Citat:
Jag håller med, men i likhet med att få en diagnos i villken sjukdom som helst, kan TS undermedvetna önskan vara att känna sig mindre ensam. Att få ett namn på vad man lider av kan minska känslan av separation. Typ "ahaaa det finns ett namn för detta. Jag är inte ensam".
Ja den aspekten finns givetvis, att tillhöra en grupp är djupt inrotat hos oss. Dock behöver en diagnos inte medföra tillhörighet, dessa typer av diagnoser är fortfarande stigmatiserade i samhället. Då är Sverige ändå mer tolerant än många andra länder. Att eftersträva en diagnos inom psykiatrin är bara det ett varningstecken. TS är ung, tillhörighet kan fås i andra sammanhang.
Det här är enbart en konsekvens av att samtiden inte förstår att livet fluktuerar och att vara annorlunda fortfarande inte innebär abnormalitet som medför patologiska konsekvenser. Personer som TS har alltid funnits och de har klarat sig fint utan diagnoser. Att rada upp svårigheter här och var är inte evidens för att ett fel föreligger en diagnos. Att folk dessutom svarar i tråden utan att veta vem TS är och hurdan han är, hur han tänker och resonerar, att han absolut kan ha en diagnos, påvisar enbart låg kognitiv kapacitet.
I sådana fall, som jag skrev till TS, borde alla få sina diagnoser. Diagnoserna är inte binära och till skillnad från övrig fysiologisk patologi ter sig psykiatriska besvär mer dynamiskt, vilket redan där tyder på att individen påverkar sitt tillstånd. Det är dessutom ett varierande spektrum och inte en enkel diagnos som alla passar in i för att man tror detta. Alla har någon form självskadebeteende, alla har tendenser till exempelvis ADHD, autism, tendenser till affektiva störningar. De flesta har haft suicidala tankar utan att agera eller påverkas. Få är medvetna eller tänker på det. Det är ju inte det som utgör diagnos. Det är konsekvenserna, dvs att det det blir enormt patologiskt som medför negativ inverkan på livet långvarigt. Diagnoser sätts inte alltid korrekt heller då det bygger på den subjektiva upplevelsen och den i sig påverkas av en rad faktorer.
Grupptillhörighet i all ära, det är inte frågan om grupptillhörighet eller självinsiktsfråga. Det här en konsekvens av samhällets idioti som avspeglar sig på unga men ses även hos övriga. TS undrar om han är autist eller psykopat för att han inte förstår att det han beskriver om sig är en variation av normala beteenden. Det är häpnadsväckande att folk, inte enbart TS inte förmår begripa att en kan uppfylla en och annan punkt som involverar ett tillstånd utan att ha en diagnos. Nyanser saknas ofta, det är entydigt tänk som gäller idag.
