Som finnjävel vet jag inte riktigt om ert, kära svennebananers, åberopande av forntida gemensamma bragder i ett sådant här sammanhang borde uppfattas som smickrande eller pinsamt.
Citat:
Ursprungligen postat av
GanjaFarfar
Vi har tillsammans med Finland spöat ryssen många gånger förut, vad är det egentligen som har förändrats bortsett från att vi inte har lika många mannar i försvaret?
Även om vi - eller kanske snarare våra förfäder - tillsammans gav ryssen däng i ett antal fältslag, slutade tre av de fyra sista kraftmätningarna (1700-21, 1741-43, 1808-09) i svensk-finska nederlag och landavträdelser. Och ingen vettig person i vare sig Finland eller Sverige drömmer om att kratta manegen för en ny svärdslek med ryssen. Karl XI:s ord "Ett krig är lätt att börja men hur det slutar står i Guds hand" äger sin fulla giltighet ännu efter snart 350 år.
Det är inte heller av åstundan att "spöa ryssen" som våra länder ska med i Nato.
Nato-medlemskapet har i första hand ett förebyggande syfte. Ty makthavarna i Kreml har gång på gång gett prov på sin beklagliga drift att kasta sig över andra, mindre nationer, ockupera deras land, och döda eller fördriva deras invånare. Sådana överfall, alltid försedda med eufemistiska benämningar, har kunnat genomföras med framgång då offren saknat starka allierade.
Men när de små nationerna, belägna i Rysslands "intressesfär", gått samman i en mäktig allians, skyddade av ett starkt kärnvapenparaply - då inser man i Moskva att det vore rena självmordet att kasta sig över dem. Hade inte de baltiska länderna tillhört Nato, skulle de scener vi nu ser i Ukraina redan hunnit utspelas i Estland, Lettland och Litauen.
Citat:
Ursprungligen postat av
GanjaFarfar
Du har uppenbarligen missat en stor del av historien:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vinterkriget
Det finska vinterkriget utkämpades åratal efter att Finland blev självständigt från Sverige och finnarna erhöll enormt stöd från oss svenskar, med ett officiellt stöd hade naturligtvis "stödet" blivit ännu större.
Citat:
Ursprungligen postat av
emtor
Jag har inte missat någonting.
Finska vinterkriget är inte okänd för mig, men på vilket sätt tycker du det är relevant i 2022 för Sverige att finnarna spöade Ryssland på 30-talet?
Du menar att den svenska försvarsmakten verkligen har chans att klara sig i ett krig i framtiden där ryssen anfaller?
Även finska vinterkriget, trots alla finska framgångar och trots all svensk hjälp (tack för den!), slutade som bekant för Finlands del i stora landavträdelser. Ingen finne vill med i Nato för att kunna upprepa vinterkrigets hjältedater.
Nato-medlemskapet ska vara garantin för att Finland aldrig mer ska bli angripet på samma vis.
Citat:
Ursprungligen postat av
grobiankungen
Typiskt svenskar att tro att man kan ha kakan kvar och samtidigt äta den.
https://www.expressen.se/ledare/6-ar...get-overtygar/
Håller med. Mycket kunnig vederläggning av Nato-motståndarnas argument.
Det är faktiskt intressant och glädjande att se hur personer, som hittills varit kända som Nato-motståndare eller i varje fall Nato-skeptiker, nu öppet förespråkar medlemskap i alliansen.
Ilkka-Christian Björklund, född 1947, är en av de verkliga vänsterveteranerna i Finland - mycket uppmärksammad redan som tonårig radikal på 1960-talet, först sosse, sedan folkdemokrat och därpå sosse igen, långvarig riksdagsman, generalsekreterare vid Nordiska rådet, stadsdirektör i Helsingfors med mera.
https://www.uppslagsverket.fi/sv/sok...IlkkaChristian
I en insändare i Hufvudstadsbladet häromdagen påminde Björklund om de krafter som kan skönjas bakom Rysslands angrepp mot Ukraina - kulturminister
Vladimir Medinskij och "geopolitikern"
Aleksandr Dugin.
https://www.hbl.fi/artikel/paasikivi...emskap-i-nato/Rysslands kulturminister Vladimir Medinskij fick här en viss uppmärksamhet när han för tio år sedan inför de finsk-ugriska folkens världskongress i Ungern, med bland annat president Sauli Niinistö på plats, förklarade hur även Finland hör hemma i russkij mir, den ryska världen.
Nu har det väckt förvåning att propagandisten och politologen Medinskij leder de ryska förhandlarna med Ukraina. Men som Kremlanställd historierådgivare åt Vladimir Putin är det inte osannolikt att just han var spökskrivaren bakom presidentens långa artikel från i fjol där Ukrainas rätt till egen stat och nationell tillvaro förnekas.
/---/
Dugin bjuder på en hybridmodell med inslag från såväl storfurstendömet som vår ställning efter 1944 men även planerna på Otto Wille Kuusinens finsk-karelska folkrepublik. I all korthet: Fjärrkarelen förenas med södra Finland som skyddas av eurasiska trupper men dock åtnjuter en "finlandiserad" (ordvalet är Dugins) autonomi inom Ryska federationen. Norra Finland ansluts direkt till Murmanskområdet.
/---/
Värt att notera är detta med norra Finland. När Stalin en gång krävde landavträdelser som motiverades med Leningrads säkerhet, skulle stormakten – om en motsvarande olycklig situation åter skulle uppstå – nu kanske främst åberopa sina legitima intressen i försvaret av Kolahalvön.
Björklund använder sig av gamle president
Paasikivis visdomsord då han själv pläderar för Nato-anslutning.
Men det som borde ge oss en tankeställare i dag är huruvida J.K. Paasikivis långlivade slutsats från fyrtiotalet fortfarande gäller – att den östra grannens militära intressen gentemot oss i grunden bara är defensiva.
Sovjetunionen blev gammalt och trött. Den putinska regimen däremot med ideologer som Medinskij och Dugin har helt andra ambitioner. Även här tycks de flesta äntligen ha insett detta. Att erkänna fakta, som det heter i Paasikivis anda, är grunden till all visdom. Det är just den visdomen som i dag talar för ett snart, förebyggande medlemskap i Nato.
