I väntan på avvisning - Tema: snyftartiklar

Läst lite om detta fallet och känslan är att varje artikel undanhåller någonting eller att hon ljuger.

Först försvinner pappan spårlöst och några år senare försvinner systern spårlöst. Är de verkligen helt borta och hon har ingen aning var de har tagit vägen? Känns märkligt.

Men de har ju trots allt bott tillsammans under flera år, och på något vis påstås de ha kommunicerat på svenska med varandra och hon har på så vis totalt glömt bort sitt modersmål franska. Känns mer än märkligt. Skulle säga osannolikt att hon så snabbt helt glömt bort sitt modersmål så att hon inte ens kan göra sig förstådd längre.

och nu senast att hennes bagage "blev kvar på flygplatsen" utan att hon fick ta med det. Sedan fick hon muta sig in för att hämta sitt bagage. Helt själv. Utan att kunna göra sig förstådd.

Kan tycka det är lite synd om henne och att det kanske var fel att utvisa henne, men storyn stinker av lögner.

Läst lite om detta fallet och känslan är att varje artikel undanhåller någonting eller att hon ljuger.

Först försvinner pappan spårlöst och några år senare försvinner systern spårlöst. Är de verkligen helt borta och hon har ingen aning var de har tagit vägen? Känns märkligt.

Men de har ju trots allt bott tillsammans under flera år, och på något vis påstås de ha kommunicerat på svenska med varandra och hon har på så vis totalt glömt bort sitt modersmål franska. Känns mer än märkligt. Skulle säga osannolikt att hon så snabbt helt glömt bort sitt modersmål så att hon inte ens kan göra sig förstådd längre.

och nu senast att hennes bagage "blev kvar på flygplatsen" utan att hon fick ta med det. Sedan fick hon muta sig in för att hämta sitt bagage. Helt själv. Utan att kunna göra sig förstådd.

Kan tycka det är lite synd om henne och att det kanske var fel att utvisa henne, men storyn stinker av lögner.

Precis. Det här att trotsa lagar och visa att man inte bryr sig ska faktiskt inte vara en fördel utan ses som en nackdel.
Jag vet en som väntar på uppehållstillstånd i Sverige, han gör det i Italien trots att han har sin fru i Sverige. Det är att respektera lagar och visa att man vill och förtjänar vara i Sverige.
Sådana människor som visar skötsamhet ska ha förtur.

Så kan det vara.



Det behöver finnas fler alternativ än att antingen ge uppehållstillstånd, eller dumpa henne på en flygplats i Kongo.

Fallet med Chancelvie visar att Sverige behöver bygga upp en myndighet som ägnar sig åt hänsynsfull återvandring. En sådan myndighet hade exempelvis kunnat hjälpa Chancelvie med problemet med identitetshandlingar.

Asylsvenskan, f.d. Sydsvenskan, går ut hårt i en serie PK-artiklar om avvisningar som inte verkställs, av olika skäl. Dock mycket fokus på kurder.

TEMA: AVVISNINGAR (obs! läs artiklarna i sin helhet)

Tusentals avvisade flyktingar i Sverige väntar på att utvisas till länder där självständiga regioner inte tar emot dem.

Den kurdiska regimen i norra Irak tar inte emot någon som avvisats från Sverige mot sin vilja. Det är välkänt för svenska myndigheter.

– Det är en växande grupp som befinner sig i limbo. De förväntas lämna Sverige, men kan inte återvända, säger Bo Johansson, jurist på Rådgivningsbyrån för asylsökande.

http://sydsvenskan.se/malmo/article342215.ece

Nizar Said vill varken åka till Arbil eller till Bagdad.

Han vill stanna i Malmö. Han har bott i Sverige i sju år och är gift med en kvinna som har permanent uppehållstillstånd. Han har jobb. Han kommer från staden Sayed Sadek i norra Irak. Sydsvenskan har inte möjlighet att granska de skäl som han angett när han sökt uppehållstillstånd i Sverige, eller avgöra om Migrationsverkets bedömning är riktig.

http://sydsvenskan.se/malmo/article342216.ece

Kurdiska regeringen är kritisk till svenska Rikspolisstyrelsens rekommendation att transportera avvisade till norra Irak via Bagdad.

-Vi tycker inte att det är lämpligt. Vägen mellan Bagdad och irakiska Kurdistan är inte alltid den säkraste, säger Taha Barwary, som är idrotts- och ungdomsminister.

Taha Barwary är svensk medborgare och pendlar mellan Sverige och Irak. Hans förklaring till att den kurdiska provinsregeringen inte tar emot personer som avvisats mot sin vilja är brist på kapacitet.

– Vi har tusentals interna flyktingar. Vi kan inte ta emot alla på ett humant sätt. Vi vill att man väntar med att belasta oss.

http://sydsvenskan.se/malmo/article342218.ece

Hur har det kunnat gå så här långt? Tusentals illegala har fått papper på beslut men länderna vill inte ta emot dem. Vi som trodde lyckan var gjord när Billström stramade åt och tecknade avtal med länderna.

Vem hade kunnat ana denna twist i handlingen?

Så berätta för mig, hur i helvete har det kunnat bli så här?

Och hur ska vi få stenökenländerna att förstå; -Vi vill inte era medborgare i Sverige. De har inga godtagbara skäl till att vara i Sverige. De har fått avvisningsbeslut på detta.

(Och vad är syftet med Asylsvenskans alla snyftartiklar numera??)

Nå, vad säger panelen?

Vem skall betala för den här myndigheter?

Vi behöver en fungerade myndighet som kan rensa Sverige på illegala och deportera dem.

Att dessa illegala inte har korrekta papper, det är deras problem och inte Sveriges problem.

Svenska skattebetalare. Förslagsvis tar man pengarna som nu läggs på invandring, och styr om pengarna så att dom istället går till återvandring.



Vi kommer att behöva överväga återvandring även för legala invandrare. Sverige har helt enkelt tagit emot alldeles för många invandrare. Det bästa för alla parter är att återvandringen sker så hänsynsfullt som möjligt.



I fallet med Chancelvie, så hade hon sitt pass med sig vid ankomst till Sverige. Men passets giltighet hann löpa ut under den långa vistelsen i Sverige.

Kriminellt belastad skickas hem till Irak:

Tidningen Syre: Våldsam deportation till Bagdad: (betalvägg)

Våldsam deportation till Bagdad: ”De skiter i att vi är människor”

Förra veckan tvångsutvisades elva personer med ett chartrat plan till Iraks huvudstad Bagdad. Innan planet lyfte skadades två personer svårt då tumult utbröt. ”När jag klev på planet såg jag de som hade misshandlats. De ville bara verkställa det här. De skiter i att vi är människor”, säger 22-åriga Hussein, som väcktes av polis mitt i natten med budskapet om att han omedelbart skulle utvisas.

Natten till onsdagen den 24 augusti rycktes elva personer upp ur sina sängar och fick veta att de skulle utvisas till Irak. Två av dem ska ha gjort motstånd innan de klev ombord på planet och fick sina händer svårt skadade. Väl framme i Bagdad lämnades de av svensk personal på flygplatsen, där de spärrades in i ett ”smutsigt litet rum”. Syre har sökt Nationella transportenheten, Kriminalvårdens transporttjänst, som hade ledsagare med på planet.

Syre har pratat med 22-åriga Hussein som nu är i Bagdad. Han låg och sov när han abrupt väcktes och fick veta att han omedelbart skulle köras till Arlanda och därefter sättas på ett direktflyg till Bagdad, Irak. Hussein var 15 år gammal när han kom till Sverige men skrevs upp i ålder efter en medicinsk åldersbedömning, trots att de dokument han hade med sig från Irak styrker att han skulle ha varit 15 vid den tidpunkten.

– Från ingenstans kom de till mig mitt i natten och sa att vi skulle åka till Irak. Jag blev livrädd och var helt oförberedd. De frågade om jag ville samarbeta (skriva på papper om frivilligt återvändande, reds. anm.) och jag svarade nej. Då satte de på mig handfängsel. Jag sa att jag ville packa ihop mina saker och gå på toaletten. Det fick jag inte göra. De satte på mig ett bälte runt midjan och fäste mina händer vid det, säger Hussein över telefonen från Bagdad, där han nu bor tillfälligt hemma hos en vän.

Förutom Hussein och de tio andra som skulle utvisas fanns cirka 25 poliser med ombord, minst två per person som skulle utvisas. Det var när Hussein satt på planet som han såg två personer med vad han säger var ”brutna armar”. De hade försökt göra motstånd när de skulle tas ombord.

– Vakterna hade gripit tag i deras händer och vridit om. De här killarna grät hela vägen till Irak, de hulkade och hade jätteont. De sa att de hade ont – händerna var röda och väldigt svullna – men de fick inte någon vård, säger Hussein.

Enligt Hussein var bemötandet från personalen ombord ”inte trevligt”. Han berättar att de ska ha sagt saker som ”håll käften”, ”ingen kommer hjälpa er” och ”vi ska lämna er”.

"Fruktansvärd" hantering
Husseins advokat Karin Gyllenring menar att hanteringen har varit anmärkningsvärd från de ansvarigas sida. Oavsett vem som råkar ut för någonting liknande så har det varit en inhuman behandling och Hussein har, precis som många som hotas av utvisning, haft stora psykiska problem till följd av tidigare trauma och den stress ett utvisningshot utgör.

– Det har tidigare inte gått att utvisa med tvång till Irak och därför är den här deportationen anmärkningsvärd. Det mest uppseendeväckande är att det gjorts i smyg, helt utan förvarning för berörda personer. Jag kan bara tala för min klient men han har suttit inlåst på ett sätt som gör att han inte har kunnat göra någonting för att motsätta sig eller förhindra utvisningen genom att till exempel lämna in en anmälan om verkställighetshinder. Jag tycker att det minsta man kan göra är att säga till lite i förväg att en avresa kommer att ske, så han i alla fall hade kunnat gå på toaletten och kanske plocka ihop sina tillhörigheter innan de åkte till flygplatsen, säger Karin Gyllenring

Att deportationen genomfördes nu – knappt två veckor innan valet – kan vara någon form av signal om att regeringen vill visa ”vad man går för”, menar Karin Gyllenring.

– Jag känner oro för att den här typen av hantering av utsatta människor kommer fortgå. Det är inte humant och jag hoppas att det inte kommer gå till på det sättet framgent.

Utfryst och hotad av familjen
När Syre pratar med Hussein är han hemma hos vännen i Bagdad. Under de tio månader som han satt i förvaret fick han lugnande medel och anti-psykotisk medicin som egentligen kräver en avvänjningsperiod. Han berättar att han inte vet vad han ska göra nu, annat än att ”överleva”. Sin familj har han ingen kontakt med eftersom de inte accepterar att han har lämnat islam. Kanske kommer han fly igen.

Efter ankomsten förra veckan vände planet från Sverige nästan omedelbart. Han och de tio andra stängdes när de tvingats av planet av irakisk militär in i ett litet, smutsigt rum på flygplatsen. För att komma ut behövde någon komma och identifiera dem. Husseins kontaktperson Suada, som fått information om utvisningen men sedan inte hört något mer, fick tag på en vän till Hussein i Irak som identifierade honom.

– Jag skrev till kompisen att Hussein har blivit utvisad och jag vet ingenting mer. Vi pratade kort innan han gick på flygplanet men sedan hörde jag ingenting mer från honom och visste inte om han hade kommit fram, säger Suada, som var mycket orolig och sökte gränspolisen för att få reda på vad som hänt.

Ingen blev kontaktad
Liksom Husseins advokat Karin Gyllenring är Suada kritisk till hur utvisningen har genomförts. Under tiden som Hussein hade suttit i Migrationsverkets förvar hade hon ofta kontakt med gränspolisen och de hade kontaktuppgifter till henne och till andra som har fullmakt i Husseins fall.

– Jag kan förstå att de ville genomföra utvisningen och inte ge information till så många – men i vanliga fall brukar de förvarna så att personen som ska utvisas kan förbereda sig. Nu gjorde de det sent på kvällen och ingen av oss som har fullmakt i Husseins ärende blev kontaktade.

Enligt Hussein lämnades också de två som skadats innan avfärd från Sverige i det lilla rummet på Bagdads flygplats. Ingen av dem fick någon vård och de kunde inte sova på grund av smärtan. När Hussein lämnade flygplatsen var det fortfarande några av de som utvisats som var kvar på flygplatsen, eftersom ingen kommit dit för att identifiera dem.

"Förbättra återvändandet"
Flera av personerna ombord på planet var dömda för brott i Sverige. Syre har sökt migrationsminister Anders Ygeman med anledning av utvisningen men han avböjer en muntlig intervju och skriver istället i ett mejl att ”det har förekommit utvisningar till Irak tidigare under året och i förra veckan skedde ytterligare en verkställighet av personer som dömts till utvisning på grund av brott”. Det råder inget verkställighetsstopp till Irak och regeringen för enligt migrationsministern dialog med flera länder om att ”förbättra återvändandet”. Att säkerhetsläget i Irak de senaste månaderna kraftigt försämrats till följd av det politiska läget tar ministern ingen notis om i sitt mejl. Syre har följt upp med fler frågor om förhållandena ombord på planet och vilka riktlinjer det finns för personalen.

Hussein dömdes under en tid han levde som hemlös för mindre brott. Han blev själv också utsatt för brott under den här tiden. Sedan han till slut fick hjälp med boende och sysselsättning via ideella krafter har han inte begått några lagöverträdelser. Syre har inte kunnat bekräfta vad övriga på planet haft för brottshistorik.

– Jag kan tycka att det inte spelar någon roll eftersom det här framförallt handlar om hur utvisningen gick till. De som har begått brott har avtjänat sina straff. Men oavsett så har de här människorna har fortfarande mänskliga rättigheter även om de inte har ”rätt” att stanna i Sverige. De ska inte bli behandlade på det här sättet, säger Suada, och fortsätter:

– Hussein föll mellan stolarna och hamnade på grund av Sveriges migrationspolitik på gatan som 17-åring. Samma politik fortsätter nu att skapa utanförskap. Våra politiker måste utkrävas ansvar istället för att individen ska bära hela skulden för ett brustet system.

Kriminellt belastad skickas hem till Irak:

Tidningen Syre: Våldsam deportation till Bagdad: (betalvägg)

Våldsam deportation till Bagdad: ”De skiter i att vi är människor”

Förra veckan tvångsutvisades elva personer med ett chartrat plan till Iraks huvudstad Bagdad. Innan planet lyfte skadades två personer svårt då tumult utbröt. ”När jag klev på planet såg jag de som hade misshandlats. De ville bara verkställa det här. De skiter i att vi är människor”, säger 22-åriga Hussein, som väcktes av polis mitt i natten med budskapet om att han omedelbart skulle utvisas.

Natten till onsdagen den 24 augusti rycktes elva personer upp ur sina sängar och fick veta att de skulle utvisas till Irak. Två av dem ska ha gjort motstånd innan de klev ombord på planet och fick sina händer svårt skadade. Väl framme i Bagdad lämnades de av svensk personal på flygplatsen, där de spärrades in i ett ”smutsigt litet rum”. Syre har sökt Nationella transportenheten, Kriminalvårdens transporttjänst, som hade ledsagare med på planet.

Syre har pratat med 22-åriga Hussein som nu är i Bagdad. Han låg och sov när han abrupt väcktes och fick veta att han omedelbart skulle köras till Arlanda och därefter sättas på ett direktflyg till Bagdad, Irak. Hussein var 15 år gammal när han kom till Sverige men skrevs upp i ålder efter en medicinsk åldersbedömning, trots att de dokument han hade med sig från Irak styrker att han skulle ha varit 15 vid den tidpunkten.

– Från ingenstans kom de till mig mitt i natten och sa att vi skulle åka till Irak. Jag blev livrädd och var helt oförberedd. De frågade om jag ville samarbeta (skriva på papper om frivilligt återvändande, reds. anm.) och jag svarade nej. Då satte de på mig handfängsel. Jag sa att jag ville packa ihop mina saker och gå på toaletten. Det fick jag inte göra. De satte på mig ett bälte runt midjan och fäste mina händer vid det, säger Hussein över telefonen från Bagdad, där han nu bor tillfälligt hemma hos en vän.

Förutom Hussein och de tio andra som skulle utvisas fanns cirka 25 poliser med ombord, minst två per person som skulle utvisas. Det var när Hussein satt på planet som han såg två personer med vad han säger var ”brutna armar”. De hade försökt göra motstånd när de skulle tas ombord.

– Vakterna hade gripit tag i deras händer och vridit om. De här killarna grät hela vägen till Irak, de hulkade och hade jätteont. De sa att de hade ont – händerna var röda och väldigt svullna – men de fick inte någon vård, säger Hussein.

Enligt Hussein var bemötandet från personalen ombord ”inte trevligt”. Han berättar att de ska ha sagt saker som ”håll käften”, ”ingen kommer hjälpa er” och ”vi ska lämna er”.

"Fruktansvärd" hantering
Husseins advokat Karin Gyllenring menar att hanteringen har varit anmärkningsvärd från de ansvarigas sida. Oavsett vem som råkar ut för någonting liknande så har det varit en inhuman behandling och Hussein har, precis som många som hotas av utvisning, haft stora psykiska problem till följd av tidigare trauma och den stress ett utvisningshot utgör.

– Det har tidigare inte gått att utvisa med tvång till Irak och därför är den här deportationen anmärkningsvärd. Det mest uppseendeväckande är att det gjorts i smyg, helt utan förvarning för berörda personer. Jag kan bara tala för min klient men han har suttit inlåst på ett sätt som gör att han inte har kunnat göra någonting för att motsätta sig eller förhindra utvisningen genom att till exempel lämna in en anmälan om verkställighetshinder. Jag tycker att det minsta man kan göra är att säga till lite i förväg att en avresa kommer att ske, så han i alla fall hade kunnat gå på toaletten och kanske plocka ihop sina tillhörigheter innan de åkte till flygplatsen, säger Karin Gyllenring

Att deportationen genomfördes nu – knappt två veckor innan valet – kan vara någon form av signal om att regeringen vill visa ”vad man går för”, menar Karin Gyllenring.

– Jag känner oro för att den här typen av hantering av utsatta människor kommer fortgå. Det är inte humant och jag hoppas att det inte kommer gå till på det sättet framgent.

Utfryst och hotad av familjen
När Syre pratar med Hussein är han hemma hos vännen i Bagdad. Under de tio månader som han satt i förvaret fick han lugnande medel och anti-psykotisk medicin som egentligen kräver en avvänjningsperiod. Han berättar att han inte vet vad han ska göra nu, annat än att ”överleva”. Sin familj har han ingen kontakt med eftersom de inte accepterar att han har lämnat islam. Kanske kommer han fly igen.

Efter ankomsten förra veckan vände planet från Sverige nästan omedelbart. Han och de tio andra stängdes när de tvingats av planet av irakisk militär in i ett litet, smutsigt rum på flygplatsen. För att komma ut behövde någon komma och identifiera dem. Husseins kontaktperson Suada, som fått information om utvisningen men sedan inte hört något mer, fick tag på en vän till Hussein i Irak som identifierade honom.

– Jag skrev till kompisen att Hussein har blivit utvisad och jag vet ingenting mer. Vi pratade kort innan han gick på flygplanet men sedan hörde jag ingenting mer från honom och visste inte om han hade kommit fram, säger Suada, som var mycket orolig och sökte gränspolisen för att få reda på vad som hänt.

Ingen blev kontaktad
Liksom Husseins advokat Karin Gyllenring är Suada kritisk till hur utvisningen har genomförts. Under tiden som Hussein hade suttit i Migrationsverkets förvar hade hon ofta kontakt med gränspolisen och de hade kontaktuppgifter till henne och till andra som har fullmakt i Husseins fall.

– Jag kan förstå att de ville genomföra utvisningen och inte ge information till så många – men i vanliga fall brukar de förvarna så att personen som ska utvisas kan förbereda sig. Nu gjorde de det sent på kvällen och ingen av oss som har fullmakt i Husseins ärende blev kontaktade.

Enligt Hussein lämnades också de två som skadats innan avfärd från Sverige i det lilla rummet på Bagdads flygplats. Ingen av dem fick någon vård och de kunde inte sova på grund av smärtan. När Hussein lämnade flygplatsen var det fortfarande några av de som utvisats som var kvar på flygplatsen, eftersom ingen kommit dit för att identifiera dem.

"Förbättra återvändandet"
Flera av personerna ombord på planet var dömda för brott i Sverige. Syre har sökt migrationsminister Anders Ygeman med anledning av utvisningen men han avböjer en muntlig intervju och skriver istället i ett mejl att ”det har förekommit utvisningar till Irak tidigare under året och i förra veckan skedde ytterligare en verkställighet av personer som dömts till utvisning på grund av brott”. Det råder inget verkställighetsstopp till Irak och regeringen för enligt migrationsministern dialog med flera länder om att ”förbättra återvändandet”. Att säkerhetsläget i Irak de senaste månaderna kraftigt försämrats till följd av det politiska läget tar ministern ingen notis om i sitt mejl. Syre har följt upp med fler frågor om förhållandena ombord på planet och vilka riktlinjer det finns för personalen.

Hussein dömdes under en tid han levde som hemlös för mindre brott. Han blev själv också utsatt för brott under den här tiden. Sedan han till slut fick hjälp med boende och sysselsättning via ideella krafter har han inte begått några lagöverträdelser. Syre har inte kunnat bekräfta vad övriga på planet haft för brottshistorik.

– Jag kan tycka att det inte spelar någon roll eftersom det här framförallt handlar om hur utvisningen gick till. De som har begått brott har avtjänat sina straff. Men oavsett så har de här människorna har fortfarande mänskliga rättigheter även om de inte har ”rätt” att stanna i Sverige. De ska inte bli behandlade på det här sättet, säger Suada, och fortsätter:

– Hussein föll mellan stolarna och hamnade på grund av Sveriges migrationspolitik på gatan som 17-åring. Samma politik fortsätter nu att skapa utanförskap. Våra politiker måste utkrävas ansvar istället för att individen ska bära hela skulden för ett brustet system.

"Znar Bozkurt, en homosexuell kurdisk aktivist, har sedan augusti suttit i förvar i väntan på beslut om han ska få stanna i Sverige eller utvisas till Turkiet.

I samband med att Bozkurt fick avslag på sin asylansökan klassade Säpo honom som en säkerhetsrisk..."

https://sverigesradio.se/artikel/borasaren-znar-far-hjalp-av-manniskorattsorganisation-kritiserar-sapo

"Znar Matteus Bozkurt är en 27-årig man som är bosatt i Borås, han är gift med Tage som är aktiv i Liberalerna på kommunal nivå. Tillsammans har de två katter och en papegoja."

https://www.gp.se/debatt/att-utvisa-znar-bozkurt-vore-en-skam-och-en-r%C3%A4ttsskandal-1.79912594