I södra Spanien åkte för ett tag sen två yngre poliser, som var på väg avsluta sitt pass för natten, förbi ett diskotek när två flickor kom ut varav den ena var lätt överförfriskad. Poliserna ingrep och tyckte att de skulle eskortera flickorna hem och väl framme tyckte de att de skulle följa med upp i lägenheten också och började där tafsa på flickorna. Sen hjälpte den ena polisen en av flickorna, den lite överförfriskade, snorta lite kokain och efter det så hade samme polis sex med den då passiva flickan. Den andra flickan sprang ut på gatan och tillkallade polis. Lite kort och förenklat beskrivet.
Åklagaren yrkade sen på maxstraffet 15 års fängelse för vardera polis gånger två, eftersom de var två flickor, summa totalt 60 års fängelse för de två unga poliserna. Det kan sägas att Spaniens nyliga lagskärpningar runt sexbrott färgats av motsvarande svenska lagändringar i det att polisen som tafsat också yrkades få 30 års fängelse.
Uppenbarligen tyckte inte heller den värst utsatta flickan av de två att 60 års fängelse stod i proportion till det inträffade och att det inte var en påföljd hon sen skulle kunna leva med i 30 år och i synnerhet inte med tanke på att media då skulle hålla fallet vid liv hela tiden ... och lät sitt juridiska ombud kontakta polisernas advokater och kom med dem fram till en uppgörelse om två års fängelse villkorligt vardera och skadestånd om 800 000 kronor (vilka sedan blev insatta på ett spärrat konto redan innan rättegången).
Ställd inför faktum att flickorna inte tänkte samarbeta med åklagaren om han inte följde överenskommelsen om straff så sänkte han sitt yrkande om fängelse från totalt 60 år till 4. En domstol fastställde senare de två åren villkorligt vardera för poliserna, fast domaren själv var emot, inte så mycket för enom till straff som androm till varnagel.
Baronessan Kennedy försökte få till en förlikning mellan JA och de svenska flickorna sommaren 2011 men fick nobben direkt.
Vad var det för bevekelsegrunder som fick AA pch SW, utan att ens fråga närmare om förlikningen, kunna tänka sig leva med tanken på ett av MN orkestrerat flerårigt fängelsestraff för JA - medan flickorna i Spanien i motsvarande situation var de som sökte förlikning, för att de tänkte framåt, för att kunna gå vidare i livet. Och framför allt, vad är det som gör att AA och SW fortfarande framhärdar trots utvecklingen av fallat med JA bakom lås och bom mer eller mindre i tolv år hittills och med en livstidsdom hängande över sig. När AA och SW lät sig intervjuas i TV4 januari 2021 så gjordes det på Långholmen, antagligen var det ursprungligen tänkt att fängelset där skulle utgöra (o)passande fond för intervjun. Ramberg uttryckte i samma veva att hon kände obehag inför AAs sätt att göra karriär på att beskriva det inträffade.
Vi har AAs famösa
hämndlista samt vittnesförhör som säger att SW funderade på att kontakta Expressen för att få
hämnd och hon har även låtit sig intervjuas av JV i the Guardian vilket har resulterat i en färdig artikel men som sen aldrig publicerats, antagligen beroende på att det SW sa där sen visade sig motsägas av egna tidigare SMS. AA säger i sin lista att hämnden ska matcha dådet i storlek och den gränsen borde väl ha passerats nu? Att vi ock ska förlåta dem oss skyldiga äro fick uppenbarligen underordna sig hämnden. Är det något högre än omtanken om sig själva och framtiden som gör att de ändå fortsatt framhärdar, ser de sig som en
Nemesis, eller kanske snarare
erinyer som hämnas genom att driva sina offer till vanvett.
