Artemis - det nya månprogrammet

Det bästa förslaget jag sett avseende NASA´s plan att sätta negrer & kvinnor på månen är att skapa en ny rymdkapplöpning.

Ett lag av enbart negrer som konstruktörer, övrig personal, forskare, astronauter osv. Dessa möter ett team med enbart kvinnor.

Så kollar vi andra på fyrverkerierna.

Ja. Det är helt otroligt hur man har rensat ut alla vita män ur Team Artemis. Ingen vågar tala om det. Woke-folket driver terror och alla högre tjänstemän, politiker och liknande som skulle säga något blir bortplockade ur karriären.

Och de som gör det kallar sig anti-rasister.

Samtidigt i den verkliga världen hittade jag den här intressanta artikeln om SLS och hur politisk inblandning gjorde att man satsade på utdaterad teknik från bl.a. Space Shuttle, trots att problemen med att arbeta med flytande väte var väl kända från det programmet.

https://arstechnica.com/science/2022...QBWiBBdoUJo6XE

Jag tycker allt detta snack om läckor känns som en efterhandskonstruktion. Så gick inte snacket när rymdfärjan flög. Då ansågs den vara en succé, förutom de två tragedierna som hade "förklarliga" orsaker men givetvis fick fruktansvärda följder.

Men nu klarar man inte att fylla på drivmedel alls utan ger upp i minst en månad framåt. Extremt märkligt. Det är inget onaturligt att fråga sig om det kan finnas andra orsaker.

...

Om de inte klarar av att fylla på drivmedel i ett system som gjort 135 starter, utan måste vänta en månad med uppskjutningen så får de acceptera att folk ställer frågor hur det kan ske.

Explodera heter det, inte detonera. Explosion sker med ljudets hastighet i gasblandningen i frågan och gäller alla exploderande gasblandningar. Vid detonation däremot så rör sig detonationsvågen fortare än ljudet. Därför blir det en mycket skarp tryckökning. Därför är det bara fasta och flytande sprängmedel som kan detonera. Under väldigt speciella omständigheter kan man även få detonation i en gas, men bara om gasmolekylerna själva är sprängämnen.

Explosioner kan trots detta vara mycket kraftiga ändå.
Deflagrationer sker med underljudshastighet, men kan vara våldsamma ändå.


Tja så snart man nått en bit högt upp i atmosfären så kan man vrida raketen åt vilket håll man vill.
Den ökar hastigheten hela tiden som raketen brinner.
Man brukar dock inte köra riktigt för fullt direkt vid starten för när raketen passerar ljudvallen vid 340 meter per sekund, då kan raketen börja att skaka kraftigt. Istället väntar man tills luften tunnats ut på högre höjd.
Sitter man i en bil och vrider på ratten så tar inte det så mycket energi, rörelseenergins bevarande gäller fastän bilen byter riktning lite grand.
Konstig bana dock, men om man är rädd för att den skulle störta så var det en väl vald uppskjutningsbana.

Man brukar också undvika att använda cirkumpolära banor därför att man har inga lyssnings- och kommando-stationer på Antarktis, och i Arktis eller ja de finns några. Men det finns inte så många av dem.
Antagligen är kanalerna upptagna med de få som finns.

Däremot på hela norra halvklotet finns det ju riktigt gott om lyssnings- och kommando-stationer.
Men på södra halvklotet som sagt var rätt dåligt med sådant.

De flesta TV-satelliter och liknande ligger i banor ganska nära ekvatorn. Där bor ju också de flesta kunderna, finns ju i och för sig satelliter som går i andra banor också. Dvs nordligare banor men parallellt med ekvatorn.


Tja, visst är det konstigt, men anslutningarna är olika byggda på SLS jämfört med rymdskytteln. Så vad vet man om hur tätningen ser ut ? Inte mycket.
Isen sitter liksom ivägen när man ska ansluta och sedan bryta anslutningen.
Minns ej hur det var byggt på skytteln.

Flytande gaser är alltid besvärliga och kan läcka precis överallt genom hårfina sprickor. Därför så var det egentligen bara glasrör man kunde vara 100 % säkra på att de inte läcker. På ett stålrör går det inte att se en hårfin läcka annat än med tex såpvatten eller med röntgenkameror.
Klimataktivisternas klister skulle kanske kunna fungera ?
Men då tar raketen med sig hela slangen ut i rymden.
Flytande vätgas är dock ett utmärkt bränsle med den högsta möjliga specifika impulsen av alla raketbränslen.

Att man återanvänder gamla konstruktioner som från skytteln till SLS, så har man gjort i alla tider.
En nykonstruerad motor däremot den måste testas i många timmar innan man vet alla dess svagheter.
Ett synnerligen svårt problem. Men om man alla garagepulare skulle kunna bygga sådant här hemma så ja javisst skulle det till slut bli en tillförlitlig konstruktion.

Ja, det blir lika lyckat som de negrar som ska ta sig över hela jävla Medelhavet som faktiskt är skitstort och inget litet Mälaren eller Östersjön. Ta en kryssning över Östersjön och ställ dig på däck så ser du att det är bra stort faktiskt. Medelhavet är till och med 5 ggr större eller hur det nu ligger till ?


Men månlandningskonspiratörerna kommer snart med en logisk följd av sina konspirationer att skytteln flög inte den heller, det var bara Hollywood-effekter. Några satelliter finns förstås inte heller.

Hur står det nu till med rymdkunskaperna nu, Mr Södertörn ? Det är ju självklart att man har bara ett "fönster" på några dagar per månad. Som du vet roterar Månen runt jorden på 28 dagar, det gör att under de flesta dagarna så är inte Månen nåbar med raket från jorden.
Man har ett litet tidsfönster man måste sikta på.

Man har tappat bort de 50 år gamla ritningarna till Apollo så man klarar inte att bygga en månfarkost. Man har glömt hur man fyller drivmedel i ett system som gjort 135 starter. Starship har exploderat fler gånger än någon kan räkna och väntar ständigt på olika miljöprövningar. Bara Starship kräver 16 uppskjutningar för att tanka men man har inget system för att tanka Starship I rymden, ingen kabin, ingen hiss, inga rymddräkter, inget modifierat Starship för månlandning, raptormotorerna har exploderat i juli och maj x2. Högste chefen verkar ha lagt av och leker med Twitter. Innan det designade han Starship I diskbänksplåt enligt en Tintin-bok.

De får acceptera att folk ifrågasätter vad som händer när de inte klarar att upprepa vad som utfördes för 50 år sedan. Då skickade man upp 6 expeditioner med 3 bilar nästan utan problem. Det var 10 år innan Sony Walkman uppfanns. Neil och Buzz navigerade till månen med Omegaklockor och använde sextant ungefär som Vasco da Gama.

Det sker så mycket desinformation runt detta nu att det förmodligen inte är någon idé att gå in på när uppskjutning kan ske. Jag har inte hittat någon information om uppskjutningsfönstret. Det är bara en detalj i det hela. Jag hade förväntat mig dagliga möjligheter, men jag har inte hittat informationen.

Det har åtminstone inte nämnts tidigare i de artiklar jag sett, att detta var sista möjligheten för denna månad.

Enligt New York Times och projektledaren hade det gått att försöka igen om ett par dagar men de gav upp. Det gick inte att tanka!
De har blivit globala och förlorat allt självförtroende.

Apollo 17 bara cruisade iväg 7 km I månbilen. De visste att den skulle fungera. Annars visste de att de hade kraft att bara vandra tillbaka till månlandaren som var byggd av folie.

Det kanske aldrig kommer att gå att åka till månen igen. Vi som var med då kan ha levt under mänsklighetens mest framstående period. Nu väntar bara en kall och mörk vinter och kanske global undergång.

Och ryssarna fortsätter ju bara av farten att bygga Soyuz-raketerna. Det är väl nu över 1000 lyckade uppskjutningar. Men allt blir till skrot, de tar inte vara på något.
Det ligger utbrända raketsteg överallt på stäppen där.
Ryssarna tycks resonera som så att frakten är för dyr för att ta tillvara skrotet.
Varje uppskjutning är så sanslöst dyr ändå att värdet i motorerna är för litet att ta vara på.
Motorer har de ju många av.
Ryssarna tyckte ju att kvantitet gick före kvalitet.
Det är dock ingen match att tanka i rymden, varje gång ISS får besök så tankas den ju upp med vatten, syrgas och bränsle till styrraketerna.

Men att tanka en större farkost i rymden kan bli mycket knivigare, och att man hellre använder självantändande bränslen då. Tyvärr är flera av dem rätt så obehagliga.


NASA har inte så mycket till pressavdelning. men dels så roterar jorden runt sin egen axel, men Månen roterar också runt jorden. Därför finns det bara bestämda "fönster" att använda. Tror att Apollo hade bara 4-5 timmars fönster att få iväg sina raketer på.
Ja mycket har hunnits glömmas bort.
Med resor till Mars verkar de bara kunna ske cirka vart tredje år.

OBS Det är helt normalt att man kör motorer tills att de sprängs i testriggen, det gör man även med flygmotorer.

Det är rimligt att det finns ett dagligt fönster, som förskjuts med 1/28:del varje dag, eller närmare en timma.

För den skull man måste ta hänsyn till andra saker som t.ex supermånar, dvs om månen är nära eller långt bort i sin bana, är den perioden betydligt längre vilket får mig att tro att det är irrelevant, så länge man tar hänsyn till det. Månen är inte 36.000 mil bort konstant. Den är inte heller alltid exakt över ekvatorn, men även detta har en längre period. Det var nåt om 9 år?

Diskbänksplåt är verkligen inget dåligt material. Det har många bra strukturella egenskaper som lämpar sig bra för rymdteknik ungefär.

Ja, all den bandynamiken är komplicerad och NASAs pressavdelning kunde varit lite bättre förberedd.
Med skisser osv. Finns ju i och för sig också en sådan som visar farkostens tänkta och komplicerade bana på diverse space-sajter.
Det är inte många som tänker på att Månen rör sig hela tiden, och är lättare att nå under viss tid per månad. Kom ihåg att farkosten måste kunna lämna jordens bana helt för att ansluta till en bana runt månen.
Ritningarna på Apollo finns nog kvar, men är kanske spridda i olika arkiv.
Vet inte men det stod ju att 10-tals om inte 100-tals miljoner akter och ritningar finns i USA och med nuvarande takt att digitalisera dem så tar det evigheter.

Men det väger mer än kapton-folie. Neil och Buzz fyllde bara på fotogen och syre, sedan åkte de. (och det hypergoliska kvävedrivmedlet i CSM/landaren) En uppskjutning. Elon funderar forfarande på hur han skall skjuta upp en mack i rymden. 16 uppskjutningar!

Projektledaren sade att de hade kunnat göra ett nytt försök om ett par dagar men de gav upp. De hade glömt hur man tankade på samma sätt som man tankat rymdfärjan 135 gånger.

Enkelt förklarat.

Detonation= Tryckvåg
Deflagration = Eldboll
Explosion = Snabbt expanderande gas.

En explosion är ett samlingsnamn för snabbt expanderande gaser. Detonation är när flamfronten rör sig snabbare än ljudhastigheten. Deflagration är när flamfronten är lägre än ljudhastigheten.

Både metan och och väte kan detonera i luft. Och det är sannolikt vad SpaceX lyckades med. Det är också anledningen till att man, i fallet med SLS, är väldigt försiktig med att släppa ut vätgas runt raketen.

Scott Manley om SpaceX händelsen.

Deflagration ser man varje gång Delta 4 startar och är inte nödvändigtvis ett problem. Detonation är ett jätteproblem.

Väte kan mer eller mindre krypa genom metaller eftersom att molekylen är så liten. Det är ett bra raketbränsle på många sätt. Men det är ett helvete att hålla raketerna täta. Även färjan hade stora problem.