Borde det finnas en kanon till skolan?

Som det ser ut nu kan lärare själva bestämma vilka böcker ungarna ska läsa, och ofta blir deras val inte särskilt bra - om det beror på tids- eller kunskapsbrist spelar ingen roll. I stället för vackra böcker av Fleur Jaeggy eller Tove Jansson får man läsa grunda böcker som Hungerspelen eller Dagbok för alla mina fans.

Tidigare trådar om det här ämnet har handlat om ordförråd, demokratisering, kulturhistoria, att vidga sina kulturella erfarenheter, att kunna delta i fler sociala sammanhang - om självförtroende och kulturellt kapital. Allt det är viktigt, men i min mening är det mer fundamentalt än så: det handlar om skönhet, konstnärskap och stil. Det är klyschigt, men det handlar om att nära sinnet, om att utveckla sin karaktär genom konstnärliga upplevelser. En bra bok rör själen.

Björn "Bernur" Kohlström föreslår en bra lista till gymnasiet: https://twitter.com/bjrnkohlstrm/status/1213134961802387456

Har ni egna förslag till böcker som hör hemma i en skolkanon? Borde vi ha en kanon överhuvudtaget? Hur ska barnen få tillgång till djupare upplevelser än kommersiella dussinromaner?

Varför inte "min barndom" av Gorkij.
Stålbadet av Anderz Harning.
Stäppvargen av Hesse
Högläsaren av Bernard Schlink
Berlin Alexanderplats av Alfred Döblin
Ungdomens bröd av Heinrich Böll
Främlingen av Albert Camus
Spleen av Charles Baudelair
Orden av Sartre
How to live av Vincent Deary
12 livsregler av jordan b Peterson
De fattiga i Lodz av Steve Sem Sandberg
Helt vanliga män av Christopher Browning
Brave new world av Aldous Huxley
Barabbas av Per Lagerqvist
Dvärgen av Per Lagerqvist
Processen av Franz Kafka
Samtliga ovan är mästerverk. Du måste verkligen böja medvetandet en aning för att hänga med. De flesta ingick i bildningsgurun Leif Alsheimers läslista för att lära sig tänka helt enkelt. Alsheimer skrev fler än 3000 bokrecensioner och dessa var guldkornen.
Jag sitter på flera liknande böcker men de kan vara svåra att komma över. Samtliga ovan finns rimligen på alla bibliotek.

I Danmark finns redan en lista på obligatorisk skönlitteratur för gymnasiet, danska klassikerlistan.

Länk:
https://www.svt.se/kultur/ilska-mot-danmarks-litteraturkanon-13-man-och-karen-blixen

Verkar bra. Men vilket fiasko att inte ha med Ditlevsen eller Christensen. Jag hade gärna sett en mer internationell lista i Sverige med klassiker från Norden, Europa och övriga världen.

Är man inte tvungen att läsa The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) av J. D. Salinger längre? Jag tror att jag läste den 4 gånger mellan gymnasium och universitetet, och dessutom en gång privat.

Tyvärr finns inga obligatoriska böcker. Men en kanon i skolplanen skulle fixa det problemet - man slipper läsa samma tråkiga bok flera gånger. Om man inte gillar den man läser nu får man något nytt nästa termin.

En handfull obligatoriska böcker av nobelpristagare kan vara bra, inte minst för att det höjer självförtroendet att orka sig igenom dem.

Visst vore det bra, men jag vill gärna se att eleverna faktiskt ska kunna ta åt sig av innehållet, av det vackra som finns i böckerna - inte bara att de har vunnit ett stort pris.

Intressant könsfördelning och etnisk fördelning bland författarna, don't you think?

(Nä, jag är verkligen ingen kvoteringsnisse. Men det här var faktiskt lite skrattretande.)

Vad har du för kvinnliga författare som platsar i en kanon av samma magnitud (nej, jag tycker inte heller Jordan Peterson hör hemma i en kanon)?

Edit: vad gäller "etnisk" så är svensk skola västerländsk, men jag hade gärna sett Achebes "Things Fall Apart" och Baldwins "Another Country" t ex.

Annie Dillard, Katherine Mansfield, Sara Lidman, Adania Shibli, Clarice Lispector. Till exempel. Där har du fem kontintenter.

Och varför ska en kanon nödvändigt vara ensidigt västerländsk i en svensk skola? Achebe och Baldwin (som bägge skrev på kolonisatörernas språk) i all ära. Vem har påstått att svensk skola är eller ska vara västerländsk? Står det i någon läroplan?

Som sagt: jag gillar i princip inte kvotering. Däremot gillar jag jämvikt.

Jämvikt av vadå?