Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Vi är några härinne som är i TS sits. Frågan var inte ställd till mig, men tänkte lägga en liten tanke ändå. Tiden och orken man har kvar går delvis till behandlings- och onkologbesök. Men också till stunder med nära och kära. Eller bara vila för att orka med nästa dag. Själv känner jag att det finns så mycket humbug med oprövad alternativmedicin att det nog skulle stjäla för mycke hopp och tid från sånt som, åtminstone för mig, är viktigt nu. Den största utmaningen på resan är acceptans och mental förberedelse. Att hitta ett lugn att vila i. Inte att jaga konstiga oprövade medel som i bästa fall bara är dyra.

Varför är du inte rädd för att dö?

Får du medicin som dämpar ångest?

Nu var ju inte frågan ställd till mig men jag tar mig ändå friheten att bidra med ett svar.

En del människor är vansinnigt rädda för att dö.

Andra förlikar sig med tiden om man t.ex. drabbas av en dödlig sjukdom. Det finna även självklart dem som fylls av sorg, dödsångest och plågas svårt hela vägen till slutet.

Sedan finns det de som inte är rädda för döden oavsett livsförhållanden eller ålder.

Alla är vi olika. Oavsett vilka svårigheter eller glädjeämnen vi möter i livet.

Jag tänker på döden på samma sätt som att inte vara född än... inget att hetsa upp sig över...

Relativt sett dig är det naturligtvis ett blygsamt bekymmer då jag fått bra besked varje gång en bit hud försvunnit. Det jag ville komma till är att det ändå väcker lite livsåskdningsfrågor. Och jag uttryckte mig nog lite vårdslöst. Självklart gör vi alla våra val vad gäller att tillfredsställa våra olika behov och känna glädje. Inget är mer rätt än det andra. Vilket jag självfallet respekterar.

För egen del har dock mina behov svängt med tiden. Har förlorat en hel del vänner genom åren varav 4 de senaste två åren. Ena förälderns försvann tidigt i en olycka. Livets lotteri faller ut olika och jag vill understryka att det inte handlar om självömkan eller att pracka på det på andra. Jag lever ett bra liv och är nöjd medlen, men just min egen tidslinje med dess innehåll har nog bidragit till att omvärdera mina egen väg till förnöjsamhet. Från att t.ex. förr kanske mer tänka på mig själv känner jag mig numera betydligt nöjd och harmonisk genom att få ge av mig själv och kunna glädja och hjälpa andra. Eller att hellre åka med husbilen ut till havet och bara sitta och lyssna på vågorna i timmar i stället för att hänga med på praktpartyt med stort P som jag nog valt förr. Var och en finner sin egen väg.

Eller oxå är det bara jag som blivit gammal, 50 plus...8-)

Hur ser din egen situation ut ? Om det inte är ofint att fråga.

Spridd cancer. Palliativ behandling med bromsmediciner (immunterapi). Men tråden handlar inte om mig. Jag är inte i så sen fas som TS.

Det är bara så surrealistiskt att vi alla ska dö. Aldrig mer få leva, aldrig mer få tänka en tanke.
Vi kommer alla att försvinna och aldrig någonsin igen existera.

En hel evighet utan att få lov att finnas är rysligt lång tid…

OlikaBroed: Jag beundrar ditt mod, du är en sann förebild.

Tycker mig minnas att OlikaBroed har gett dig sin välsignelse till att bidra i tråden.👍

Är du rädd för att dö?
Får du medicin mot dödsångest?

Jag bär på en sorg. Men det är sorgen över att lämna mina fantastiska barn som jag har en fin relation med. Och att lämna DOM i sorg. Ångest osv hade jag när jag fick det 'slutgiltiga' beskedet för 10 mån sen. Men det har gått över. Nu är det ganska lugnt. Acceptans tror jag det kan vara. Inga mediciner alltså.

Den här tråden handlar i förstone om hur OlikaBroed (och Picasso2) drabbats av en mycket svårhanterlig cancersjukdom och om att behandlingen inte ser ut att lyckas enligt intentioner och förhoppningar.
Vi följer dem med varm medkänsla och känner oss maktlösa och skrämda.
Som alltid kommer det medlemmar som spelar på denna vanmakt, somliga utnyttjar den för okända syften, andra vill med påträngande envishet bidra med egna rön om fantastiska kurer som läkarvetenskapen inte förstått att dra nytta av.
Eftrsom just den här marknadsförda kuren handlar om experiment ("prova åtminstone!") så vill jag bidra med ett tankesådant.
Antag att de här råden gavs i USA. Antag att Picasso2 och OlikaBroed följde råden.
Antag att kuren inte var verksam.
En misslyckad kur av det här slaget skulle kunna leda till en stämning och resultatet skulle kunna ge ett fantastiskt skadeståndsbelopp.

Nu är vi i Sverige och här fungerar det inte så. Kvacksalverilagen har avskaffats.Annat har kommit i stället.
Den som vill försjunka i den här problematiken kan börja med artiklarna om just kvacksalveri och alternativmedicin på Wikin. Samt komplettera med följande länk http://whatstheharm.net/ - klicka på "alternative medicine".
Tankegods att ta i beaktande när man vill förstå vad som krängs därute.
Pengar är en mäktig drivkraft. I USA lär grundtanken vara att det ska kosta! att skada en annan människa.
Också en måttstock. Användbar i tanken alltså

Nej, det är TS tråd. Frågade bara för att få sammanhanget hos er som hamnat i denna sits.