedlemmar - och vad det för västvärlden faktiskt innebär - att 20% av Sveriges befolkning röstar på ett parti (i ett demokratiskt val) med neonazistiska rötter.
Det kan även vara på sin plats, att även inkludera anspråken som Nato-allierad, fredsbevarande EU-medlem. En ambition om att värna demokratier i västvärlden, till skillnad från kleptokrater i autokratier med en heltigenom kringskuren, statsstyrd media som i bl.a Ungern och Ryssland.
Eller också kan man låta bli, syssla med historierevisionism, ta selfies med SS-soldater eller svinga järnrör.
Men
aldrig någonsin i egenskap av representant för Sverige.
Skiter man i att ta hänsyn till samtliga ovanstående infallsvinklar - är man säkert jävligt nöjd med regeringsbildningen!
* (edit. vill man, får man såklart inflika Jan Eliasson här, som en liten pikant illustration till skillnaden mellan agnarna och vetet.)