Jag har översatt de som pratar tyska, sedan är det även med engelska militärer i denna film. Jag fattar inte om han i början ska föreställa lägerfånge eller en av lägerpersonalen. Han säger att han är tysk från Rumänien så han borde väl inte varit fånge, men han ser ovårdad ut så jag vet inte? Kvinnan på slutet säger att hon var läkare i lägret, men man tolkar det som att hon samtidigt var en av fångarna. Han i början säger samma sak två gånger, man tog om scenen. (På slutet av denna film är det ett reportage om flygplan, ingen aning varför det var ihopklippt med huvudfilmen).
Vad tycker vi om filmen? Hur verkar sanningshalten i det de säger?
Concentration Camp Atrocities: Interviews at Bergen-Belsen (1945)
Jag heter Dr Fritz Klein, är läkare sedan ett och ett halvt år i koncentrationslägret, född 24 november 1888, alltså 58 år gammal, tysk från Rumänien. Och talar i dag den 24 april 1945.
-
Idag är det den 24 april 1945, mitt namn är Hella Goldstein, jag berättar här vad jag överlevt i lägret Bergenwalde. Jag kom hit och det var fruktansvärda förhållanden, vi var 1500 i ett rum. Väldigt smutsigt och väldigt trångt hade vi det. Utan mat, utan vatten. Det var överhuvudtaget inget liv, vi trodde inte vi skulle överleva.
Och fem minuter innan våra kamrater engelsmännen kom till vårt läger ville de tyska förbrytarna lämna över oss till de tyfussjuka. Och de klädde av oss helt nakna och tog ifrån oss allting och där ville de lämna oss. Men gud var med oss och hjälpte oss och vi blev befriade efter fem minuter. Och det var vad jag hade att berätta, det var det sista jag överlevde. Tack.
-
Idag den 24 april 1945 talar chef-kvinnoläkaren i kvinnolägret koncentrationslägret Bergen-Belsen. Det är svårt för mig att beskriva allt vad vi lägerfångar här i lägret varit med om. Som ett litet, bara litet, bevis kan jag berätta att man slängde oss lägerfångar på marken i ett smutsigt och uselt ställe, tusentals på marken utan sängar och täcken. Till mat fick vi en tolvtedels bröd och en liter rovsoppa om dagen, så att 75 procent gick åt på grund av hunger. En svår tyfusepidemi utbröt och hungern och tyfusen skördade dagligen 250 kvinnor i döda, bland männen var det 1000 döda om dagen. Hungern var så stor att bland männen skar de ut levern, hjärtat och andra kroppsdelar från de döda och åt upp dessa.
Man ville inte ge oss några läkemedel och SS-männen samlade hela året ihop mat som skickades från Röda korset till oss lägerfångar. Och två dagar innan brittiska armén kom hade de packat upp detta för att det skulle delas ut bland oss, så att brittiska armén inte skulle få reda på att de inte hade delat ut detta. För att ta ett exempel så kom för två månader sedan 150 kilo choklad för barn. Av detta hade de bara delat ut 10 kilo, resten hade kommendanten behållit själv. Och även tagit transportmedel och hushållsmedel för andra privatsaker och gjort det fint för sig själv.
Man gjorde olika experiment med oss. Sjukvårdarna och läkarna gjorde sprutor till lägerfångarna. Till exempel så sprutade man in 20 kubikcentimeter bensin intravenöst så att människan dog efter ett par minuter. På såna sätt hade man experimenterat med oss. Man tog unga 19-åriga vackra kvinnor och gjorde olika gynekologiska operationer på dem. Steriliseringsoperationer så att om de ännu levde aldrig skulle bli kvinnor och aldrig bli mödrar.
För de överlevande och ännu kvarvarande lägerfångarnas vägnar vill jag rikta ett stort tack till brittiska armén att den dagen äntligen är kommen då vi blev befriade.
Vad tycker vi om filmen? Hur verkar sanningshalten i det de säger?
Concentration Camp Atrocities: Interviews at Bergen-Belsen (1945)
Jag heter Dr Fritz Klein, är läkare sedan ett och ett halvt år i koncentrationslägret, född 24 november 1888, alltså 58 år gammal, tysk från Rumänien. Och talar i dag den 24 april 1945.
-
Idag är det den 24 april 1945, mitt namn är Hella Goldstein, jag berättar här vad jag överlevt i lägret Bergenwalde. Jag kom hit och det var fruktansvärda förhållanden, vi var 1500 i ett rum. Väldigt smutsigt och väldigt trångt hade vi det. Utan mat, utan vatten. Det var överhuvudtaget inget liv, vi trodde inte vi skulle överleva.
Och fem minuter innan våra kamrater engelsmännen kom till vårt läger ville de tyska förbrytarna lämna över oss till de tyfussjuka. Och de klädde av oss helt nakna och tog ifrån oss allting och där ville de lämna oss. Men gud var med oss och hjälpte oss och vi blev befriade efter fem minuter. Och det var vad jag hade att berätta, det var det sista jag överlevde. Tack.
-
Idag den 24 april 1945 talar chef-kvinnoläkaren i kvinnolägret koncentrationslägret Bergen-Belsen. Det är svårt för mig att beskriva allt vad vi lägerfångar här i lägret varit med om. Som ett litet, bara litet, bevis kan jag berätta att man slängde oss lägerfångar på marken i ett smutsigt och uselt ställe, tusentals på marken utan sängar och täcken. Till mat fick vi en tolvtedels bröd och en liter rovsoppa om dagen, så att 75 procent gick åt på grund av hunger. En svår tyfusepidemi utbröt och hungern och tyfusen skördade dagligen 250 kvinnor i döda, bland männen var det 1000 döda om dagen. Hungern var så stor att bland männen skar de ut levern, hjärtat och andra kroppsdelar från de döda och åt upp dessa.
Man ville inte ge oss några läkemedel och SS-männen samlade hela året ihop mat som skickades från Röda korset till oss lägerfångar. Och två dagar innan brittiska armén kom hade de packat upp detta för att det skulle delas ut bland oss, så att brittiska armén inte skulle få reda på att de inte hade delat ut detta. För att ta ett exempel så kom för två månader sedan 150 kilo choklad för barn. Av detta hade de bara delat ut 10 kilo, resten hade kommendanten behållit själv. Och även tagit transportmedel och hushållsmedel för andra privatsaker och gjort det fint för sig själv.
Man gjorde olika experiment med oss. Sjukvårdarna och läkarna gjorde sprutor till lägerfångarna. Till exempel så sprutade man in 20 kubikcentimeter bensin intravenöst så att människan dog efter ett par minuter. På såna sätt hade man experimenterat med oss. Man tog unga 19-åriga vackra kvinnor och gjorde olika gynekologiska operationer på dem. Steriliseringsoperationer så att om de ännu levde aldrig skulle bli kvinnor och aldrig bli mödrar.
För de överlevande och ännu kvarvarande lägerfångarnas vägnar vill jag rikta ett stort tack till brittiska armén att den dagen äntligen är kommen då vi blev befriade.
