Jag vill sjunka ner i ett djupt dekadent hål

Åtminstone försöker jag jaga dem.

https://youtu.be/PY9DcIMGxMs

Hej mina vänner,

19 år gammal och fast i ett cannabismissbruk. Gymnasiet gick åt fanders och jag blev säljare. Kokain kantade mitt liv ofta, även om det inte är något jag fastnade i. När jag några år senare börjat ta tag i mitt liv så började jag med opiater för att dämpa min ångest. Tog paus och när ångesten tog övertag gick jag över till benzo.

Numer fri från tungt missbruk med en examen i en hyfsat prestigefylld utbildning från ett av Sveriges bättre universitet. Bytte dock helt bana efter examen och började jobba med mitt drömyrke, vilket ger mig mycket glädje men samtidigt är det en otroligt hård och dåligt betald bransch.
Idag dricker jag mest. Slinker ned en lina eller ett par bloss från en kamrat då och då, men absolut inte ofta, i samband med fest.

Nu dricker jag som sagt en del och det börjar gå över styr. På papper har jag gjort allt rätt;
Utbildat mig, skaffat centralt och fint boende, följer mina drömmar samt hänger med folk jag tycker om. Men:

Det räcker inte. Vill ha mer. Vill ha dopamin. Vill sjunka ner i ett dekadent hål där min hjärna stängs av. Vill ha konstant kul och känna mig tillfredsställd. Saker runtomkring mig som ska vara det som kallas livet räcker inte längre.

Någon som känner igen sig?

... Någon som känner igen sig?

Det räcker inte. Vill ha mer. Vill ha dopamin. Vill sjunka ner i ett dekadent hål där min hjärna stängs av. Vill ha konstant kul och känna mig tillfredsställd. Saker runtomkring mig som ska vara det som kallas livet räcker inte längre.

Någon som känner igen sig?

Du behöver någon att dela livet med. Sen bör du göra vad du vill, inte vad andra anser. Det är ett recept på lycka.

Sen om du varit missbrukare kan det ta långtid att komma tillbaka. 19 är ingen ålder..fortfarande tonåring. Sluta upp med dumheterrna.

Hej mina vänner,

19 år gammal och fast i ett cannabismissbruk. Gymnasiet gick åt fanders och jag blev säljare. Kokain kantade mitt liv ofta, även om det inte är något jag fastnade i. När jag några år senare börjat ta tag i mitt liv så började jag med opiater för att dämpa min ångest. Tog paus och när ångesten tog övertag gick jag över till benzo.

Numer fri från tungt missbruk med en examen i en hyfsat prestigefylld utbildning från ett av Sveriges bättre universitet. Bytte dock helt bana efter examen och började jobba med mitt drömyrke, vilket ger mig mycket glädje men samtidigt är det en otroligt hård och dåligt betald bransch.
Idag dricker jag mest. Slinker ned en lina eller ett par bloss från en kamrat då och då, men absolut inte ofta, i samband med fest.

Nu dricker jag som sagt en del och det börjar gå över styr. På papper har jag gjort allt rätt;
Utbildat mig, skaffat centralt och fint boende, följer mina drömmar samt hänger med folk jag tycker om. Men:

Det räcker inte. Vill ha mer. Vill ha dopamin. Vill sjunka ner i ett dekadent hål där min hjärna stängs av. Vill ha konstant kul och känna mig tillfredsställd. Saker runtomkring mig som ska vara det som kallas livet räcker inte längre.

Någon som känner igen sig?

Hej mina vänner,

19 år gammal och fast i ett cannabismissbruk. Gymnasiet gick åt fanders och jag blev säljare. Kokain kantade mitt liv ofta, även om det inte är något jag fastnade i. När jag några år senare börjat ta tag i mitt liv så började jag med opiater för att dämpa min ångest. Tog paus och när ångesten tog övertag gick jag över till benzo.

Numer fri från tungt missbruk med en examen i en hyfsat prestigefylld utbildning från ett av Sveriges bättre universitet. Bytte dock helt bana efter examen och började jobba med mitt drömyrke, vilket ger mig mycket glädje men samtidigt är det en otroligt hård och dåligt betald bransch.
Idag dricker jag mest. Slinker ned en lina eller ett par bloss från en kamrat då och då, men absolut inte ofta, i samband med fest.

Nu dricker jag som sagt en del och det börjar gå över styr. På papper har jag gjort allt rätt;
Utbildat mig, skaffat centralt och fint boende, följer mina drömmar samt hänger med folk jag tycker om. Men:

Det räcker inte. Vill ha mer. Vill ha dopamin. Vill sjunka ner i ett dekadent hål där min hjärna stängs av. Vill ha konstant kul och känna mig tillfredsställd. Saker runtomkring mig som ska vara det som kallas livet räcker inte längre.

Någon som känner igen sig?

Jodå jag känner igen mig. Mitt råd till dig är väl ganska tråkigt men bra: Sluta upp med skiten nu innan det är försent!
Värst av allt i sammanhanget är inte alltför sällan alkoholen. Själv är jag numera över 50 år, har ett hyfsat arbete och jag röker inte, knarkar inte, och jag dricker inte. Tacksam för det. Livet är roligt här & nu, jag behöver ingen stimulantia längre.

Är du ett undantag eller hittar de flesta vuxna sin väg i livet? Har du bekanta/vänner som också är tillfreds med sin tillvaro? Jag är 23 och känner ett starkt behov av knarket för att orka. Jag har alltid fått höra "Äsch du är ung, det kommer!". När kommer det?

Finns det någonting jag kan göra för att snabba på processen eller är det bara att vänta? Jag tycker att jag har provat det mesta men knarket är ändå det absolut bästa och ingenting kan mäta sig med det.

Ja, de de flesta vuxna dricker bara alkohol. När man knarkat mycket så inser väl många av oss att det är inte såhär jag vill spendera min tid på jorden. Sen så knarkar många av en anledning. Deprimerad? Ensam? Rädd att bli ensam? Något saknas inombords.

Förstår man sig på det är man på god väg.

Självklart vill man på bra utan knarket men vad är alternativet? Vad har jag att leva för om inte knark? Det är ju det enda som gör att jag mår bra. Vad gör folk som är tillfreds med livet när de drabbas av det jag fetmarkerade? Hur identifierar jag det som saknas i mitt liv?