Hjälp, Flashback! Jag vill simulera mig till förtidspension, hur går jag till väga?

Intressant fråga, inte för att jag tänker försöka. Jag tror det krävs en längre tids "arbete" för att få till det.

Min tanke är att det skall framstå som att du verkligen, verkligen vill arbeta och försöker alla väger, men att det trots det faktiskt inte går. Jag är oklar över vilken diagnos du skall sikta mot men det kan du ju fundera lite över. Delvis beror det på om du har körkort eller inte - i vissa diagnoser så får du inte längre köra bil.

Men jag tänker mig följande scenario. Anmäl dig först till arbetsförmedlingen. Säg att du verkligen vill ha ett jobb, verkligen behöver jobba. Sen följer du alla instruktionerna till punkt och pricka men är en katastrof. Kanske kan du bara koncentrera dig sådär 20 sekunder i taget sen stannar hjärnan. Du kommer tvingas skicka mail där du söker jobb, så skicka mängder av såna mail. Dåligt stavade och helt utan koppling till jobben, rena katastrofer helt enkelt. Tvingas du gå på arbetsträning eller liknande, gå dit och se skitintresserad ut och säg gång på gång att du verkligen vill ha ett jobb. Efter sådär 3 minuter kan du sen himla med ögonen och somna. Tappa saker i golvet, tryck på fel knappar på datorn. Kanske gå på toaletten och somna där. Syftet är att bygga en historia av att du nog har något fel men att ingen riktigt vet vad det är för något. De här tillfällena kommer du sen ha med som referenser.

Anmäl dig också till socialen och var himla trevlig och hjälpsökande men bara total katastrof när det gäller koncentration, stavning och sånt. Se till att de gör en massa utredningar och stödåtgärder och så där. Framstå som en skittrevlig person men bara helt omöjlig med koncentrationen - din hjärna bara stannar. Även här är syftet att bygga en bank av referenser som du kan använda. Kanske kommer också socialen "ta tycke för dig" och hjälpa till med kontakter med läkare och liknande.

Efter ett tag behöver du få ett läkarintyg på att du är en katastrof. Det är här det är viktigt att tänka igenom vilken diagnos du siktar mot. Här behöver du läsa på och kolla upp ännu mer kring hur Försäkringskassan bedömer olika typer av intyg. Men eftersom du förutom läkarintyget har referenser hos arbetsförmedlingen och socialen på vilken katastrof du är där så kan de komma spela roll. FK gör en bedömning i flera olika steg, där en del är att tjänstemän lusläser det material de fått. För medicinsk bedömning finns det särskilda tjänstemän, försäkringsmedicinska specialister, ibland kalla förtroendeläkare, som gör bedömningen. Ju mer material som finns i det läget desto större chans har du att att få beviljat bidrag.

Räkna med att det tar minst ett år, bara FK tar ett halvår. Och flytta inte utomlands, åtminstondere inte på papperet. Många förmåner är kopplade till var du bor, och Sverige har fortfarande bättre förmåner än säg Grekland eller Bulgarien.

Lycka till.

Krångla inte till det. Enklast är att sluta tvätta sig och klippa sig. Sluta städa hemma. Se bara hjärndöd ut när folk pratar med dig. Låt socialen få veta hur stökigt det är hemma.

Ett bra sätt att få lite papper på sig är att åka ut och in på psyket då och då.

Få boendestödjare. Personal som tvättar dig.

Var vaken hela natten de dagar du ska träffa läkare/socialtjänst så du ser trött och väck ut.

Förena nytta med nöje. Ät dig kopiöst fet så kommer du av praktiska skäl vara utesluten från de flesta arbeten. Rökning och alkohol kommer sedan komplettera bilden av en som aldrig kommer kunna få ett jobb, och där förtidspension kommer framstå som det enda rätta.

Om man satsar på förtidspension (eller sjukersättning som det numera heter) ska man se till att ha ett jobb med kollektivavtal när man blir sjukskriven. Om sjukpenningen sedan övergår i sjukersättning så kommer man att få så kallad sjukpension genom sjukförsäkringen som finns i kollektivavtalet. Det kan ge ett riktigt bra tillskott till sjukersättningen.

Har du några vänner eller familj? Vad tycker dem? Vad anser du är meningen med livet? Hur tjänar du pengar på "laglig" väg utan att Skatteverket får nys om det? Det är per definition olagligt, men OK!

Ett par vänner, en särbo, närmaste familjen i form av att både morsan och farsan fortfarande är i livet, samt syskon. Det räcker så. Jag har inget behov av större social grupp än så. Mina syskon umgås jag inte nämnvärt med.

Vad de tycker intresserar mig inte. De har valt sin tillvaro, jag har valt min.

Det är inte olagligt att leva. Bara för att en stat har fått för sig att den har rätt till en del av mina resurser innebär det inte att det är så. Jag klarar mig helt utan bidrag och det räcker för mig. Vad skatteverket anser intresserar mig inte.

Däremot brukar jag om folk frågar säga att jag går på socialen eftersom jag tycker att det är tråkigt att jobba. Människor brukar bli så provocerade och arga då. Det är roligt.

Det finns ingen mening med livet. Det finns inget syfte med att just du och jag är här, lika lite som att det finns ett syfte med att myra X springer runt i en myrstack i skogen. Myrstacken hade existerat även utan denna enskilda myra. Den har existerat innan myrans födelse och även efter att myran har dött. Därför har var och en enbart ansvar för sig själv och sin egen tillfälliga lycka. Det gör att alla former av grupptillhörigheter är meningslösa. Patriotism, lokal- såväl som nationell, är meningslös. Att kriga och dö över streck på en karta är meningslöst. Samma sak med nära grupper såsom vänner och familjer, de skapas och upplöses kontinuerligt när livet tar nya vägar. Man glider ifrån varandra. Hur många umgås med samma människor de umgicks med för 25 år sedan? Hur många bor ens kvar där de bodde för 25 år sedan? Vi är alla bara tillfälliga bekanta sålänge vi hakar i varandra i tillvarons virvelvind. Vid nästa vindpust skiljs vi åt och virvlar iväg åt varsitt håll.

Sedan utesluter jag heller inte vad som brukar benämnas som lite mer flummiga verklighetsbeskrivingar. Vem säger att vi alla inte bara är någons datorsimulering? På samma sätt som vi bygger städer och världar i våra datorer, vem säger att vårt universum inte är skapat på samma sätt av någon avancerad ras av aliens? Eller, vem säger att vårt universum inte bara är ett sandkorn i en öken av likadana sandkorn på en planet i ett mycket större universum? Eller, vem säger att vårt universum och tidslinje inte bara är en av många överlappande tidslinjer i ett multiversum? Tänker man så blir du och jag ännu mer obetydliga än den enskilde myran i myrstacken och vad spelar det då för roll om man bygger stora nätverk av vänner, skaffar många barn eller gör styva dagsverken för att skapa en stor förmögenhet att njuta av på ålderns höst? Är det inte bättre att i så fall skapa lycka och njutning för sig själv nu istället för att försöka bygga ett imperium för andra senare?

Nu förstår jag att din första fråga blir ifall jag är deprimerad eftersom jag resonerar såhär. Nej, jag är inte deprimerad. Jag blir inte deprimerad. Jag har knappt aldrig varit deprimerad eftersom jag inte tar så allvarligt på livet, tillvaron, verkligheten och existensen. Jag oroar mig heller inte för hälsan, framtiden eller vad folk ska tycka. Jag är lycklig i min lilla bubbla som jag har skapat åt mig själv och efter mina behov. Den kommer inte att vara för evigt men det är jag införstådd med och accepterar. Kommer tid kommer råd och kommer inte mer tid så finns det ingen anledning att oroa sig. Jag oroar mig överhuvudtaget aldrig för någonting.