Citat:
Ursprungligen postat av
Robbinist
Vet inte om det bara är jag, men jag tycker mig se mönstret att dom som är mest NATO-positiva, är oftast samma personer som inte har någon detaljerad bild av vad det är som försiggår. Folk som mest ser en slags abstrakt hot, av något halvt definierat slag, och vill bara sätta sig upp mot den. Att Ryssland är ont, alltid har varit, Putin är galen, och ingen kan veta var monstret vänder sin glupska käft härnäst, eller vet vad han gör imorgon. Om Ukraina, så varför inte Sverige?
Den typen av resonemang.
1. De mest NATO positiva på flashback är de som ratades för Svensk militärtjänstgöring på pliktverket. Det finns ett väldigt tydligt samband mellan militär inkompetens och intresse för NATO.
1.1. Sedan finns det en heja klack med nazister också. De gillar demokrati jättemycket för att de är bankrollade av demokraterna i USA. På samma vis har en Ryssland en svensk nazigruppering också.
2. Själva intresset för Sverige-Finland handlar mest om fyra saker:
2a. Sverige och Finland har fortfarande riktiga armeer av betydande storlek. Tittar man på NATO länderna Norge och Danmark har de i princip 1 kass mekaniserad brigad gemensamt med förmåga att röra sig någonvart i norra Europa. Tittar man på Sverige och Finland blir samma mätvärde ca. 30 rörliga fullskaliga brigader. NATOs intresse i det avseendet är uppenbart och det är inte konstigt att NATOs politiker står med öppna armar och väntar. "Köttmuren (nåja) är attraktiv". För att sätta saken i relation har exempelvis USA i framtida förstärkt regi ca. 15+5 brigader totalt i hela Europa inkl. medelhavsregionen. Frankrike har ca. 10 totalt. Britterna ungefär 10 också. En betydande skillnad på Svenska brigader och NATO brigader är att Svenska brigader rent generellt har ca. 3-5x så hög eldkraft, 2x rörligheten och ca. 0,75x logistik uthållighet. Detta innebär i praktiken att Sverige-Finland har ca. 50 NATO brigader i termer av stridskraft.
2b. Finland och Sverige har ett strategiskt läge i Östersjön och vid Rysslands gräns. Sagotänkandet bland politikerna går generellt i två linjer: att om Sverige och Finland går med i NATO måste Ryssland flytta eller planlägga 1-2 miljoner soldater mot gränsområdet och installera en massa motåtgärder. Samtidigt tror de att saken skulle kunna medföra att trycket på Ukraina upphör, dvs. att Ryssland inte skulle ha resurser för att fortsätta kriget i Ukraina om Sverige och Finland går med i NATO dessutom vill de kalla saken i massmedia för en Rysk förlust m.m. Allt det där handlar förstås om att centralisera vapenkontrollen i väst och transformera Sverige-Finland till länder med samma suveränitet som typ Tyskland, Norge och Danmark. När det gäller mänskliga rättigheter skulle det ju kunna vara bra då Sverige spelar i division "Nordkorea utan tortyr kammare" i den ligan.
2c. Industriellt skulle saken vara någon form av harakiri för att bli av med svenska staten (och sossarna). Ganska extremt enligt min uppfattning. John Bolton är en intressant person att lyssna på i det sammanhanget.
2d. Politik av olika sort. Man kan förvänta sig att vissa krafter kommer att utmåla "Maggan" som utländsk WEF-agent lagom till valet. Åkesson, Mp, V som Ryssar. Ms, Cs, Ls och Kds ledningar som dansande i utlandet och utan modern militär kompetens. Anti-NATO folk som högsta sovjet. I slutänden kanske de kallar till folkomröstning eller partiomröstningar. Att frågan är känslig är ju tydlig sedan "första NATO positive" i L redan tvingats avgå efter försvarsfientliga kommentarer.
3. Sverige och Finland är ganska svårtuggade äpplen i förhållanden till typ Polen, Tyskland och NATO.
4. Färdigflashbackat!
