Citat:
Ursprungligen postat av
Ottokar
Du har sannolikt rätt. Men det är nog inte så illa att uppgifter om alla svenskar finns tillgängliga. Troligen så måste riktade specialinsatser genomföras om någon särskilt misshaglig svensk skulle riskera att komma i oönskad maktposition. Ron Unz har av en ren händelse beskrivit ADLs ställning i Imperiets makthierarki.
https://www.unz.com/runz/american-pr...rican-society/ Förvånande nog så var ADL med anknutna även aktiva i kampen mot Martin Luther King Jr. Kunskap är makt tydligen.
Det är inte helt förvånande varför. Jag har för mig att jag länkat till artiklar i Commentary av sociologen Nathan Glazer från 1960-talet samt en artikel om debatten i Judisk Krönika. Från Judisk Krönika 1 juni 1965 om Glazers artiklar i Commentary;
Citat:
Ett viktigt bidrag till frågan om relationerna mellan negrer och judar har publicerats i den amerikansk-judiska tidskriften "Commentary" av den framstående experten på minoritetsfrågor, sociologen professor Nathan Glazer.
(...)
Men bland negrernas stora massa märktes en smygande antisemitism. Den starkaste antagonismen riktade sig mot judiska husvärdar och köpmän i negerdistrikten. Den förklaring man gav var, att negrernas antisemitism var en speciell variant av deras anti-vita inställning, som fick näring av att negrerna hade mera direkt kontakt med judar än med andra vita.
(...)
Judarna har aldrig direkt konkurrerat med negrerna (som t. ex. irländarna) och har därför inte på grund av ekonomiska orsaker föranletts att fatta antipati mot dem. Och de officiella negerorganisationerna, som hade dåliga finanser och var illa organiserade, välkomnade ett samarbete med de mera välsituerade och välorganiserade judiska organisationerna i kampen mot diskriminering och fördomar.
Men i och med att negerorganisationerna blivit alltmer kampinriktade , har deras tidigare judiska kamrater ställts inför sådana krav, att de inte ser sig i stånd att längre stödja dem aktivt.
(...)
"Sålunda", skriver Glazer, "har ihärdiga krav på exempelvis förtursrätt beträffande medlemskap i fackföreningarna och förtursrätt till arbetstillfällen samt krav på integrationsfrågans prioritet framför andra frågor inom undervisningen skapat antagonism hos negrernas tidigare bundsförvanter bland judarna. Och bland judiska liberala , som är de dominerande bland judarna i de större städerna i nordstaterna , är motståndet ofta baserat inte enbart på ovannämnda krav utan också på den växande medvetenheten om hela vidden av negrernas motvilja mot den värld, som de judiska liberala strävar efter."
(...)
I dag delas negerproletariatets antisemitism av den växande negermedelklassen.
(...)
Glazer finner ytterligare en konflikt orsak i det faktum, att Amerika håller på att utveckla sig till ett "meritsamhälle", där individuella förtjänster och betyg snarare än familje- och grupptillhörighet utgör grunden för karriär, erkännande och framgång. Judarna har vunnit på denna förändring, vilket knappast kan sägas om negrerna, som är klart medvetna om hur få av deras unga som kommer in vid college eller lyckas nå högre poster inom det privata näringslivet.
Därför står de i opposition till denna allmänt förhärskande tendens och ifrågasätter just det system, under vilket judarna varit så framgångsrika.
Eller som professor Glazer uttrycker det: "Och när de vänder sig emot examensbetygen som den enda måttstocken för inträde vid högskolorna , vänder de sig emot hela det system , som gjort det möjligt för judarna att dominera inom dessa institutioner." Teoretiskt existerar det jämlikhet (utom i Södern), men negern retar sig på att den formella jämlikheten givit honom så litet.
Det har skett en "förändring i negrernas krav — från kravet på abstrakt jämlikhet till kravet på hänsyn till deras grupp, från färgblindhet till färgmedvetenhet". Negrerna hävdar, att "den missgynnade gruppen måste inlemmas i de framgångsrikares gemenskap, annars blir resultatet inte någon jämlik. Negrerna vill genomdriva detta på ett sätt, som inte kan vinna stöd på judiskt håll. Negerrevolutionen har riktat "en radikal utmaning mot det existerande systemet av individuellt avancemang inom ramen för de olika grupperna ".
Men en upplösning av detta mönster skulle hota de separata gruppernas och församlingarnas existens. När judarna däremot på sin tid lade fram sina krav på jämlikhet, hotade detta inte några protestantiska institutioner, därför att judarna ville behålla sina egna församlingar och inte krävde, att man skulle rasera gränserna mellan skilda religionsriktningar och folkgrupper. Nu kommer negrerna, som inte ser något värdefullt i att vidmakthålla negrerna som folkgrupp genom speciella institutioner, genom bosättning i särskilda kvarter eller genom motstånd mot blandäktenskap.
Det är en utmaning mot strukturen i det amerikanska samhället, som består av skilda etniska grupper. Negrerna ifrågasätter rätten att upprätthålla sådana gruppbildningar, därför att de skyddar privilegier och skapar orättvisor. Hittills har det judiska samfundet försvarat sin särart, därför att även de övriga gruppbildningarna har förhållit sig på samma sätt. Negrerna begär i dag, att alla skall överge denna exklusivitet.
Detta innebar troligtvis, att negrerna också ifrågasätter berättigandet av judiska bostadsområden, judiska skolor och judiska centra, kring vilka en stor del av de amerikanska judarnas liv rör sig. Judarna finner nu, att deras intressen och deras mindre liberala vita grannars har blivit påtagligt lika.
Negrerna kräver ett Amerika, utgörande ett enda enhetligt samhälle, där arv, religion och ras endast är en privat angelägenhet.
...............
https://www.nli.org.il - ni får själva söka i Israels nationella biblioteks online arkiv efter Judisk Krönika, Årgång 34: Nr 4 Juni 1965. De är gratis att läsa och sträcker sig till 2020.
Om jag förstår artikeln i Judiska Krönika så ansåg tidningen att var afroamerikaner antisemitiska eftersom afroamerikanerna ansåg att religion bör vara en privatsak. Afroamerikaner förespråkade också blandäktenskap och vände sig emot segregation. Givet vad som står i texten betraktades blandäktenskap och integration som "farligt" eftersom judarna riskerade att bli "uppblandade". Utöver detta ansåg afroamerikanerna att de behövde samhällets hjälp för att ta sig fram. En sådan förfrågan var alltså enligt Judisk Krönika ett uttryck för antisemitism.
För det första måste jag säga att Judisk Krönika överanvänder N-ordet och för det andra är detta en pinsamt etnocentrisk text även för 1960-talet. Vad jag förstår tog Nathan Glazer avstånd från de texter han skrev i Commentary på 1960-talet. Jag tror knappast att Judisk Krönika kommer be om ursäkt för den där texten eller de många andra liknande texter de skrivit fram till tidigt 1980-talet. Några av de äldsta texterna har en kolonial Daily Mail nivå;
Citat:
"Varken det i årtusenden försummade och ogästvänliga landet (min not, Israel) eller lömska araber och vilda beduiner eller den hemskt härjande malarian kunde nedslå modet hos invandrarna (min not; judarna)" (Judisk Krönika, 1 maj 1932)
"I hungersnödtider äta australnegrerna upp främlingarna, men då bungabungaträdet ger rik avkastning, så att överflöd är för handen, låta de också främmande stammar komma och plocka därav...." (Judisk Krönika, 1 september 1934)
Ett tal av finansmannen Olof Aschberg återgavs i Judisk Krönika i vilket han tydligen sagt;
Citat:
"Men jag vet att både kineser och folk av negerras har blivit avvisade från hotell i Stockholm". (Judisk Krönika, 1 februari 1958)
Jag antar att det var ett försök till någon form av tidig antirasism. Jag tror dock inte "Cancel-kulturen" gäller för den kulturtidningen. Den gäller bara för Flashbackanvändare. Hur som helst kan ni läsa alla magasin från 1932 till 2020. Det är rätt intressant att se hur tidningen följer med sin tid och de många konflikterna över religiositet, blandäktenskap, politik, rasism, israel, assimilation osv. som präglat tidningen sedan 1932. Det är tydligt att de följer med sin tid vilket förklarar sensationsartiklar om Afrika och Palestina på 1930-talet, till religionskonflikterna mellan modern-ortodoxa och reformerta på 1950-talet, till feminism på 1970-talet till konflikten om blandäktenskapen på 1990-talet, till 2000-talet diskussion de svenska judarnas intåg i post-moderniteten.
..........
Annars hälsar Expressen kultur glad vår till trådens medlemmar;