Var finns medvetandet?

En människa kan lätt i stressiga situationer så att säga hoppa ur skallen och se sig utifrån. Det kallas för utanför kroppen upplevelse. Vi luras att tro att medvetandet sitter bakom ögonen, men om man accepterar att medvetandet sitter i skallen så får man väl revidera det om medvetandet kan hoppa ur en på det sättet.

Det finns en ruttnande hjärna, cerebrospinalvätska, bloc, skelett, hår och annat, ja, mellan likets öron. Någonstans i detta kadaver gavs upphov till ett medvetande när individen levde.

Men det du säger stämmer. Allt är relativt, egentligen. Men om man ignorerar panrelativismen, så är allt materiellt/fysiskt, förutom medvetandet, då. Du kan ifrågasätta i princip allt i universum på dessa grunder, men om du inte gör det, så landar du i att medvetandet antagligen huseras mellan dina öron så länge du lever.

Jag håller helt med om att vi "luras att tro".
Upplevelsen av att "medvetandet sitter bakom ögonen" beror nog mer på ögonen än något annat.

En intressant tanke:
Lek med tanken att vi på något sätt lyckas flytta hjärnan, endast hjärnan, till en annan plats än kroppen, med bibehållen funktion och fungerande kontakt med sinnesorganen etc. Allt är som vanligt, hjärnan sitter bara inte i huvudet längre. Den kan vara i ett annat rum eller i en annan galax, spelar ingen roll.
Skulle inte upplevelsen av att "titta ut genom ögonen" vara oförändrad? Och därmed även upplevelsen av att medvetandet sitter bakom ögonen?

Att vi inte kan lämna kroppen och se oss själva utifrån är välbelagt genom experiment där man exempelvis placerat bilder ovanpå lamporna i operationssalar. Om varken patienter, besökare eller personal kan se bilderna utan stege så ser heller ingen bilderna när de tror sig sväva vid taket ovan sängarna osv.

Kollektivt på ett telepatisk nivå..

Det kanske är en illusion. Men att det går att se en utifrån. Det sker vid extrem stress. TR inom scientologin är konstruerat så att de går "exterior", en väldigt vanlig och oftast enda första "win". En kändis som pratat om det här är Jason Beghe.

Nej jag är inte scientolog.

Det är redan gjort. Genom att en person sitter i en stol och får se allt genom VR-glasögon, och man placerar en kamera en bit bakom honom, så han själv syns bakifrån, kommer han inte bara uppleva sig sitta bakom sig själv, utan även uppleva att den som sitter i stolen framför, är en annan person. När han lyfter armen upplever han det som att personen framför honom gör det, inte han själv. Lite fascinerande. Tror det kan vara personberoende också.
Jag tror att han fick problem med motoriken i armen också, om jag minns rätt. Att försöka koppla den till rätt person.
Finns säkert klipp om man googlar ett tag. Jag såg det på TV för ganska länge sen.

Det mesta är resultat av perspektivförskjutning.

Givet att det vi berättar om vår upplevelse är information så är åtminstone allt vi kan berätta sprunget ur informationsteoretiska processer, vilka kan studeras med hjälp av datorer. Och av de senare har vi lärt oss att datorprogram av princip inte kan veta den geografiska positionen för sin exekvering, om det ens är en välformulerad frågeställning, utan sådana program är helt beroende av att någon utifrån berättar var datorn befinner sig.

Därtill tycks uppfattningen om ett centralt jag vara en illusion, vilket har demonstrerats exempelvis i s.k. split-brain-experiment, där två frånskilda hjärnhalvor båda betraktar sig som det centrala jaget.

Intressant. Ja det verkar logiskt.
Jag gissar att hjärnan efter ett tag, alltså efter långvarig invänjning anpassar sig efter VR-världen så att det blir svårt sedan när personen återgår till verkligheten.

Jag tänker nu på en grej jag hörde en gång. Någon sa att eftersom bilden på hornhinnan är upp-och-ner-vänd på grund av linsen så vänds den rätt av hjärnan.
Det där med "vänds rätt" verkar ju också vara en sån där mänsklig missuppfattning. Hjärnan behöver inte "vända något", bara hålla koll på att fötterna och ner hör samman och huvudet och upp hör samman.

En försöksperson som konstant går med en VR-hjälm på som vänder världen upp och ner borde också efter tillräckligt lång invänjning kunna fungera helt normalt.

Det brukar funger att ringa kundtjänst i Indien för att komma tillbaka till verkligheten.(Om du brukar se South Park?).

Edit: Det är redan testat av andra, med specialglasögon, även byta plats på ögonen fungerar.

Jag gjorde en minivariant av upp-och-ner-experimentet och testade att läsa upp-och-ner, och det funkar förvånansvärt bra, så efter ett års upp-och-ner-läsning borde det gå flytande.