Säg aldrig att du är någons chef utan se dig mer som en person med något större ansvar. Lägg dig på dina medarbetares nivå och var inte rädd för att göra skitjobb eller hjälpa till med enklare saker, förutsatt att du har tid. Jag brukade vid varje ledig stund gå en runda, tömma sopor, plocka in disk, göra små inköp eller fråga om någon behöver min hjälp. Fungerar även lite som meditation när man fyllt huvudet med allt för mycket frågor och information.
Förutsätt alltid att den du är chef över, vet mer än dig själv eller besitter högre kompetens trots att du är dennes chef. Lär dig av alla och lyssna till alla oavsett vilken roll han eller hon har.
Delegera inte uppgifter rakt av eller för specifikt, utan låt dina medarbetare behålla glädjen i att lösa utmaningar på sitt eget sätt. Att bara följa någons instruktioner gör att man snabbt tappar motivationen för att göra ett bra jobb. Alltså, säg vad du önskar ska ske eller uppnås men låt medarbetare lösa uppgiften på egen hand. Märker du att det inte går alls så lägg fram tips och idéer eller berätta hur du kanske hade gjort, men säg aldrig exakt hur någon ska göra.
Var ödmjuk och visa mycket uppskattning, speciellt om någon anstränger sig lite extra, men det måste vara genuint och komma inifrån dig själv. Känn tacksamheten inom dig först, och dela sen med dig av den till alla som förtjänar den
Nu har du grunden!
En sak till som jag kom på nu. När något har gått snett eller blivit fel, SÄG ALDRIG HUR NÅGON BORDE HA GJORT... när något redan har skett så är din enda uppgift att blicka framåt, hitta lösningar, dela med dig av lösningar. Att påpeka fel som redan inträffat sänker bara energin för alla. Minns en chef som aldrig hjälpte till, men när någon gjort sitt bästa och det ändå råkat gå fel så skulle han alltid komma och säga hur personen borde ha gjort. Undvik! Jobba förebyggande eller framåtblickande!